Hökskallen

Sparvhökskalle, 18 maj 2007, Hirvensalo, Åbo. Foto: Håkan Eklund.

Ok, nu har jag plockat fram mitt makrobjektiv (Canon EF 50 mm 1:2.5) som jag måste börja öva med. Har redan krupit på alla fyra på gräsmattan och försökt mig på maskrosor (låter dem blomma en stund innan jag klipper gräset) och allt möjligt.

Sen hittar jag (inne i en prydnadsbuske) resterna av en sparvhök som jag hittade död i trädgården i augusti i fjol. Den hade omkommit under en jaktmanöver, och var ännu varm när jag då hittade den. Jag hade tänkt ta tillvara fjädrar, men hade tydligen glömt det hela (åkte på en resa genast efter).

Nu var det inte mycket kvar. Säkert har den utgjort vintermat för en och annan organism.

Det är intressant att studera konstruktionen av skallen, allt är designat för lätthet och styrka. Ögonhålorna stora, vissa ben är papperstunna men näbben kraftig (det mesta av näbbkonstruktionen syns inte i normalt tillstånd).

Bajstransport

Staren för bort ungarnas spillning ur boet, Hirvensalo, Åbo 18 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Passerade aspen med starboet under hundpromenaden kl. 7.30 i morse. Kunde förstås inte låta bli att stanna upp en stund på stigen som går förbi trädet, vänta några minuter med 500 mm på mitt enbenta stativ - och ta några bilder av matningstrafiken.

Men det som tas in skall också ut; för en hålbyggare gäller det minsann att hålla rent i boet - annars skulle ungarna drunkna i bajs ...  samma koncept gäller också för många andra tättingar.

Här förs ungarnas spillning bort, under returresan till åkern intill - där maten hämtas. Enkelt och praktiskt. Som dessutom tillför åkern näring ...

Flyttfåglar som anlänt under natten, alltså nya i mitt strövområde för i år: trädgårdssångare, grå flugsnappare och rosenfink. Tropikflyttare. De två förstnämnda från Afrika, rosenfinken från Asien. Globetrotters.

Kvällstussilago

Hästhoven (Tussilago farfara) har blommat ut, Hirvensalo, Åbo 17.5.2007.
Foto: Håkan Eklund.

Har suttit en stor del av dan och läst korrektur på ett bokmanus om fåglarna på Kökar (Åland). En översättning som jag gjort från finska till svenska. Det är en finsk geolog/ornitolog i Åbo som har tillbringat en stor del av sin fritid ute på ön Kökar, och gjort en intressant djupdykning i öns avifaunahistoria.

Den första som förresten gjorde anteckningar om fåglarna på Kökar var bruksfältskären och linneanen Pehr Gustaf Lindroth som våren  1786 kom för att skjuta sjöfåglar till Adolph Ulric Grills naturalhistoriska museum på Söderfors herrgård vid Dalälven.

Efter många timmar vid datorn behövde jag alltså frisk luft och ny energi. Och då är det skönt med närnatur.

Tog en kvällspromenad med frun och hunden i solnedgången; näktergalen höll på att få igång sitt sjungande, rödhake och koltrast likaså.

Sen for jag ut på egna vägar, passerade en öppning i ett vassområde (där gräshoppssångaren håller till, var nu tyst) med en massa utblommade tussilagon, och det blev en kvällsbild. Bländare 8, 1/500 s, 400 ISO.

500 mm objektivet är förstås inte det rätta för ett sånt här motiv, men när man går omkring med ett sådant - är man inte precis benägen att ha något mera att bära ...

 

Bråd tid

Staren (Sturnus vulgaris) för mat åt ungarna, Hirvensalo, Åbo 17 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Det är ju inte länge sen stararna anlände och sjöng utanför sina holkar och bohål. Nu har de redan ungar; det går så snabbt undan att man liksom inte hinner med.

Det är det som är det sämsta med våren, att allt händer på en gång. Först går man igenom ett vinterhalvår när allt går på sparlåga, sen öppnas dörren till vår och sommar - och allt bara exploderar i liv, färger, ljud och aktiviteter. En metamorfos av megaklass.

Jag har länge drömt om att någon gång ta ledigt under hela våren, att bara ströva omkring i skog och mark med  kamera och kikare - och hålla stövlarna leriga.

I morse, på hemvägen från vassen (lutar mot gräshoppssångare som håller till i vasskanten, den sjöng sporadiskt, kunde förstås inte upptäcka den), passerade vi en ädelträdslund med sjungande grönsångare. Hörde hungriga starungar, och hittade ett bohål i en stor gammal asp. De håller tidtabellen. Normalt får de ungar i mitten av maj i mina tassemarker.

Såg också 10 tornseglare; detta är första gången jag sett nyanlända tornseglare före både ladu- och hussvala.

Tomhänt

Sävsångarreviret, Hirvensalo 16 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Gjorde min morgonrunda med hunden ner till stranden, tog stigen genom vassen - och försökte en stund fånga in sjungande sävsångare. Men antingen höll de sig för lågt nere i vassen, eller också i vasstoppar längre bort där vassen nära mig hindrade fotografering.

Alltså tog jag några vassbilder, bara för experimentlustens skull. Aningen förvånad över resultatet, alltså rörelseoskärpan, som jag ville skapa - men inte trodde att lyckades med min "fågelinställning". Bilden tagen med 500 mm objektivet på enbensstativet (men jag var inte så noga med att hålla stilla), 1/1000 s, bländare 7,1, 400 ISO. Det blåste ganska friskt och vassen rörde sig ordentligt.

Gjorde också ett försök på Locustella-sångaren, som några gånger satte igång sitt monotona surrande. Men den fick jag aldrig syn på trots att den var ganska nära; den höll till lågt nere. Det som irriterar mig är att jag ännu inte kunnat bestämma mig om artern, känner mig som en fullständig amatör, trots att jag aldrig känt att det är svårt att skilja på gräshoppssångare och vassångare.

Nu har jag lyssnat på båda, från ljudinspelningar, men är ändå inte säker ... det är liksom svårt att hålla ett fågelläte i minnet ... nyanserna avdunstar lätt. Men instinkten säger att det är gräshoppssångare. Eftersom den håller till i vasskanten nära buskar och gräsmarker, kunde biotopen stämma för den senare.