Att vara konsekvent
Ofta pratas det om varumärkesbygge, som fotograf och företagare. Att prata med mig om det är väl lite som att hälla vatten på en gås. Jag är en ganska ofrivillig företagare, som så många andra i konst-, foto- och skrivarsvängen. Jag vill förstås visa mina bilder, och det är få saker som är så tillfredsställande som att se dem tryckta i en tidning. Att gå in på Pressbyrån och se sin bild på omslaget är nästan overkligt. Men att beräkna hur man ska framstå i ett Instagramflöde blir däremot tråkigt. Att hålla en konsekvent stil är ett av råden som brukar ges. Där brakar det ihop alldeles för mig. Jag tycker alldeles för mycket om alldeles för många olika aspekter av fotografi.
De privata minnena som förevigas med telefon eller kompaktkamera.
Stadsmiljöer och byggnader som jag fotograferar med någon sorts projektform.
Publicerade uppdrag som man vill locka läsare till.
Natur och landskap.
Bilder av främlingar/gatubilder.
Svartvitt och färg, film och digitalt. Trots allt, så väljer jag nog att hålla fast vid att vara inkonsekvent. Det finns så mycket i fotots värld att tycka om, att det får vara värt att blanda och verka spretig. Jag tror att man, även om man är professionell, gör bäst i att bejaka och vara rädd om amatören inom sig, och någonstans tror jag ändå att allt hänger ihop.