Hötorgsvår!

Vårtecken börjar synas runt Hötorget. Trappan till Konserthuset är fullsatt med soldyrkare. Skulle gärna köpt en kebab och tillbringat lunchen här. Då jag hade ett möte på Rydbergs fick det anstå.

Entren till Hötogshallen är ett populärt ställe att inta snabbmat. Här avbildas en van kebabätare. Notera stilen på tjejjen i mitten - framåtböjd och benen särade för att inte spilla ned sig. Vem har inte spillt kebabsås på skorna?

Ett säkert vårtecken är att Miss Hot Lips börjar gå i blom. Här dricker hon Red Bull och snackar med en kompis. En kreativ och kompetent dam utan tvekan.

Stockholmarna börjat ta fram sin Segwayar. Jag gillar att de två männen otvunget pratar med varandra under promenaden. Segway är för dem en alldagligt transportmedel. Det kanske blir med Segwayarna som med mobilerna. Först fanns dom hos ett priviligierat fåtal - sen blev dom var mans egendom.

Men alla får nog inte råd att köpa en Segway. Den här mannen träffade jag på Hötorgets tunnelbanestation. Han hade lagt ut sig framför ett växlingskontor. Kanske han ville vara i tid inför öppningsdags?

Min tanke vara snarast - vem skulle vilja byta med honom?

Är sepia i gatufoto för fult?

Ofta hejdar jag mig inför en vacker bild med sepiatoning.  Bildens varma lyster och sepians möjligheter att återge nyanser i skuggpartier fascinerar. Vid en jämförelse tycks den svartvita bilden vara mera kall – nästan brutal.

När det gäller sepia funderar man också på vilken sepiaton som kan användas,  hur kornet ska se ut, om det alls ska användas.

Kanske våren får mig att tänka så här.

I gatufotopoolen är de flesta bilderna svartvita. Med alltför mycket svart. Sällan syns den vänliga sepian användas. Kanske av slentrian eller av bekvämlighet. Eller så anser flertalet fotografer att sepia är rysligt, rysligt fult.

Den här vårbilden av en joggerska i motljus som springer längs Karlbergskanalen tycker jag passar i sepia. Det åter vårljusets kvaliteter. En av de många motionärer förresten som tar sig  Kungsholmen runt. Tillsammans med kolonner av barnvagnstransporter.

Sepia hör samman med korn i bilden. Kanske för att tekniken upplevs som ålderdomlig. Här är det mycket korn bilden. Kanske en svartvit bild blivit alltför mörk här.

Sepia i modebilder gillas. Verkar användas för att ge klassisk framtoning. Den här killen har också en sk retrofrilla. Sånt som användes på 50-talet och blivit väldigt inne nu. Särskilt bland tjejjer.  Kanske han får mejl från flickvännen eller nåt sånt.

Tvingad att be den här skäggige gentlemannen om en bild. Det var vid ostdisken i Hötorgshallen.  Blev fascinerad av hans keps och slitna klassiska trenchcoat. En levande modeikon. Utan att veta om det. Kanske han firar våren med någon ny ostsort? Kör nog med samma franska sorter som de senaste femti åren. Å det är inte fel heller.

Får avsluta med en vanlig svartvit bild. Inte behöver man tona allt i sepia. Kvinnan bär också trenchcoat förresten. Fast i lättare utförande men i klassisk gabardin som sig bör.

Med bar överkropp på Kungsgatan

De här hunkarna med bar överkropp pryder entrén till norra Kungstornet i Stockholm. Man går förbi så ofta att man inte lägger märke till dem.

I veckan fångade de min uppmärksamhet. Två killar – ovanligt lätt klädda för årstiden - kom ut ur porten. ”Två utan skjorta och två med ”, tänkte jag. Kan va värt en bild.  

Skulle fortsätta promenaden upp till Hötorget.  Men hejdade mig då tre damer kommer ut ur porten. De började gestikulera ivrigt. Fick känslan av att granitmännen lyssnar intresserat på samtalet. Den ene lätt uttråkad och den andre småleende.

Först verkar kvinnorna vilja gå nedåt Stureplan. Och sen upp till Hötorget. Det sista valdes med tvekan. Undrar vad diskussionen gällde. Kanske kunde jag ha gått fram till de två granitmännen och frågat?

Det är väl tveksamt om det är vår på riktigt. Det blåser kallt.  Paret här kunde värma varandra i varje fall. Så det finns vårkänslor i luften.

Idag faller snön igen. På med mössor och halsdukar. Damen gav mig en iskall blick. Det är inte lätt att vara positiv i vinterkyla.

Gatufoto i vårljus

Min kamera har legat i vinteride. Med all rätt. Den är intresserad av gatufoto. Inte har det funnits mycket att göra den här långa kalla vintern. Men den här veckan kom vårljuset. 

Naturligtvis finns det fotografer som intresserar sig för blommor, fåglar, natur. Som uppfylls av samma känslor. Men vad triggar en gatufotograf.

Trappor ger fotomöjligheter.  Det här är en sådan ut mot Vasagatan i Stockholm. Den finns en massa reflexer från glas och blankpolerad sten. Tacksamt att lyfta fram med  skärpa och kontrast.

Ett annat motiv med ljus- och skuggspel hittades på Sveavägen. Men här avstod jag helt från skärpa bilden. För mycket sådant skulle skapa oro i bilden. Tror jag. För bara nån vecka sen låg det en massa fula snödrivor här.

Svartvitt är som regel det självklara valet för gatufoto. Men det är vår och världen ses faktiskt i färg. Den här trappan från Kungsgatan plåtar många gatufotografer. Men med nytt ljus ges nya spännande vinklar.

 Observerat att svarta kostymer med långa midjor kommit tillbaka. Det var nästa tjugo år senast har en välinformerad källa i familjen meddelat. Gärna nu med högklackat. Så här ska byxlängden sättas.

Det här blev en rad rätt anonyma bilder där människor ärt dekorativa element. Så nåt annorlunda. Går man ned i Hötorgshallen på jakt efter godsaker är man inte anonym som fotograf. Jag lyfte kameran här. Grabbarnas reaktion kom ögonblickligt och spontant.

Man får många trevliga bekantskaper om man ägnar sig åt gatufoto. Den här glade killen hälsar säkert till alla läsare också! Hej - hej.

Min kamera tål bara en öl!

En öl till? Den turkiske krögaren såg sorgsen ut när jag tackade nej. Pekade urskuldande på kameran. Det fastnar liksom inga bilder i den efter två öl.

Har en massa gatufoto från Alanya tagna förra året som jag bloggar lite om. Svenskt gatufoto framstår som torftigt i jämförelse. Här saknas det gatuliv som finns vid Medelhavet.

Det här är utanför ett turkiskt bad. Med kamera är det svårt att besöka stället då jag aldrig lämnar hotellet utan. Värdeförvaring bedöms osäker.  Gillar att personalen hänger så här utanför på trottoaren när det inte är några kunder.

På väg till ölbaren - nämnd inledningsvis -  brukade jag heja på den här skräddaren. En massa skrädderierna låg öppna utåt gatan. Så här har det sett ut sen urminnes tider och präglat gatulivet.

Gatan är givetvis den naturliga lekplatsen för alla barn. Som det alltid har varit. Och här vimlade det av ungar. I Sverige är dom ju knappt synliga.