Hata alla hipsters

Hipster är som olyckskorpar. Om de flockas på en plats stundar ofärd. I London förstår folk detta. I helgen ägde kravaller rum på Brick Lane i Östra London. Demonstranterna sprutade rödfärg på ett matställe där hipster betalar hutlösa 58 kronor för en skål med flingor.

Demonstrationerna skedde för att uppmärksamma områdets gentrifiering. Gentrifiering (av engelskans gentry, ungefär herrskapsklass) står förr en social statushöjning av ett område.   Den sker genom påkostade nybyggen eller genom nyinflyttning av invånare med betydligt högre inkomster än den ursprungliga befolkningens.  

Vad som händer vid Brick Lane intresserar mig. Jag brukar bo billigt här i närheten när jag är i London. Självfallet motsätter jag mig all gentrifiering. Jag vill kunna bo billigt här i framtiden också.

Bara en kvarts promenad västerut från Brick Lane tornar Citys jättelika skyskrapor. Där är miljön futuristisk och skrämmande. Det är den närheten som utgör skäl att oroa sig för Brick Lanes framtid. Inte på förekomsten av hipsters eller på priset för en skål flingor. Men det är kanske tecken i tiden på vad som väntar.

Har bekanta som umgås i hipsterkretsar i London. De gillar att åka ut till Brick Lane i helgerna för att träffa bekanta, kolla vintagekläder. Äta och dricka ett par öl.  Huset kring Brick Lane är låga och byggda av tegel. Miljön är genuint sunkig.  Det är mysigt helt enkelt.

Lokalhyran för alla småbodar längs Brick Lane måste vara minimal för kunna ge intäkter från försäljning av lite udda prylar.  Men om några år är de kanske ersatta med lyxbutiker.

En lumpbod av ett slag man bara hittar vid Brick Lane i London.

Här säljs vintagekläder av säljare som samlats i några gamla byggnader som utgjort ett bryggeri.

Utomhus hittade jag det här yngre paret - alla försäljare är inte pensionärer, men väldigt många.

Så några bilder på människor längs Brick Lane.

Många gubbar bara sitter längs husväggarna. Sitter dom här tillräckligt många år och tillräckligt ofta blir dom upphöjda till profiler har jag förstått.  De är glada att bli uppmärksammade av fotografer och tackar alltid för en bild.  Men det här ingen sådan figur.

Den här mannen hade fått framhjulet knäckt.

Det finns gott om frisörer vid Brick Lane där det flockas hipsters som väntar på att få sina skägg ompysslade. Frisörerna är invandrare från Pakistan och priserna hålls låga.  Området är multikulturellt i högsta grad och många lever under blygsamma förhållanden.

På Söder i Stockholm har gentrifieringen fullbordats. Här dominerar hipsters gatubilden. Mindre välbeställda har fått lämna innerstaden och förpassats till Stockholms ytterområden.

Gatubilder från Paris i ny Youtube-film

Bildspel är viktiga för en personlig utveckling som fotograf. Man tvingas granska och värdera sina bilder på ett nytt sätt. Att ströva runt i Paris ett par veckor i sällskap med kameran är en fantastisk upplevelse. Givetvis blir det massor av gatubilder - människor, människor. Som regel ägnar jag inte så mycket tid att dra lärdom av mina erfarenheter. Nu har jag fått en slags metod för detta.

Ett bildspel kräver någon form av sammanhangt i bildflödet. Lärorikt för egen del och bra för betraktaren.

I mina första tre filmer på Youtube blandade jag bilder  frisk. Det handlade mest om komma underfund med tekniken. En fotograf från Krakow ville se at bilderna hängde bättre samman. Åtminstone i filmen från Krakow.

Jag använde även några färgbilder i det svartvita flödet.  Thomas Meldert gillade det inte - jag håller med.

Så till min nya film om "Paris People". Hade två bilder från Pont Neuf där jag ofta började och slutade min fotopromenad med utgångspunkt från metrostationen.  De bilderna fick börja och sluta filmen.

Här brukade jag börja min dag i Paris. Många parisbor på väg till jobbet stannade till någon minut för att njuta av morgonljuset innan de rusade vidare. 

Det regnade lätt en en kväll när det var dags för hemfärd. Ännu en stämingsbild. Visst är Paris vackert.

Man får känna sig för när man väver samman en bildberättelse. De är ju inte tagna med tanke på att de ska finnas i någon kontinuitet eller i något sammanhang alls. I filmen visas de i grupper av olika slag - motionärer, cyklister, porträtt, vimmelbilder, gatuserveringar. Osv.

Paris broar måste skildras.

Cafegäster är tacksamma att fota. Här handlar det främst om pojken och hunden. 

Vad som händer lite på tu man hand på ett cafe  är givetvis också intressant.

Gillar gatuvimlet i Paris.

Hitills har jag gjort fyra filmer under en dryg vecka. Längden på varje film är fyra till fem minuter. Det blir 35 - 40 bilder. Det känns rätt lagom men det krävs att man sovrar i bildmaterialet. 

Här syns filmen på Youtube  i ett litet fönster

Direktlänk till Youtube https://www.youtube.com/watch?v=HZ-4Jx1MG_g

Gatubilder på film för YouTube

I filmens värld har mina gatubilder fått ett nytt och eget liv.  De finns tillgängliga för hela världen på YouTube . Bara en knapptryckning bort. Inte var det särskilt svårt att åstadkomma heller.

Det började för nån månad sedan. Upptäckte att nån utan mitt tillstånd hade använt mina gatubilder till att illustrera en sång av Cohen på Youtube.  Givetvis blev jag upprörd av tilltaget. Sen slog det mig. Jag måste göra det här själv.

En egen film. Det vore något. Och förra veckan fick jag ett ryck. Sökte en gratis programvara för uppgiften och fastnade för nåt som heter "Movie Maker" hos Microsoft. Programmet var faktiskt enkelt. Alla texter på svenska. Filmskapandet löpte problemfritt och utan att läsa manualer.

Hur går det då till? Man trycker på en knapp, och söker upp en lämplig bild på datorn. Sen trycker på nån annan knapp. Då dyker bilden upp på en filmremsa på skärmen. När man har tillräckligt många bilder på remsan så trycker man på en knapp för musik. Då ramlar man in på en site med massor av musikstycken, Gratis att använda. Så bläddrar man runt bland musikstyckena,  lyssnar tills man finner nåt som passar och hämtar hem filen. Och så vidare.

Vad handlar mina filmer om? Givetvis gatufotogafering. Nu har jag gjort tre filmer om tre städer jag besökt i år - Krakow, London och Rom. Var och en av filmerna är ett spännande tidsdokument som visar vilka människor jag mötte på plats. Och de avbildade  framstår som riktiga skådespelare. 

Givetvis kan det göras bättre. Och framöver blir det garanterad flera filmer då jag har massor med gatubilder liggande som kan komma till användning. Att göra film för Youtube känns lite som att blogga här på Fotosidan.  Fast bildvisningen i en film blir huvudsaken. Inte så mycket filosofi om livet eller fototekniska detaljer.

För den som vill kika på mina filmalster. Klicka på bilderna (fixat till det efter tips i kommentarerna).

Street Photography, Roman People 2015

Street Photography, London People 2015

Street Photography, Cracow People 2015

Gatufoton vid Stockholms Halvmaraton

Halvmaraton avlöptes i lördags. Stora delar av Stockholm centrum var avspärrat. Naturligtvis undviker en gatufotograf att fota själva loppet och söker bilder i perferin av såna här evenemang.

Utanför Kulturhuset på väg till Kungsträdgården. Fick med en drickande man nedanför barskylten. Behöver nog jobba lite mer med bildredigeringen för att lyfta fram kompositionen kanske.

Barmannen

Kungsträdgården myllrade av liv. De tävlande samlades, bytte om och hann med ett sista toalettbesök innen det bar av till starten. Stretching är viktig före loppet. Varje tävlande körde sin grej.

Jobb med stretchning

Det blev trots allt en löparbild. Runt dammen i Kungsan hade en bana lagts upp för knattelopp. Den här lille killen hade tagit med sig farfar. Valde att få med skylten i kompositionen. Tyckte den passade.

Just Smile!

Borde kanske haft lite fler bilder med anledning av loppet men det får räcka så här på en måndag morgon.

Mina gatubilder på Nordiskt Galleri

Riksförbundet Svenskt Fotografi (RSF) har ett "Nordiskt Galleri" på sin hemsida. Där presenterar man fotografer från fotoklubbar i de nordiska länderna. Fick nyligen en förfrågan från RSF om jag ville representera Sverige här.  

Givetvis ville jag det - kändes hedersamt!

Så här skriver RSF om det Nordiska Galleriet. "På det Nordiska Galleriet vill förbunden för fotoklubbar i Danmark, Finland, Norge och Sverige visa den fotografiska bredd och det skickliga hantverk som finns bland våra många duktiga medlemmar. Vid varje tidpunkt presenteras en fotograf från Danmark, Finland, Norge och Sverige. Respektive förbund gör urvalet av bilder tillsammans med fotografen.  Ambitionen är att aktuella fotografer visar sina bilder 1-2 månader."

 Här är länken  http://www.rsf-fotoklubbar.org/norden/index.html

Så här kommer tre av de nio bilder som visas i galleriet.

Från Slussen på den tid det fortfarande fanns telefonkiosker.

 Varje generation har sin musik - en utomhuskonsert i Eskilstuna

 Ett spontant generationsmöte på Götgatan i Stockholm.