Klimatstrejk i New York
För en dryg månad sedan var Greta Thunberg i New York och deltog i stadens upplaga av den globala klimatstrejk som enligt beräkningar fick fyra miljoner deltagare i världen. Tiden går fort och jag var rätt sen på bollen att rapportera om detta, men med kort varsel drog jag in två jobb åt Frihet och Sändaren, och hoppade på tåget. Tog tunnelbanan ner från Harlem till finansdistriktet, där marschen började, och vartefter fylldes vagnarna med unga och vuxna med hemmagjorda plakat. Jag fick växla några ord med medpassagerare. Flera talade om att Greta hade fått dem att känna att de också, trots att de är unga, kunde ha betydelse. En del nämnde att klimatförändringar inte hade varit något de tänkt på så mycket tidigare. Någon sa "jag är sexton, det vore trevligt att kunna leva på jorden ett tag till".
Många trossamfund var på plats.
Det blev en rejäl folksamling, det talades om en kvarts miljon i New York. Eftersom jag var lite sent ute hade jag inte hunnit greja pressackreditering, så jag småjoggade in i Battery Park för att komma långt fram. Sedan stod vi och trängdes i värmen, en del blev rätt hetsiga i väntan, men mestadels var folk generösa och samarbetsvilliga.
Det var en rejäl samling framträdanden, bland annat ett riktigt starkt av 18-åriga singer-songwritern Willow Smith.
Men det var förstås Greta Thunberg alla väntade på, och till slut kom hon upp på scenen. Vid det laget var det så varmt och trångt att flera svimmade och fick föras ut.
Kanske är det här en rörelse som får saker att ändra på sig till sist. Nyligen intervjuade jag sociologen Zeynep Tüfekçi i North Carolina som studerar proteströrelser. Hon menade att trots att det ser ut att ha exploderat nu, tack vare en mycket synlig profil, så är det till skillnad från många andra moderna rörelser en mycket långlivad och gedigen sådan – "en djup våg som kommer upp till ytan".
Helt nyligen har det varit en animerad debatt med många hårda ord på Bob Bovins blogg där vi båda var representerade. Jag tar mig friheten att reprisera en av mina kommentarer här:
Peter Hennig 2019-10-25 23:02
En engelsk författare sade nyligen: "Vem kan säga emot en 16-årig liten tös med Aspergers syndrom...?" Nej – det är just styrkan i konceptet. Man kan trumma ut ett miljöradikalt budskap av närmast religiöst slag som egentligen saknar demokratiskt stöd, utan att någon kan säga emot.
Samtidigt har vi en tidigare TV-meteorolog och nuvarande EU-parlamentariker, Per Holmgren, som kom med budskapet att vi måste pausa demokratin för klimatets skull. Han fick snabbt pudla, man tyckte väl att tiden inte var inne än – men illavarslande i alla fall. Även en gammal filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö gick ut nyligen med samma budskap, men i klarare form. Det var enligt Tännsjö inget snack om att demokratin tillfälligtvis måste avskaffas för att effektiva klimatåtgärder skulle bli möjliga.
Man behöver inte alls vara speciellt konspirationsteoretiskt lagd för att börja dra öronen åt sig. Alltså talar jag emot en 16-årig liten tös med Aspergers syndrom...
Klimatet då? Står vi inte inför jordens undergång? Knappast. Visst har vi ett allt för stort fotavtryck på planeten, och mycket kan sägas i saken. Jag skall här bara nämna en nyckelomständighet. Talet om ett vetenskapen skulle vara i det närmaste enig i klimatfrågan är en bluff - helt i linje med Joseph Göbbels teorier: "Om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, blir den till en sanning".
Man kan väl säga att vi befinner oss i ett demokratins problem. Om vi för ett ögonblick båda antar att vi faktiskt står inför en katastrof, där hela vår civilisation på allvar hotas, kan vi då rösta om ifall det a) är sant, b) om vi ska göra något åt det? Många av oss har det ju fortfarande väldigt bekvämt tack vare fossil energi, och i en värld där familjers levnadsstandard på kort sikt hänger starkt samman med priset vid bensinpumpen, så är det förståeligt att man kanske inte röstar för att äventyra sin ekonomi. USA är ett sådant land. På andra platser är stor köttkonsumtion och privatbilism relativt nya fenomen och viktiga statussymboler. Det hela är om inte annat ett filosofiskt problem – vad gör vi när vi nått taket för vår expansion och individens och helhetens intresse rent konkret går emot varandra?
Vi dras också med en oerhörd mängd desinformation och det är många som vill så tvivel. Ett av många exempel är ExxonMobil, vars egen interna forskning redan på 70-80-talen gav en bild av framtiden som stämde rätt väl överens med den bild forskare ger nu. Istället för att agera och ställa om affärsmodellen sådde man tvivel, och just nu får de stå till svars för det. I dagarna utfrågades en tidigare Exxon-forskare av den amerikanska Kongressen om den forskningen. Ett par rättsfall pågår. I New York gällande hur Exxon lurat investerare genom att använda dubbel dokumentation, en internt, en för investerare. Massachusetts drar samma företag inför rätta för hur de fört konsumenter och investerare bakom ljuset.
Att forskarna inte är eniga, nej, jag köper inte det. Det är klart att det finns något olika prognoser för hur allting kommer utveckla sig. Vi har ju liksom ingen kontrollgrupp att jämföra med.
Jag tror inte att vi står inför en katastrof. Jag tror att vi står inför problem, men dom kan adresseras. Detta har gjorts länge, och fortsättning följer – Gretor förutan. Masshysteriska rörelser av pseudoreligiös karaktär stjälper mer än dom hjälper på sikt. Dom retar i nästa fas upp ett brett motstånd mot allt miljötänk hos en stor, men mindre bildad publik. Det handlar om människomassor enormt mycket större än de som nu demonstrerar med Greta.
Skulle vi sedan kunna göra något åt elefanten i rummet som alla vet finns men ingen vill låtsas om, jag menar då den skenande befolkningsökningen, så vore läget under rimlig kontroll.
Om vi nu verkligen står inför en katastrof, tala då om för människorna att:
”Hör upp gott folk, nu skall vi som känner läget och vet allas bästa avskaffa demokratin för klimatets skull” - så får vi se vad som händer. Jag tror att då inträffar den verkliga katastrofen. Man skall nog inte ens i smyg tänka tanken att ge sig på demokratin.
Det började med universitet, och nu har kyrkor, städer och hela länder följt efter. Vanlig hederlig parlamentarisk process är en annan, och däromkring ligger förslaget om The Green New Deal närmast, med en visserligen inte helt detaljerad, men dock en plan för en rättvis omställning till en grön ekonomi med jobbskapande som bärande del.
Nej, jag tror personligen inte att demokratin hotas av en grön våg, och framförallt inte mer än den är hotad nu, där den politiska processen är under stort inflytande av fossilenergins enorma pengar.
Jag kommer ihåg i slutet av 1950-talet då jag tyckte att det luktade illa ur avgasröret på pappas bil, och frågade vart det egentligen tog vägen? "Det försvinner i atmosfären" blev svaret... :-)
Det jag vill antyda är att jag inte är helt grön i dessa saker. Vi drar olika slutsatser helt enkelt.
Att du sedan gärna avvisar tanken på att vetenskapen inte är enig i klimatfrågan, är ju fullt begripligt - det är ju en nyckelomständighet för din uppfattning att du har en enig vetenskap i ryggen. Det finns mycket att läsa i den saken. Exempelvis:
https://www.klimatupplysningen.se/vetenskap-2/klimat/konsensusfragan/
För den som vill leta lite, går det att ta fram en lång lista på erkända forskare som inte håller med FN:s klimatpanel, eller bara delvis håller med FN:s klimatpanel.
Tror inte alls att du är grön, och jag uppskattar diskussionen och ditt perspektiv. Har liknande barndomsminnen av avgasrör och insikten om det absurda i att det skulle försvinna. Den upplevelsen har inte blivit mindre med åren. Att förflytta miljardvis ton från underjord till atmosfär kan inte gå obemärkt förbi.
Men nja, jag har svårt att se den betydande oenigheten, annat än vad gäller olika prognoser för läget. Vissa mer, andra mindre alarmerande än mittfåran.
Hälsn!
Sedan har vi ju utvecklingsländerna att ta med i ekvationen och hur man hanterar det eftersom ju jordens resurser är begränsade, man undrar ju vad vad följderna kommer att bli om de förnekas möjligheterna till i-ländernas nuvarande levnadsstandard.
Bara min tjuvtitt på myntets baksida. Ha en bra helg!
Koldioxidteorin är svajig, och jordens temperaturhöjning måttlig (om ens existerande, det beror på vilka mätningar man tittar).
Vårt fotavtryck på planeten är förvisso för stort. Vi lever sedan länge som om vi hade resurser från flera planeter. Grundproblemet är att vi är för många. Med en minskning av jordens befolkning skulle resursproblemen lösa sig själva. Med en fortsatt ökning i nuvarande takt går dom inte att lösa alls.
Om alla pengar och resurser går till att jaga koldioxid (fastän teorin är svajig) – var skall vid ta medel till allt det övriga för att rädda vår livsmiljö. !6-åriga småtjejer och masshysteri är knappast lösningen.
En annan vinkel på det ekonomiska skulle då vara att det blir dyrare och dyrare att ställa om. Miami Beach har nyligen lagt en halv miljard dollar på att höja upp vägar och installera pumpar för att hantera de redan höjda vattennivåerna, som ett litet exempel.
Just nu är det mysigt för många av oss att ha billigt fossilbränsle, och dit räknar jag mig själv som kör bil ofta och flyger då och då. Det är sannerligen ingen enkel uppgift att ställa om. Men någon gång slår ju fossilekonomin i väggen eftersom det handlar om ändliga resurser. Men sedan går ju utvecklingen faktiskt från fossil energi också. Vi nådde nyligen en punkt då vind- och solenergi blev billigare än kolkraft i direkt kostnad räknat. Elbilar är inte hela svaret, men vad gäller privatekonomi blir det bra mycket billigare, tack vare högre effektivitet och mycket mindre servicebehov.
Så frågan är vad som blir dyrast på några tiotal års sikt. Idag är ju fossilekonomin på många sätt artificiellt stöttad. Dels med desinformation, dels med subventioner – direkta och i form av att skattebetalarna får ta den ekonomiska smällen för förstörelsen.
Vad gäller utvecklingsländer, tror jag att det är ett feltänk att se det som att man måste ta samma steg som vi gjorde. De skulle mycket väl kunna hoppa över en teknikgeneration, ungefär på samma sätt som man hoppat över fast telefoni och har väl utvecklade mobilnät. Man ser på många håll att byar ökar sin levnadsstandard kraftigt genom att skippa att dra ledningar från (kol)kraftverk, och istället sätter upp lokala elnät från sol och vind.
Det är några av mina tankar om saken.
Trevlig helg själv!
Mvh Glenn
Tack så mycket!