Dagen Trump kom till stan

Det blev en stor uppslutning i samband med Trumps besök vid Kustbevakningen i New London. Dels från sympatisörer, men i högre grad från meningsmotståndare. De senare samlades vid torget vid tågstationen. Där gick man igenom principerna för icke-våldsprotester, där man bland annat lovade att inte agera fientligt mot meningsmotståndare.

Sedan gick tåget uppför huvudgatan, mot parken nära Kustbevakningens område, där avslutningsceremonin ägde rum. 

Skolbarnen hade också gjort skyltar.

Så anlände man till parken, där Trumps sympatisörer redan var samlade. Det var ett märkligt upplägg där sympatisörer och motståndare hölls mycket vagt och godtyckligt åtskilda. Ibland blandade man sig, och ibland blev det mycket spänt, men inga farliga situationer ägde rum.

Alternativhögern, den sentida inkarnationen av amerikansk extremhöger, var närvarande, även om det rörde sig om ett fåtal synliga symboler. 

Några motorcykelknuttar var på andra sidan vägen, och varvade sina motorer till ett fasligt oväsen då och då. De som protesterade mot Trump var alltså omringade av hans sympatisörer på ett sätt som många upplevde som obehagligt.

Deltagarna var i alla åldrar, men medelåldern hög. 

Till sist avlöpte allt ändå väl. Bara en arrestering ägde rum, och livet gick tillbaka till vardagen.

Trump kommer till stan

Imorgon tar kadetterna på Kustbevakningen examen. Vartannat år kommer presidenten, vartannat vicepresidenten. Förra året var Barack Obama där, och höll ett tal som tryckte på Kustbevakningens roll i att hålla USA och världen säker när effekterna av klimatförändringarna blir allt tydligare. 

I år är det alltså egentligen vicepresidentens år, men ändå valde Trump att åka. Man kan ana att talet inte kommer handla om klimatet. Han kommer till en stad som vad jag hört var den mest Bernie Sanders-vänliga i landet. Dessutom har han hotat att dra ner på Kustbevakningens anslag. På morgonen blir det därför en protestmarsch upp till Kustbevakningens område. Det hela föregicks av en mindre samling på torget, med tal och dans.

Nuförtiden är det som att jag bara plåtar protester, men det är ju sannerligen en del av den här tiden.

Spekjobb

När man frilansar är det inte alltid alla jobb blir publicerade. Jag fick upp ögonen för Taylor Hunt, en ashtanga-yogi som gästundervisat hos oss i New London. Han har skrivit en bok om hur han hamnade i alkoholmissbruk som 15-åring och gick hela vägen till tungt heroinmissbruk, innan han tio år senare via rehab och tolvstegsprogram lyckades bli fri missbruket. I samma veva började han praktisera ashtanga, och blivit auktoriserad av praktikens mästare i Indien. Han driver en skola i Ohio, och har tagit som sitt uppdrag att hjälpa människor på väg ut ur missbruk.

Jag fick möjlighet att träffa honom under en workshop på Long Island. Kanske får jag ett porträtt publicerat vad det lider.

Yoga

Kan yoga hjälpa en som fotograf?

När jag träffade min fru Kim, som är yogalärare till yrket, hade jag mycket vaga tankar om yoga. Det var mycket prat om yoga i kollektivet där jag bodde, och jag var skeptisk. Jag hade testat någon gång på Friskis och Svettis, och tyckte nog att det inte var något för mig. Det tyckte hon var rätt skönt – att inte behöva prata jobb när vi var tillsammans. Men så prövade jag den superdisciplinerade ashtangayogan som hon är inriktad på. Jag kan inte påstå att jag blev fast direkt. Jag tyckte det var ganska tråkigt. Men med tiden växte jag in i det och började träna regelbundet. 

Det handlar om en fast sekvens av ställningar som går i snabb följd. Man svettas mycket och med tiden bygger man både styrka och smidighet. Det finns alltid ett nästa, mer avancerat steg, och man blir aldrig fullärd – precis som med fotografiet. Disciplinen smittar också av sig på andra områden i livet. Jag har fått mycket lättare att hålla deadlines, och att göra det till en vana att fotografera regelbundet, även vid sidan om uppdrag.

När jag slarvar med yogan, slarvar jag också med fotograferandet, som bör vara ständigt igång på samma sätt som man övar på ett instrument. Dessutom, eftersom fotografyrket innebär dels bärande av tunga grejor under lång tid, dels sittande vid skrivbordet långa tider behövs motmedel för att man inte ska få alltför stela höfter och värkande axlar.

Nu har jag mitt kontor vägg i vägg med yogalokalen. Det finns alltså ganska få ursäkter att inte dyka upp. Vi har också en jättefin grupp som tränar tillsammans och har blivit mycket goda vänner.

Inte minst är det ett trevligt ämne att fotografera

Jazz

Jag brukade springa på spelningar jämt för inte så länge sen. Nu blir det lite mer sällan av oklar anledning. Igår blev det dock en jazzkväll med Hector Martinez band, med medlemmar från Grekland, Colombia och Peru. Ikväll blir det punk.