Tillbaka till musiken
För mig började foto med musik. Någon gång i gymnasiet bestämde jag mig för att gå åt bildhållet, efter att alltid spelat mängder av musik. Musik blev det naturliga motivet, och det har hängt med ganska mycket genom livet. När jag kom till New London gick jag ofta på spelningar, enkelt då vi bodde i ett konstnärskollektiv mitt i stan, omgivet av rockklubbar och barer. Nu befinner sig stan i en liten musikalisk svacka. Under en tid försvann banden från innerstan, med svårigheter att hitta replokaler, och hyrorna har gått upp. Den legendariska punkklubben El'N'Gee, som har varit en scen för både lokala punkband och band på väg mellan New York och Boston, har lagt ner. Vi har flyttat till villa en bit utanför innerstan, och masar oss sällan ut sent längre.
Men så skickade min kompis Danny en bild på bilder jag tagit för länge sedan, när han sjöng i bandet Ferocious Fucking Teeth, och vi fick båda en påminnelse om vikten av att dokumentera musikscenen. Jag bjöd in snabbt in mig till hans nuvarande band, T-Wrecks, replokal, för att plåta för nöjes skull. Underbart att vara tillbaka i en replokal igen. Musiken är klart intressant med Dannys poesi, trummor och två uppsättningar elektronik. Nyttigt att ha ett sådant sammanhang att göra bilder på nära håll utan förutsättningar och prestationskrav. Med i väskan fick ryska panoramakameran Horizon med kraftigt pressad svartvit film (får se om något vettigt kommer ur den), en Panasonic GX1 med en Kern Switar 25/1,4 för Bolex, och så D810 med en 35/1,4. Switaren, som jag har till låns, är en kul optik med karaktär. Skarp som sjutton i mitten, men rejält smetig och mörk i utkanterna (micro 4/3-sensorn är aningen för stor för bildcirkeln). Definitivt knepig i motljus. Känslan påminner ganska mycket om en Lomo eller andra konstiga gamla kompakter från filmtiden. Nikon och Sigma bara funkar och är lätt att plåta med. På gott och ont. Ibland ger motståndet något. Men slutresultatet är inte så väsensskilt som man skulle kunna tro.
Ovan: Nikon och 35mm
Nedan: Panasonic och Kern Switar
//GöranR
Det känns som jag också är med er denna stund.
Alla koncentrerade på just det de lyssnar eller håller på med.
Rå härlig kopiering som det bör vara. Du kan du.
Hälsningar
Gun-Inger