Monty Python firar 40 års jubileum

Engelsk humor är bäst. Särskilt alla oförglömliga filmer och sketcher med Monty Python gänget. Nu i oktober firas 40 års jubileum av filmen "Monty Python and the Holy Grail" . Kanske man borde köpa en dvd-box att pigga upp sig med i höstmörkret. Eller besökt något event i London klädd som sin favoritfigur i filmen.

Hur skulle jag själv klä mig? Kanske i mörk kostym, plommonstop, paraply och förflytta sig i klassisk "silly walk" stil.  Det är kanske en riddarrustning som gäller. Filmen handlar ju om kung Arthur och hans riddare som ger sig ut på en låg-budget resa (de har inte ens råd med hästar)  i sökandet efter den heliga Gral.

Framför Eros statyn på Picadilly Circus hittade jag i alla fall kung Arthur och hans käcka riddare.  Inte samma gäng som spelade in filmen 1975.  Originalmedlemmarna  lever fortfarande - åldrade, grånade och fetlagda.

I alla fall är jag särskilt glad för den här bilden.

Ogillar Graffiti!

Vem älskar graffiti som förfular stadsmiljön? En del vill se den som konst. De flesta ser det som en kriminell verksamhet som bör elimineras och bestraffas. Men det finns vacker väggkonst med uttrycksformer nära graffitin.

Brick Lane i östra London  stoltserar med sådan graffiti. 

Ibland undrar man var gränsen går mot högklassisk konst. Som den här bilden. "The death of Ego" är den suggetiva titeln på verket. Den kvinnliga konstnären arbetade snabbt och målmedvetet. Jag fick intrycket av att delar av målningen var planerade men lika mycket spontant tillkommet.

De här två grabbarna jobbade i en annan stil och fick till en anslående närvaro i sitt porträtt. Det här måste vara betällningskonst där husägaren ger konstnärerna bra ersättning.

En fullbordad målning  av Banksyliknande karaktär på en garagedörr. Står det "Fight no animals testing" på kassen?

 Det är kul att en gatufotograf får dokumentera riktiga konstnärer i arbete.

Våga cykla i London

Cykling är ett trevligt sätt att transportera sig på. I mitt villaområde finns fina cykelleder separerade från biltrafik. I London råder raka motsatsen. Här är det fullt av våghalsiga cyklister som vimlar runt i den täta trafiken.

Några gånger har jag försökt ta mig fram med bil i London. Det har varit fasansfulla upplevelser. Hur ska det då inte vara för en oskyddad cyklist.

Stationer med hyrcyklar har dykt upp och verkar flitigt utnyttjade. Jag kan tänka mig fördelarna med hyrcykel för kortare sträckor på de trånga gatorna i Soho där trafiken är sparsam.

Mannen som beundrar den nya vinröda Ducatin är försedd med en sån där hyrcykel. Misstänkar att ägaren sitter vid bordet. En bild som jag för övrigt la ut i gatufotopoolen igår.

Stöldsäker parkering av egen cykel innebär problem. Den ena parkeringen är nog rätt säker. Överallt  ser man liknande konstfulla installationer av stöldsäkert parkerade cyklar. På nästan varenda staket eller gallergrind finns anslag om att cykelparkering är förbjuden och att fastkedjade cyklar transporteras bort.

I East End där jag brukar bo vid ser man vanliga motionscyklister under helgerna. Trafiken är som regel stillsam under lördagar och söndagar. 

Som gatufotograf gillar jag att dokumentera cyklisternas liv och leverne. Dom lever sitt eget lite märkliga urbana liv på gatorna.

För den som älskar kaviar och löskokta ägg

Så här framåt hösten känns det viktigt att lägga tid på en omsorgsfullt lagad söndagsfrukost. Där ska givetvis finnas kaviar och löskokta ägg. Havregrynsgröt, rostat bröd, kaffe, skinka, sill, ost och marmelad är också nödvändigt.

Själv äter jag som regel mina ägg och en klick kaviar med en vanlig rostfri sked. Mina föräldrar var noga med att använda särskilda äggskedar av plast då de inte gillade metallsmaken,

Vid mitt senaste besök i London gick jag förbi en ärevördig gammal affär där man tillverkar och säljer käppar och paraplyer. Där fanns små set med äggskedar tillverkade av horn i skyltfönstret.

"Horn Spoons - Any true connoisseur of caviar or soft-boiled eggs will tell you that nothing taints the flavour like metal. Horn on the other hand will offer you an unrivalled purity of taste due to its taintless quality"

Ett budskap till finsmakare.

Min hustru var inte ett dugg imponerad utan frågade frankt om hornskedar går att köra i diskmaskin. Det går dom nog inte och inköpsfrågan var därmed avklarad.

Men mina föräldrar hade rätt i alla fall (som i mycket annat). Metall förstör smaken på kaviar och ägg. Och kanske det går lika bra med plastskedar. Fördelen är ju att de är mycket billigare och går att köra i diskmaskinen. Eller kanske man missar nåt  när man inte äter frukostägget med hornsked?

Till höger om skylten på bild ligger en kam tillverkad av ben och en snygg handborste.  Kammar tillverkades förut av ben eller horn. Numera används bara plast. Och man köper en påse kammar för några kronor. Men det finns förstås såna som påstår att inget går upp mot en äkta gammaldags kam.

Den som är i London kan shoppa loss i den här affären. "James Smith o Sons" har varit i samma familjs ägo sedan 1830. Där säljer man egentillverkade käppar och paraplyer i ett otal olika modeller.

En bild från ett vykortställ några kvarter därifrån. Ord för den som som väljer att pyssla om sig själv.

Publiceras som gatufotograf i Japans största fototidning

Kontaktades av en medarbetare på Capa Camera. Han hade sett mina bilder på deviantArt och ville skriva en stor artikel. Det kändes hedrande då Capa Camera tydligen är Japans största fototidning.

Det blev tre helsidesuppslag i tidningen. Bildurvalet gjorde Capa Camera efter de fotografier som jag lagt upp på deviantArt. Där har bilderna har blivit rätt många vid det här laget.

Först publiceras bilderna i den kinesiska upplagan av tidningen och sedan eventuellt i den japanska. Tyvärr fattar man inget av textinnehållet i artikeln men vi kommunicerade på engelska givetvis. 

Dessutom betalar tidningen ett rejält honorar för min medverkan. Det är man inte van vid.  Fototidningar och konstmagasin där jag medverkat brukar inte betala ett öre. Annorlunda är det givietvis när man kontaktas för konkreta fotouppdrag.

Här följer bilderna som Capa Camera valde ut och publicerar. Smickrad av bildurvalet som jag känner speglar olika sidor av mitt gatufotande.

Den första bilden "Supervisor" presenteras stort på ett uppslag på två sidor."In Berlin inside the German Bundestag I looked up into the ceiling. Was stunned by the architectural lines and the little man who seemed to rule the whole scene. Given permission to several societies around the world working against the Surveillance Society to use this picture in their work."

En bild "Art Dealer" från en antikmarknad i Budapest som jag tog när jag gick förbi ett stånd.

"The Flea" kan man kalla den här bilden som är tagen i Rom. Vi väntade på bussen tillsammans.

"Boy and Dog" skildrar cafélivet på en gata i Paris.

"Underdog" är en slags "Elliot Erwitt bild" som jag upptäckte i London. Stack ned kameran under parksoffan och tog bilden.

"Fakir Fashion" är en slags modebild från Rom.

"Feeding Time" från Las Palmas.

Slutligen en bild "Mixed Legs" från Rom med Fontana di Trevi i bakgrunden.

Gillar det fina urvalet som presenterar väl urbana europeiska perspektivet för en kinesisk eller japansk publik.

Alla de här bilderna har jag lagt upp i gatufotopoolen - några av bilderna har blivit väl kommenterade, några har fått enstaka kommenterar och ett par inga alls. Preferanserna hos olika publiker varierar som vanligt.