Nisseblogg
Vem längtar till ett pissigt Prag?
Kanske jag besöker Prag igen. Trots att turisttrycket är högt i centrum. Nästan kaotiskt och tillgången på toaletter blygsam. Följaktligen uträttas spontana behov både här och var. Naturligtvis störande.
Glada överförfriskade gäng drar runt på ölrundor. Sånt som kallas "workshop" hemma på arbetsplatsen. Ölen är väldigt billig i Prag.
Massor med skolklasser förvisas stans sevärdheter av sin lärare. Mat och logi kan man få för en billig slant.
Men man får lämna gamla stan för kunna få hyfsat gatufoto . Här följer några bilder som jag gillar.
Åker gärna buss eller spårvagn med kameran. I Prag är dessa förnämliga. En pensionär åker för övrigt gratis.
Inne på en järnvägsstation - tycker mig märka skillnaden i hur man sköter ett företags bokföring på det gamla och på det nya sätter.
Några turistgubbar vid sidan av en reklamaffisch.
Så det finns också en rad fördelar med ett Pragbesök. Staden är sedan väldigt charmig men vykortsbilder undviker naturligtvis en gatufotograf.
Jaroslav Kucera - en av fotovärldens storheter
Jaroslav Kucera är en tjeckisk fotograf. En av de stora dokumentära människoskildrarna. För ett par år sedan besökte jag Prag. Samtidigt pågick en stor retrospektiv utställning med Kucera i Pragborgen. Ett par hundra av hans fotografier visades. Gjorde stort intryck på mig.
Kucera beskriver udda och socialt utsatta människor. Bilderna präglas av Kuceras sociala förmåga att komma nära människor, vinna deras förtroende och få dem att naturligt agera inför kameran. Kanske Kucera inte är så känd i Sverige. Det finns inte något av det effektsökeri i hans uttrycket som går hem hos den breda publiken.
Sitter nu och betraktar hans bilder. Minns besöket i Prag. Kanske det vore dags för ett återbesök.
Vid förra besöket kunde man inte missa reklamen för utställningen. Egentligen var det personligheten hos damen jag mötte här som skulle fångas. Men det var inte fel att få med den kända bilden på den rökande tjejjen från 60-talet.
De väldiga horderna av turister i den gamla stan i Prag är skrämmande. De gamla fina husen har byggts om till restauranger och lyxbutiker. Karlsbron som alla besöker bör helst undvikas. Sådant kanske inte ska avskräcka. Det är inte svårt att hitta fina platser med vanliga människor som inte turister besöker.
En vardaglig bild på en tant i sommarhatt.
Eller en medpassagerare på bussen som läste tidningen. Det är väl sådant som en tillfällig turist och gatufotograf kan plåta.
Så en bild på kvinnor i olika åldrar och skilda bakgrunder.
Kan gatufotografi innehålla rysliga färgbilder?
Gatufoto är naturligtvis svartvita bilder. En hundraårig tradition som inte låter sig brytas utan vidare. Under senare år har färgbilden gjort sig intåg. Men de gatufotografer jag beundrar håller fast vid det svartvita mediet och har utvecklat detta.
Under den mörka vinterna har jag haft tid att granska min bilder. Och funnit en ny dimension när jag upptäckt färger i en del bilder. Särskilt gatuporträtt med välsminkade och trevligt klädda damer gör sig bäst i färg. Gubbar - utan sådana kvalifikationer - gör sig bäst i svartvitt.
Här är en dam som väntade på spårvagnen samtidgt med mig i Krakow.
En tjej som jag gick förbi med kameran och fångade på bild samtidigt som hon tittade upp.
Så en flicka från Rom iförd en extraordinär blå utstyrsel.
Synd att alla har mobil i hand istället för att inta fotogenetiska poser. Ångrar att jag inte inväntade att damen i blått skulle titta upp - hade kanske blivit en bättre porträttbild.
Den äldre generationen är inte lika mobilberoende utan är fullt upptagna med sina egna tankar. Den här formidabla damen avnjöt sin cafe espresso på en uteservering i Rom.
Kanske det nya årets fotoskörd - 2016 - kommer att innehålla mer färg? Jag tror inte det. Men en och annat avsteg från min huvudlinja kan inte uteslutas.