Nu vill jag ha nya trädgårdsmöbler!

Har kanske vårkänslor när jag drömmer om trädgårdsmöbler. Ser fram emot att mysa i vårsolen i en bekväm trädgårdsstol. Det är oslagbart. Men jag vill ha en fransk trägårdsstol som heter Luxembourg.

Så här ser den låga karmstolen ut med fotpall. Väldigt bekväm. Tillverkad i aluminium, stapelbar och underhållsfri.  Jag smög mig fram till mannen och tog den här bilden i Luxembourgparken i Paris. Ville dokumentera sovstilen när han gjorde en paus i läsningen av en hög tidningar.

Formgivaren heter Fredric Sofia. Han tog fram modellen år 2000 på uppdrag av Paris stad. Den har blivit en designklassiker och väldigt populär.

Min dröm har tyvärr ett hinder - prislappen.

Hoppas hitta nåt fint erbjudande på Blocket kanske. Annars får jag fortsätta med de gamla trädgårdsmöblerna. Bekväma också och formgivna av Carl Malmsten. Väldigt svenskt men tyvärr inte franskt.

Så här ser stolarna ut i serien Luxembourg. Lätta och enkla att flytta runt i trädgården. Flera parker i Paris är fyllda av de här möblerna.

Mura och måla

Vintern är en passande tid att gömma sig i källaren och ägna sig åt att mura och måla därnere. När våren kommer vill man ju ha tid till att göra samma saker utomhus. Renoveringarna blir aldrig färdiga på villan. Å andra sidan jobbar man rätt långsamt.

Hittade lite bilder från Paris på en gubbe som jobbade med samma saker som jag. Kyrkan, som han arbetade med, var nog gammal men verkade fortfarande lite ofärdig.

Dags att tömma en hink skräp till.  Så här hårt jobbar i varje fall inte jag.

Gatufoto med fokus på bakdelen

Om man fotar en bakdel så garanterar man anonymiteten hos den som avbildas då ansiktet är bortvänt. Anonyma bilder har fördelen att de väcker tankar hos betraktaren. Man ställer sig frågor om om den som syns på bilden. Varför beter han sig på det här viset?

Mannen med de randiga byxorna är taxichaufför.  Skylten på biltaket anger ju vad slags bil det är.  Bara i Paris ser man taxichaufförer oklanderligt klädda iförda skräddarsydda kostymer och välputsade skinnskor.

En motionär i samma stad. Han var upptagen med ett gymnastikprogram och hade på parkbänken lagt ifrån sig diverse tillbehör nödvändiga för motionen. Jag fick tillfälle att ställa mig precis bakom honom och invänta det anonyma perspektivet.

Att fota ryggporträtt ger nytt innehåll

Gick bakom den här mannen, undrade om hjulet på ryggen stod för att han saknade ett bra cykellås. Eller  om han bara shoppat i en cykelaffär. Givetvis ryms inte ett hjul i en ryggsäck och måste då fraktas så här om man vill ha båda armarna fria. Följde efter honom ett tag för att se vad han skulle hitta på men tröttnade efter ett tag.

Det här fotot väcker tankar. En skyltdocka full med nålar vilken mannen som vänder ryggen till betraktar. Jag fick flytta mig lite åt ena sidan för att få båda figurerna i linje med varandra när jag tog bilden. Den betraktande mannen stod så här flera minuter så jag hade gott om tid.

Att fota folk bakifrån ger annorlunda perspektiv.

Förtvivlan och dramatik i vardagen - gatufotograf på plats

Ibland blir man ställd inför gråt och förtivivlan som resultat av meningslöst våld. Visst kan man lägga undan kameran. Själv väljer jag att förmedla bilder på sådana händelser. Kanske det finns lärdomar man  kan dra av en skildring och på  sätt skapa ett bättre samhälle.

Jag promenerade runt i Jardin de Tuiliries i Paris. Många fotografer har vandrat här med sina kameror i det tidiga 1900 talet och tagit klassiska gatubilder.  Det fina miljön i parken verkar inte ha förändrats så mycket sedan dess. Atmosfären är avslappad. Alla besökare tar det lugnt och verkar vara på gott humör.      

Plötsligt hör jag skrik och ser ett slagsmål . En av kombattanterna kommer gråtande gående åt mitt håll.  Tröjan är våt på framsidan av vatten. Jag hann uppfatta att de två grabbarna bråkade om en grej att spruta vatten med.

Det var bara en kort incident. Snart härskade lugn och frid åter i Jardin des Tuliries.