Gatufotograf utan badbyxor vandrar vidare

Gatufotografen lämnar alltid badbrallorna hemma  i Sverige. Det är fotografering som gäller framför badlivet. Hemkommen igen kan man då visa bilder på fullt påklädda människor. Och lära sig något om det vanliga livet i Las Palmas. 

Smygbild på två män. Vad pratar de om?  Planerar de våldsamheter? Knappast. Det är väldigt fridfullt i Vegueta - gamla stan i Las Palmas.

Mötte en dam i porten till saluhallen i Vegueta.

En liten kille beundrar de stora grabbarnas cykelkonster.

Två riktiga canariehundar  väntar på  husse utanför uraffären. Eller de kanske bara ville veta vad klockan var.

Man jobbade på katedralen i Vegueta. Det gav många sysselsättning som åskådare.

En gatufotograf undviker vykortsbilder. Bilden på domkyrkan kan uppfattas som en sådan. Men torget fungerar också som skolgård och är ofta full med lekande barn.

En gatufotograf lämnar alltid badbyxorna hemma

Kanarieöarna är ett semesterparadis med vida sandstränder. Sol och bad. Sånt struntar en gatufotograf i och lämnar  badbyxorna hemma. Semester handlar om att möta människor med kameran på gator och torg i städer som Las Palmas.

 Några killar som sysslar med parkour blev spännande i anslutning till pang-pang motivet på väggen.

 Mötte den här mannen på gatan som ville förmedla nåt slags budskap. Vet inte vad det handlade om. Han ville inte skydda sig mot att bli fotad i alla fall.

Som vanligt bryr sig inte folk om en närgången gatufotograf. Fick en snabb lite besvärad blick av den här damen som pausade. Hon återgick sen till sitt kaffedrickande.

Lunch i Las Palmas på en vanlig bar utan turister.

 Rundnätt man som förflyttar tom kartong.

 I en park pågick en orkesteruppvisningar. Barn som väntade på tur att få uppträda. Förväntansfulla, stillsamma och prydliga.

Någon kanske undrar om jag badade på Gran Canaria.

Nä!

Bästa staden för gatufoto?

Alla gatufotografer har väl sina favoriter. När det gäller personligheter, bemötande och agerande är Rom en klar favorit. Människorna här verkar sponant gilla att bli fotade Visst är det ofta så också i Stockholm. Men ibland blir man bemött med viss misstro.

Ett par scootertjejjer. En snabb och obemärkt bild - trodde jag - men visst gillar dom gatufotograferandet.

På lördagar strövar jag gärna på loppmarknaden vid Porta Portese. Har aldrig handlat något men det har blivit många bilder.

Människor samtalar obekymrat. De måste ju märka att det står en fotograf tätt inpå och fotar för fullt. Och de gillar det.

Gatufotomat - street food - går att blogga om. Sån mat som kan ätas med ena handen, kameran håller man i den andra medans folklivet spanas in. Stora mackor från såna här ställen är oslagbara och prisvärda. Hamburgerställen som McDonald går inte så bra i Rom. Förståeligt.

Street food - några skivor från en sån här bamsekorv på färskt bröd. Finns det något bättre?

Frågade givetvis inte om jag fick ta bilden. Självklart hade hon tyckt att det varit oartigt att inte fotograferat.

I vintermörkret tröstar jag mig med att se fram emot ett par veckor i Rom i mars månad.  Väntar ungefär som den här mannen. Han låtsades inte se mig trots att jag satt bara ett par meter framför.

Själv gillar jag att bli gatufotad. Nyligen blev jag så av en liten japansk kvinna. Hon hade samma kamera som jag. Den såg jättelik ut på henne. Höll min posé utan att titta åt hennes håll. Kanske jag är lite av en romare.

Inte ens kyrkobesökare är fredade från gatufotografering

Så är det! Människor ska självfallet fotograferas överallt. Kyrkan inget undantag. Arkitekturbilder - nåt som alla fotar - finner jag tråkiga. Kyrkorna i Rom är fulla av besökare till skillnad från svenska kyrkor.

När jag återvänder till Rom i mars ska jag gatufota mer på såna här ställen då jag kommer att bo i närheten av Peterskyrkan

Gatufoto = att vara oförskämd med kameran?

Snappade här på Fs för några dagar sedan orden "oförskämd med kameran" som beskrivning av gatufoto. "An asshole with the camera" kanske man måste vara som gatufotograf. Eller?

I höstmörkret sysslar jag lite med att sammanställa kollektioner om fem bilder i varje. Naturligtvis är det gatubilder i svartvitt utförande.  Den här kollektionen kallar jag "Gubbar som läser". Skamlösa närbilder från buss och tunnelbana.

Lärorikt att jobba med kollektioner. Det gäller att rota i bildhögen efter motiv som har  samma tema. Ofta får man se över hantering av kontrast och gråskala så att bilderna harmonierar. Eller så ska bilderna kontrastera mot varandra och berätta en story av något slag! Fantasin sätter inga gränser. Och det handlar om att beskriva människor.

Har fått lägga flera kollektioner åt sidan i väntan på nya bilder  för att något saknas.