Nisseblogg
Tvivelaktig glass i storstan
Stockholm är främsta sommarstaden i landet. Knökfullt på gator och torg med turister. Man hittar inte ens nån ledig plats på en parkbänk. Upptaget överallt,
Jag vill skriva om nåt somrigt. Varför inte om glass.
En bild utanför glassbaren Stikki Nikki på Drottninggatan. Populärt ställe med kö långt ut på gatan. Det här företaget har med tiden växt till ett glassimperium med barer över hela Stockholm.
Man säljer dock s k "veganglass". Kanske god. Helt utan animaliska produkter som grädde och glass. Så jag vägrar köpa den.
En riktig glass ska givetvis innehålla grädde och ägg. Lagar gärna glass själv men med dessa råvaror. Går jag på glassbar ska det givetvis vara äkta gräddglass och helst italiensk sådan.
Egentligen skulle publicera en annan bild från Stikki Nikki. Det blev istället den här. Sovande person i förgrunden framför glassätande turister. Men vill ju skildra högsommarvärmen. Och upptagna parkbänkar.
Jag har problem med alla superhjältar
Det finns många superhjältar. Svårt att hålla reda på dem alla. Växte upp med Läderlappen, Fantomen och Stålmannen. Gillade dem skarpt.
Men världen verkar inte få nog av brottsbekämpande individer iförda färgglada trikåer. Flera dussin finns nog av den här sorten idag. Alla med övernaturliga krafter.
När jag promenerade runt i Gamla stan i Stockholm stötte jag på en ny för mig okänd superhjälte. Efter lite efterforskningar visade han sig heta "Deadpool". En fd legosoldat Wade Wilson som genom misslyckade experiment fått superkrafter.
Deadpool stod här iförd tjänstedräkt och snackade med kompisar.
Vet inte riktigt hur man ska reparera sin kunskapsluckor vad avser superhjältar.
Man kan ju köpa några högar med serietidningar på ett loppis och ägna regniga dagar till studier. Det finns säkert filmer om superhjältarna man kan köpa på samma ställe.
Eller så har man blivit för gammal för den här underhållningsgenren. Och förlorat sin barnasinne.
Bröllopsplanering för midsommar
Mycket giftermål på gång inför midsommar. Det märks på alla utklädda sällskap som drar runt på stan. Syftet verkar vara att ge huvudpersonen en fin upplevelse. Fotodokumentationen är viktigt. Sker mest med mobiler och bildresultatet går väl runt bland släkt och vänner.
En bild utanför Gallerian i Stockholm. "bride to be" skymtar på bandet över brudens axel. Hennes vänninor hade vidtalat byggarna att ställa upp bakom den blivande bruden. Anläggningsjobbet fick vänta några minuter.
Jag kom gående just som uppställningen var färdig. Slängde upp kameran. "Ojdå, han fotar också" skrek någon i sällskapet förtjust. Visst drog jag till mig uppmärksamheten. Det syns. Men man använder ju en rejäl kamera också och fotar på språng.
Förresten blev jag gift med min fru en midsommar för mycket länge sen. Det håller fortfarande.
Det där med vätskan och värmen
Gatufoto kan va jobbigt. Man går runt bland folk som slappar och har det skönt i värmen. Brukar hålla ett öga på serveringarna längs trottoarerna. Visserligen händer det sällan nåt av intresse där. Men man vet aldrig.
Vid Stureplan passerade jag en dam som just lyfte glaset för att ta en svalkande klunk. Riktade in kameran från höften och fick en hyfsad närbild. Glaset blev omåttligt stort på ett positivt sätt.
Några timmar senare på dagen belönade jag mig själv med ett glas av den där varan. Det hade då gått åt nästan en liter vanligt vatten ur ryggsäcken för att hålla vätskebalansen.
Gillar kapade huvuden på damer
Konstig böjelse som kräver en förklaring.
På min mors släktsida ägnade sig många åt hattkonfektion och hade hattaffärer. I en dylik näring var modellhuvuden viktiga för att visa upp alstren. Det var i en tid då alla bar hatt. Viktiga och uppskattade plagg således - främst bland kvinnor.
När jag ser ett modellhuvud försett med hatt så väcks positiva barndomsminnen.
Det här damhuvudet upptäckte jag i skylten till en antikaffär. Naturligtvis måste jag ta en bild.
Släkten, som sysslade med hattar, pensionerade sig i rätt tid. Sålde av verksamheten med god förtjänst. Kort därefter kom det moderna hattlösa modet.