Gatufotots spaningsplatser

Gatufoto handlar givetvis om att vandra längs gator på jakt efter motiv. Men lika mycket om att sitta stilla och betrakta folklivet. I Stockholm har jag mina favoritbänkar. Jag har funnit att de är populära och är de upptagna får jag vandra vidare.

Jag gillar de här sittplatserna belägna mitt på Medborgarplatsen. Siktfältet är 360 grader. Det går att hålla hela torget under uppsikt och kolla in vad som händer.

Här pågår gemensam mobilspaning. Men ofta sitter människor här och slappar ensamma med en mugg kaffe.

Ibland gör jag en avstickare bort till Björns Trädgårdar.Som vanlig sittter, går eller står folk och spanar i sina mobiler.

Sedan kan man dra Götgatan ned till Slussen. Den här bänkraden vid Slussen är alltid full med folk. Men det finns som regel någon ledig plats att tränga sig ned med kameran.

Vi gatufotografer är annorlunda än mobilspanarna. Vi intresserar oss främst för vad som händer i vår omgivning och för vad andra människor gör. Vi lever inte i någon fiktiv låtsasvärld tillsammans med mobilen.

Varm korv fotograf

En gatufotograf kan välja att dokumentera måltidsvanor. Varmkorven håller sin ställning som uppskattat snabbmål. Den förtärs i grillat utförande tillsammans med bröd och slinker snabbt ned. Efter någon minut kan man belåtet torka sig runt munnen med servietten och skynda vidare.

Ett par bilder utanför "Oves Hjulkorv" vid Konserthuset i Stockholm.

Här går ätandet undan. På bänken brukar gatufotografen ofta sitta och spana efter motiv. Så vad är mer naturligt att fota varmkorvätare.

Alla former av bordskick kan man glömma vid förtäringen.

På Hötorget vid Konserthuset handlas grönsaker och blommor. Närbild på en kund.

Motorcyklister är ett märkligt folk!

Som gatufotograf har jag aldrig tagit bilder på motorcyklister. Men häromdagen kunde jag inte undgå att intressera mig för detta märkliga folk. Vad är det för krafter som får dem att ta sig fram i trafiken på detta annorlunda sätt?

Från i stort sett samma plats på Söder i Stockholm tog jag bilder på tre helt olika och udda motorcyklister.

Den första motorcyklisten färdades på en till synes rostig och fallfärdig motorcykel. Sidovagnen bestod av en smutsig plaststol och en antik amerikakoffert som en slags transportlåda. Vem vågar vara passagerare här?

Några minuter senare dök en lång kille upp på en mycket liten motorcykel. Han stannade till invid mig  och ställde sig raklång upp för att kolla läget vid Medborgaplatsen. När han körde vidare så hade han knäna i stort sett uppe vid hakan. Hur trafiksäkert är egentligen detta?

Till sist noterade jag denna motorcyklist när han gjorde halt för stoppljusen. Ett lyxåk som huvudsakligen utgjordes av en stor glänsande motor. När trafikljusen slog om till grönt fylldes gatan av ett öronbedövande vrålande.

Gemensamt för alla tre motorcyklister var tydligen att fånga maximal uppmärksamhet.

Kanske jag inte ska generalisera om motorcyklister utifrån dessa tre exempel. Eller?

Gillar blommor i plast

Blir lätt deprimerad av att se levande snittblommor säljas i stora fång på en blomstermarknad. Deras prakt är så kortvarig. Man hinner knappt bära hem dem förrän de har vissnat och måste slängas. Åtminstone i vårt hushåll där vi inte har någon större tumme tumme med växter.

Det var lördag förmiddag och jag gick en sväng på "Bondens Marknad" på Söder i Stockholm. Många stadsbor passade på att handla färska grönsaker, frukt och blommor. 

Ståtliga liljor för 25 kronor kvisten. Några kvistar formade en stor bukett som nog höll sig fin i varje fall till måndagen. Men äldre damer förstår sig  på att sköta blommor och kan hålla dem vid liv i många dagar.

Fast jag tycker de verkar lite betänksamma över köpet.

Hemstickat. Kanske jag skulle ha köpt en grytlapp på rea för 25 kronor här. Kostade lika mycket som en liljekvist. Grytlappar är i varje fall praktiska och skänker glädje till sin användare i åratal.

I några fönster hemma har vi plastblommor - inhandlade för väldigt många år sedan. Och pryder sina platser gör de alltjämt.

Pratar föräldrar och barn inte med varandra längre?

Som gatufotograf vill jag inte fota personer med mobil. Sådana visar bara ett slags ointressant tråkigt stereotypt beteende. Har man fotat en mobilanvändare har man fotat alla. Men det finns givetvis undantag. Mobilbruket når hela tiden nya nivåer.

På stan ser man ofta familjer som står tillsammans och kollar sina mobiler.  Även minstingen, som knappt kan gå, har numera egen mobil.

Fadern och sonen stod orörliga länge, länge och kollade.

En far med två söner kollade sina mobiler. De satt som förstenade på trottoarkanten. Jag kunde luta mig över dem och ta några bilder. De märkte inget.

En äldre man utan barn fick ensam kolla sin mobil.

Mobilanvändare är lätta fotobyten - uppkopplade men bortkopplade från den fysiska omgivningen.