Rapport från stora Volvofesten

Volvos stora anläggningsmaskiner visades upp i Eskilstuna. En årlig tradition. Under en veckas tid kommer nu tusentals besökare hit från hela världen. Och naturligtvis också jag. Passade på att ta några bilder från åskådarläktaren under maskinshowen.

Här är en glimt av inledningen. En massa hjullastare och grävmaskiner körs med höjda skopor mot publiken med musik av Wagner dånande ur högtalare. Med en vidvinkel på kameran får man med alla maskiner givetvis men bilden blir lite ostrukturerad (försökte). Valde att fota utsnitt som så här.

En bred vägbank anläggs av en mängd maskiner i en flygande fart. Här syns bara en av väghyvlarna. Man noterar att den ungdomliga publiken är påtaglig. Vi var väl 1500 åskådare som satt på en stor åskådarläktare under tak.

En actionbild på en grävskopa efter lite knallskott och rök.

Vad tänker den här lille killen på? En framtid i branschen kanske? Här visades hur man körde in med en pipeline, lastade av och grävde ned den i ett flygande fläng. Kul när man kan få in en knatte så här i bild på en stor maskin.

Alla åskådare bjöds på demonstationsturer. Hundratals barn skjutsades runt på demonstrationsfältet i de stora maskinerna.

Den här fina uppvisningen för allmänheten görs årligen. Gratis är det också. Inklusive mat och fika så man kan hoppa över lunchen hemma.  Underhållningsvärdet enastående.

Fota folk man möter på gatan

Ibland fotar jag och snackar med främmande människor på gatan.  Turen var kommen till stadsdelen Nyfors här i Eskilstuna.  

Det hade precis slutat regna. Först stötte jag på det här paret på Nyforsgatan. Det var lite uppförsbacke. Jag frågade om jag kunde hjälpa till och dra rullstolen. Men fick svaret att dom ville streta på själva. 

Utanför ICA-butiken satt denne man. Drack kaffe och rökte. En personlighet verkligen. Hälsade och  bad om bild. Vi pratade lite om väder och vind. Han frågade hur länge gamla negativ höll sig som han hade i en låda. Och jag försökte ge besked. 

Lite längre upp på Nyforsgatan satt en man på rullator framför ett gäng jobbare som byggde en lekplats.  Slog mig ned på en plattrave bredvid honom.  Vi betraktade tyst skådespelet. Sen berättade han för mig allt vad dom gjorde fel. Mannen var förresten från Bosnien-Herzegovina. Förstod att han tillhörde de ”juggar” som arbetskraftinvandrade till Eskilstuna på femtiotalet.

Ett par grabbar kom fram till oss. Jag förstod att min kamera intresserade dom.” OK – jag tar väl en bild”, sade jag. Dagens charmigaste.

 ”Juggen” frågade grabbarna om de kunde busvissla. Han demonstrerade. Den ena killen var riktigt duktig medan den andre bara fnissade. Sen busvisslade vi allihop så gott vi kunde ett tag.

Fick sen ögonkontakt med några killar på en uteservering. De drack starköl och verkade trevliga. Dom undrade vad jag fotade. Berättade lite grann. ”Kom tillbaka klockan tolv i natt. Då vi ska slåss med somalierna utanför kebaben. Det blir fina bilder.” Ursäktade mig med att det inte riktigt var min grej även om det lät jättespännande. När jag lyfte kameran och bad om bild, dolde dom blixtsnabbt sina ansikten bakom halsdukar och huvor. ”Polisen jagar oss. Vi har fem år hängande över oss” , sa dom förskräckta. ”Ok, ni bestämmer om det blir bild eller ej”, svarade jag. Sen fortsatte vi prata. Nån bild har jag inte att visa således.  Allvar eller skämt – vet inte.

Besökta en asiatisk stormarknad i en källarlokal. Har aldrig varit där. Gick runt bland hyllorna och fann idel obegripliga livsmedel. Så långt det går från svenska köttbullar. Affären har sina kunder bland den stora grupp vietnameser i Nyfors som kom hit på 60-talet. Butikspersonalen verkade vara en storfamilj inklusive spädbarn. Tog en bild på en mamma och en farfar som fikade.

Snart började det regna igen. Sökte skydd inne på Järnvägstationen. Ställde mig vid ingången och tog lite bilder på folk med uppfällda paraplyer. Fick inte till någon toppenbild men den här får väl duga. Hon fick i varje fall en kul min när hon förstod att hon blev fotad.

Gör gärna själv såna här fototurer. Alla människor där ute väntar på lite uppmärksamhet.   

Leicaglimtar från Milano

Några smakprov på gamla bilder tagna med Leica M4 och Summicron 35 mm på 70-talet. Gillar egentligen inte Milano nåt vidare. För mycket stress och rätt ful.

När man släntrar runt i Vittorio Emanuele Gallerian iförd enkel turist outfit känner man sig som nåt ovälkommet katten släpat in. Alla moderiktigt perfekt klädda. Men gallerian är nåt extra. Tajta jeans med utsvängda ben var det som gällde då.

Ett par bekanta med ryggen åt går in i bild. En av de välklädda vänder sig om. Då kunde jag inte låta bli och knäppa.

Kanske man skulle passat på och gatufotat mer här inne. Kände inte för det. Men så fick jag syn på de här båda männen. Kommer ihåg att jag med en viss bävan ställde mig nån meter från dem med kameran under hakan. Baskern är iögonfallande. Men man såg en del av den här huvudbonaden i Milano. Kanske skuggar skönt i solen.

Den stora katedralen passade jag på att ta en bild av inne ifrån en annan galleria. Katedralen ett givet besöksmål men bilder härifrån visar jag inte. Tog motivet vill jag minnas med funderingen om Campari serveras i himlen.

Slottet Sforza var ett stort tråkigt museum men fick motivet lite roligare när det kom en mopedburen munk körande in i bild.

En reflektion - när man tar vykortsbilder så invänta trevliga förgrundsfigurer. Det blir en fin tidsdokumentation med åren.

Nåja ibland kan man göra undantag. Den här bilden på Brera galleriet gillar jag utan folk. Fick till bra dynamisk lutning och fin kontrast. Stod länge och måttade med kameran vill jag minnas. Men så var det helt folktomt här.

Nästa gång jag bloggar om Milano ska jag visa några bilder på den här mannen, som uppträdde i parken utanför Sforza,  och berätta lite om honom.

Men kolla in det moderiktiga åskådarna.

Morgongryning över Eskilstunaån

För er som sov sött denna söndag länge, visar jag bilder på hur solen väckte ån till liv i min hemstad. För jag är en gryningsmänniska. Blir orolig i sängen inför solens ankomst. Kanske en ärftlig ändamålsenlig gen min bondesläkt försett mig med. Så när man inte har husdjur att ta hand om kan man fota.

Första bilden visar hur Eldhs fina lilla dam i Smörparken invid Eskilstunaån naken liksom glatt skuttar ur sängen och hälsar solen där den precis är på väg upp ur horisonten. Vi är nog på nåt sätt besläktade hon och jag - så kändes denna morron.

Naturligtvis är ingen skildring av Eskilstunaån komplett utan en bild på Kloster kyrka som speglar sig vattenytan och där solen nu orkat sig upp över kyrktaket. Denna byggnad är ju Eskilstunas profil nummer ett,

Gräsänderna kisar mot solen och betar av den frodiga växtligheten på åns grunda strandbottnar kring Strömsholmen.

En trött man efter lördagsnattens rumlande låter sin vätska i Smörparken och känner värmen av den stigande solen. Snart kommer hettan och han kan lägga sig på en soffa och sova hela dagen.

Fotar gärna fasader som speglar sig i ån. Bäst blir sådana bilder tidiga mornar när det varit vindstilla hela natten. Men idag är vattnet strömt. Vårfloden från Hjälmaren rusar i full fart  ut i Mälaren. Men här kommer en bild på en av fabriksbyggnaderna vid Tunafors.

När morgonsolen höjt sig lite högre över horisonten når den fram till fasaden på Tunafors fabriker. Det står och förfaller sedan decennier och väntar på att den ska rustas upp och bli användbar på nytt. För läsare som inte känner till stan så var det här en av de verkligt stora industriområdena. Men stått tomt och öde sedan länge.

Graffittin är i alla fall ett härligt inslag här. Liknar en stor grann solskiva eller kanske en fullmogen apelsin.

Sådär framåt sextiden gick jag hem och drack kaffe. Solen stod då högt på himlen. Det fanns liksom inte längre nåt intressant att fota. Inte för en gryningsmänniska i varje fall.

Om du bor i Eskilstuna eller har vägarna förbi. Jag ställer gärna upp på en fotovandring. Men kom ihåg - vi startar i så fall halv fem på morronen i Smörparken.

När det gäller bildbehandling är jag ingen naturfotograf. Färgerna är hottade med clarity, vibrance och saturation i ACR. Sen har har nyanser förstärkts selektivt genom uppljusning och nedmörkning i photoshop. Vinjettering är bara lagd på gubben men på inga av de övriga bilderna. Skärper bilderna en första omgång i ACR och sen selektivt i Ps för webbpublicering.

Blänga på folk

Gatufoto är väl en sublimering av det trevliga vardagliga som alla gillar. Att blänga på folk. Kanske det är i grunden handlar om överlevnad. Att hålla koll så att inga fiender dyker upp. Eller känna lugnet sprida sig i kroppen när alla verkar fredliga.

Gillar att foto människor en och en. En bild - en människa. Det vill jag visa med exempel här från Uppsala.

Tuffa tanten

Fundersamma tanten

Törstiga tanten

Solande tanten

Tanter är tacksamma fotoobjekt. Åtminstone dom som gillar att klä upp sig. Kläderna är inte av det senaste modet. Istället bekväma. Och gärna färgglada. Yngre smala damer som följer slaviskt senaste modetrenden framstår som väldigt opersonliga i den här jämförelsen.

Nåja studenmodet för tjejjer är i Uppsala mer personligt än det i Stockholm. Och därför lite roligare. Tyvärr har jag inga bra exempel. Men får väl återkomma.

Inte senaste modet - den första bilden är glädjande nog ett undantag. Den sista bilden är också annorlunda. Såg damen ifråga dra långsamt pinnakärran efter sig med uppsyddd dyna och kasse för att emellanåt sitta i solskenet och njuta.

Tyvärr är män mer sällan personligt klädda. Det glädjande undantaget i Uppsala var den här mannen (har visat honom i tidigare blogginlägg).

 Själv som regel klädd i jeans, t-shirt och gympadojor. Ingen prydnad för gatubilden. Men det hindrar inte att man kan ställa krav på andra.

Den välklädde

Egentligen skulle jag vilja fota loss som Jeff Mermelstein gör i New York. Inget  försiktig smygande utan bara rättfram gå på känslan. Med närbilder på människor man möter på trottoaren. Tänk att kunna böja sig fram mot mötande och plåta på en meters avstånd - gång, på gång, på gång.

Gatufoto är inget för den blyge och försiktige. Eller måste man dra till NYC för att våga göra detta och söka stöd i en världsstads anonymitet och tolerans? Räcker det kanske med Säffle?