Mänskligheten funkar inte särskilt väsensskilt från mögel på en ost. Det växer över hela osten tills tillväxtbetingelserna är helt uttömda. Det finns ett stort driv att sätta foten på allt som anses jungfruligt - inte minst avlägset belägna stränder.

1976 (året efter att USA lämnat Viet Nam) kom jag först gången till Puket Island i Thailand efter en natts bussresa från Bangkok. Tog en tuk tuk från Puket stad med höns och folk ut till Patong Beach. Då fanns inte mycket där utom ett par Chai shops på den välkända gamla hippie beachen, där man kunde få fried rice och hyra plats för sin bastmatta för natten och golvet/sanden fick man dela med mössen som kom på natten för att knapra på riset som vi spillt på dagen.

Så länge vi har den befolkningstillväxt och välståndsökning vi har och länge har haft så kommer nog detta fortgå tills bara de mest ogästvänliga delarna av klotet återstår och det verkar bara gå snabbare och snabbare. Parallellt avfolkas glesbygden i Sverige och naturen tar tillbaka vad den tidigare lånat ut. Så om 100 år kanske de övergivna miljöerna blir framtidens nya "frontier" att upptäcka för den tidens folk. Det mesta går i cykler!

När jag många år senare kom tillbaka till Puket fick jag en smärre chock för då stod det ju en hel stad där det bara var funnits en del palmer och bush tidigare.