Vad är gatuporträtt?
Närbilder på människor i gatumiljö. Så kallade gatuporträtt. Vad menas med det? Naturligtvis en närbild. Lika viktig är att bilden återger miljön och vad som händer kring personen.
Cartier-Bresson menade att vad som händer kring den som porträtteras är lika viktigt som den som avbildas. Han betraktade sig som en dålig porträttfotograf. Fotoateljén var definitvt inte hans platform. Istället var det befintligt ljus och att snabbt fånga en helhetsbild av en människa.
Själv gillar jag det stående porträttformatet bäst. Klassikern. Det känns mer statiskt att betrakta och ger tyngd åt den som avbildas.
Här är ett exempel på ett gatuporträtt på en grabb i Berlin som jag tog för ett par månader sedan. Det framgår tydligt att det är på en järnvägstation. På vardera sidan av honom finns två män. De samtalar med en kvinna bakom killen. Det ger bakgrundskontrast.
Nästa bild är tagen i Kungsträdgården i Stockholm förra året. Man ser en massa mörka män i bakgrunden. Kvinnan observerar mig med en hastig blick när jag tar bilden.
Naturligtvis använder jag ibland det liggande formatet också för porträtt. Det ger en mer dynamisk skildring. Den här härlige mannen fotade jag i Berlin för ett par månader sedan. Men jag vet inte riktigt om det är gatufoto då jag fick påkalla hans uppmärksamhet. Han fick tillfälle att ordna sin min till ett praktfullt leende. Oftast skapar ju leenden in fasad för en människa att dölja sig bakom. Ibland - som här - lämnar leendet ett personligt avtryck.
Det liggande formatet ger mer möjlighet att spegla miljön där bilden är tagen. Ungdomarna som skymtar i bakgrunden ger en kontrast till den här lite äldre mannen.
Gatuporträtt kan givetvis innehålla flera personer. Förutsättningen är givetvis att man kommer så pass nära att det blir "porträttkontakt". Det här gifta paret mötte jag på Biblioteksgatan i Stockholm. Givetvis krävde bilden ett liggande format. Det gav mig också möjlighet att få med det unga paret med barnvagn i bilden som kontrapunkt.
Människor är fantastiska. Ibland måse man invänta rätt ögonblick för att fånga detta. Gatuporträttet får inte ge intryck av slarvigt hastverk även bilden tagits snabbt och oplanerat. Det finns säkert andra uppfattningar om gatufoto och vad som kan lyftas fram. Men det känns bra att formulera sig för att gå vidare.
Ändå verkar det som om bilder med gatuporträtt har en undanskymd plats på Fotosidan. För mig är det inte så.
Man undrar vad han tittar efter, för det ser lite ängsligt ut tycker jag.
Mycket bra, får man passa på och fråga vilken kamera och objektiv som har använts, för du har ett härligt och"mustigt tryck" i bilderna.
Eller är det digitalt efterarbete,kanske Silver efex?
Med vänlig hälsning,
Robert
Mvh
Johan
Jag kör min egen variant på detta, lite som en sidogrej.
Eftersom mina gatubilder normalt är väldigt nära människor så blir det ofta lite som din första helt underbara bild på killen i Berlin. Den är grym. Omedvetet och närvarande. En form av porträttering, men snabbt utan att personen är medveten om fotograferingen.
Därför har jag tagit ett steg till och det går lite utanför det regelverk vi har om att inte stanna upp och prata med folk i förväg. Ungefär så här;-) Jag ser en intressant person, jag får fram och presenterar mig och frågar kort om det är ok att ta ett porträtt, bilden blir ofta väldigt nära och avskalat, jag ber personen att vara seriös (inte skratta) utan mer titta på mig som; vad fan håller du på med? Det är sällan miljö med utan bara det nakna ansiktet, men självklart aldrig personer jag känner sedan tidigare, eller har träffat förut. Lite som Anders Petersen ofta gör i sina projekt (inga andra jämförelser ;-)
Exempel:
http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/2664791.htm?set=mp
Önskar dig en trevlig helg .
mats
Det måste väl alla som fotograferar göra med bilder som dessa. Suveräna på alla sätt.
¤¤¤//Gun-Inger
/Krister
Första bilden är som sagt kanon!
/Matti