Semester 2 och en finkompakt.
Och apropå 28 millimeter. Till slut blev min "slimmade semesterpackning" onödigt tung. Min hustru tröttnade på att se mig dra runt på en axelväska och övertalade mig (inte så svårt) att för guds skull köpa en vettig kompaktkamera. Strax lämnade jag en fotobutik i Stockholm med en Fujifilm X70.
Kim har läst alla böckerna om Mumintrollen både som barn och vuxen, och kan dem utan och innan. För några år sedan berättade jag om Muminvärlden som finns utanför Åbo. Nu tog vi med vänner med tvååring som alibi och hoppade på båten till Finland. X70:n åkte med som enda kamera.
Jag älskar att plåta med små kameror och har gjort så sedan filmtiden (vilken i och för sig fortfarande pågår i viss mån). Förut var det Konica Hexar, Ricoh GR1, Olympus XA, My1, med mera. Äntligen känns digitalarna mogna, och på nästan alla sätt bättre än sina gamla motsvarigheter. En kamera kan kanske inte göra en till en bättre fotograf, men det hjälper när man trivs, och sällan har jag trivts så bra med en kamera som med X70. Den är en fröjd att jobba med. Normalt dras jag till 35 mm som enda brännvidd, men för tio år sedan tyckte en mentor att jag borde gå ner till 28 för att tvingas närmare. Han kan nog ha haft helt rätt. Den här kameran och jag är redan kompisar.
Ja, jag gillar verkligen den kategorin kameror. Lite ljussvagare, mycket mindre. Det höll på att bli en Ricoh, men jag är faktiskt glad att den inte fanns i butiken, och att det blev en Fuji istället. Den filmar riktigt fint också, med manuellt läge och mikrofoningång. Synd att den inte är stabiliserad bara.
- hawk