När paradisen krymper
Söndagsutflykt till Natandola beach, Fiji, 1988. © Håkan Eklund. Nr 216/365.
Hittade ett bleknat foto från Fijiåren som triggar minnet.
Ännu under hela 1980-talet var Natandola ett orört, jungfruligt område på södra kusten av Viti Levu. Det var dit vi for med vänner, eller bara vi tre. På bilden har vi med vår första adopterade flicka Kiara.
Här fanns kilometerlånga sandstränder, utan människor. Det fanns inte ens byar alldeles i närheten. Ibland kunde vi tillbringa hela dagen i det varma och härliga vattnet, med ordentlig surf. Några av vår vänner gifte sig på stranden, med barfota gäster. Härligt.
Idag är hela området utbyggt med stora lyxhotell, spa-anläggningar, golfbanor, etc. Under vårt enda återbesök i öriket 2014 ville vi inte ens åka ner till området för att se "förödelsen". Naturliga, "paradisiska"miljöer försvinner i snabb takt och de går aldrig att återställa. Allt är till salu.
1976 (året efter att USA lämnat Viet Nam) kom jag först gången till Puket Island i Thailand efter en natts bussresa från Bangkok. Tog en tuk tuk från Puket stad med höns och folk ut till Patong Beach. Då fanns inte mycket där utom ett par Chai shops på den välkända gamla hippie beachen, där man kunde få fried rice och hyra plats för sin bastmatta för natten och golvet/sanden fick man dela med mössen som kom på natten för att knapra på riset som vi spillt på dagen.
Så länge vi har den befolkningstillväxt och välståndsökning vi har och länge har haft så kommer nog detta fortgå tills bara de mest ogästvänliga delarna av klotet återstår och det verkar bara gå snabbare och snabbare. Parallellt avfolkas glesbygden i Sverige och naturen tar tillbaka vad den tidigare lånat ut. Så om 100 år kanske de övergivna miljöerna blir framtidens nya "frontier" att upptäcka för den tidens folk. Det mesta går i cykler!
När jag många år senare kom tillbaka till Puket fick jag en smärre chock för då stod det ju en hel stad där det bara var funnits en del palmer och bush tidigare.
- hawk