Ur en utlandssvensk frilansfotografs synvinkel

Kol

Så jag for med sikte på Welch i McDowell County, West Virginia. Det enda som gick att få in på bilradion från en bit in i Pennsylvania var svavelosande väckelsepredikanter, så det var svårt att få John Denvers gamla dänga "Country roads, take me home" ur huvudet. På resan sov jag i bilen, på risiga motell och hemma hos en aktivist. Welch kallades på 40-talet "Lilla New York" med sin mångkultur och rika nöjesliv. Idag står de flesta hus tomma, många med fuktskador och svartmögel.

Det blev en lärorik vecka på många sätt. Det blev uppenbart att trots att det fortfarande bryts kol i väldigt hög utsträckning, så kommer det inte samhället till del. Snarare är det tvärtom. Samhället betalar förödelsen som kommer i dess spår. Människorna är fattigast i landet. 90 procent av arbetskraftsbehovet har eliminerats i den metod som samtidigt förstör människornas livsmiljö: MTR, eller Mountain Top Removal. Det låter kliniskt, men är brutalt. Träden huggs ned. En mix av dieselolja och nitroglycerin sänks ner i borrhål och så brakar det loss. Schaktmaskiner separerar överskottet från det åtråvärda kolet som lastas, ofta alltför tungt, på lastbilar.

Vidare mot tågen som stånkar fram genom bygden med hundra vagnar lastade med vardera hundra ton kol. När operationen är klar, är det tänkt att man ska återställa berget till sin ursprungliga kontur, men det går också för sig att jämna till det till ett flygfält eller ett köpcentrum. Det är förstås omöjligt att återskapa en komplex skogsmiljö på ett artificiellt berg, och därför svämmar Welch, Kimball och andra kolbyar över och överges.

Men det är ett väldigt tabu att tala om det som att kolindustrin skulle vara ansvariga. Man biter inte den hand som i någon mån föder en. Tvärtom talas det mycket mer högljutt om att Washington med sina miljöregleringar bedriver ett krig mot kolet. Och klimatförändringar? Den officiella linjen är att människan inte har något med det att göra, förkunnade en dam från handelskammaren. Just McDowell County gav USA:s allra starkaste stöd till Donald Trump i valet. Trump med sina löften att få kolindustrin att blomstra igen, nollställa alla försök att minska utsläpp av koldioxid, och stoppa allt stöd till förnyelsebar energiproduktion, har på något sätt tänkt att göra Appalacherna rikt igen, genom vad han kallar "beautiful clean coal". Hur det ska gå till är som vanligt oklart. Kraftverken ställer om till gasdrift, inte så mycket av miljöskäl som av ekonomiska skäl – gasen är mycket billigare, samtidigt som den sparar in en hel del koldioxid och brinner mycket renare. 

Jag lärde mig att det rentav kan vara farligt att motsätta sig mountain top removal. Det berättade två av mina intervjupersoner, Wilma och Terry, pensionerad lärarinna respektive kolgruvarbetare, och med en väldig kärlek till bergen. Jag hade haft svårt att nå dem på telefon, och dök upp på deras garageuppfart. "Hur hittade du hit? Vi glömde ge dig vägbeskrivning". Jag berättade att jag visste namnet på byn och frågat mig fram. Wilma såg lätt skrämd ut och sa "och det gick bra? Det kan vara farligt att känna oss gamla trädkramare".

Vi hade en fin dag, där de lärde mig mycket om svårigheterna att kämpa för miljön där ekonomin bygger helt på kol, och för fackliga rättigheter där det är ont om jobb. Äkta kämpar. 

 

Inlagt 2016-12-14 01:19 | Läst 1916 ggr. | Permalink
Intressant berättelse med passande bilder till.
Svar från MattiasL 2016-12-15 04:03
Tack Margareta.