Saknar mitt schackspel

Spelade mycket schack i yngre dagar. Det har fallit bort med åren. Ångrar det ofta. Ibland studerar jag något spel i mästarklass och förundras över geniernas kamp.

Det där med datorschack förstår jag inte. Grejen är ju att möta en annan människa i ärlig kamp, avgöra spelet fysiskt i ett sammanhang och att kora en vinnare med ett handslag. Här ligger upplevelsen.

Till spelet hör att förbereda sig på sin kammare, läsa teori och studera de stora mästarna. Men det tar tid.

Eller kanske man ska sluta fotografera och få utrymme för schackspel?

Bilderna kommer från Rom. Här flockas schackspelare på en del uteserveringar.

Vågar vi lita på 90-talisterna?

Förra året blev den sista årskullen av 90-talisterna myndiga - dom födda 1999. En generation av lata, naiva och bortskämda individer. Curlade av den äldre generationen sägs de ha ångest i konfrontationen med vuxenlivets vedermödor.  Tänkte ungefär så när jag tog bilden efter att ha väntat in en strävsam äldre man att komplettera bilden på de slappa 90-talisterna med.

Dom har alltid varit uppkopplade och levat större delen av sitt liv på internet. Kan det komma något bra ur sådant? Vi får väl se.

De här två spelar i alla fall inte dataspel tillsammans utan gammaldags kortspel. Så det finns kanske hopp.

Gatufoto med fågelperspektiv

Bilden är analog och tagen med min gamla Leica. Att skildra människor ur ett fågelperspektiv är intressant. Glömmer själv ofta bort förtjänsterna med fotovinkeln. Kanske blir bilderna lite för anonyma i min smak.  Människor förvandlas till myror men deras kollektiva rörelse kan berätta något.

Intressantare  är fågelperspektivet på nära håll. Vill minnas att jag fick stå lutad över den här mannen för att ta bilden. Helt fokuserad på att äta sin tårtbit märkte han mig inte.  Sträckte också kameran över honom men den bilden blev lite väl anonym.

Man måste unna sig en tårtpaus emellanåt. Den här välklädde mannen med klassisk läderportfölj  tyckte jag om för  stilen finns inte i Sverige längre.

Båda den här bilderna är från Rom.

Att fota ryggporträtt ger nytt innehåll

Gick bakom den här mannen, undrade om hjulet på ryggen stod för att han saknade ett bra cykellås. Eller  om han bara shoppat i en cykelaffär. Givetvis ryms inte ett hjul i en ryggsäck och måste då fraktas så här om man vill ha båda armarna fria. Följde efter honom ett tag för att se vad han skulle hitta på men tröttnade efter ett tag.

Det här fotot väcker tankar. En skyltdocka full med nålar vilken mannen som vänder ryggen till betraktar. Jag fick flytta mig lite åt ena sidan för att få båda figurerna i linje med varandra när jag tog bilden. Den betraktande mannen stod så här flera minuter så jag hade gott om tid.

Att fota folk bakifrån ger annorlunda perspektiv.

Fin arkitektur piggar upp en gatubild

De flesta gatubilder återger människor i ful stadsmiljö. Ju värre desto bättre är en regel som gäller. Men det behöver inte vara så. Åtminstone inte i Rom. Plåtade de här två männen i samspråk framför en fasad med klassisk prägel. Männens klädsel med gester och minspel avslöjar dem som typiska italienare.

I Stockholm är det svårt att ta liknande bilder. Den ena rivningsvågen efter den andra har svept fram över stan och lämnat efter sig ful modern arkitektur. Jag säger bara Sergels torg, Hötorget och Brunkebergstorg - förfärliga exempel.

Lyckligtvis klarade sig Gamla stan. På Slottet kan man finna miljöer av ett slag som motsvarar det som finns i Rom. Den här bildeh har fått titeln "Utvisad".