Buffel i buffelhorn

Buffel i buffelhorn 26 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Ok, jag erkänner genast: jag har varit superlat och släppt mig helt åt slentrianen. Dvs experimenterat alldeles för lite, bara sprungit omkring med det tunga och otympliga - och skjutit vilt till höger och vänster ...

Ikväll rotade jag i fotolådan och blev påmind om att jag i samband med kameraköpet (en kompis hämtade hem utrustningen från NYC) också köpte en trådutlösare som jag aldrig använt. Sen hittade jag ett litet bordsstativ som jag heller aldrig använt. Hur dum kan man egentligen vara  ...

Tänkte att det kan behövas på Svalbard, med närbilder på krypande arktiska växter.
Slog i ett glas vin och gjorde köket till "studio". Och började öva. Plockade ner allehande hantverk köpta under åren i Afrika och började fotografera. Oj vilken härlig känsla att kunna köra med superlånga slutartider, och experimentera med manuell inställning - som jag aldrig gör ute i naturen där det alltid är bråttom.

Här en detaljbild av en  buffel, ingraverad i ett riktigt buffelhorn. Snyggt som tusan. Inköpt av goda vännen Tapani Kuivanen som är taxidermist; under våra år i Botswana hade han studio i Victoria Falls i Zimbabwe - då när landet var ett paradis.

50 mm (macro), F5, 1/8 sek, 320 ISO.

Känns inte som fotografering

Maskrosäng (Taraxacum officinale), Hirvensalo 26.5.2007. Foto: Håkan Eklund.

Idag tog jag med min Nikon Coolpix 4500 som ryms bra i fickan; men som jag nästan aldrig använt. Dessutom har jag tappat bort handboken (under en Spanienresa) och vet inte vad alla blinkande koder i olika färger betyder ...

Visst blir det bilder med den, skärpedjupet är enormt (bilden ovan), men själva fotograferingen känns inte som fotografering. Allt känns som på måfå; allt är smått och det känns som att fota i blindo. Det hjälps inte, har man använt systemkamera i många decennier så skall det vara SLR, tungt stadigt. Och man både ser och vet vad man gör.

Min tanke är att bli lite mera du med denna lilla mannick, att jag kan ha den i fickan när jag går och (leende) kånkar på mitt tunga artilleri. Men jag borde få tag i en handbok och lära mig kameran; vet någon var man hittar såna?

Ursprungligen köpte jag Coolpixen för digiscoping, dvs att fotografera fåglar via tubkikare. Visst fungerar det, men är ett enda gyckel som jag inte har tålamod med. Och sen  var det jobbigt med rörelseoskärpa. Men jag vet att det finns många jätteduktiga digiscopare, det finns massor med  fina bildsidor på webben.

Nu under kommande Svalbardresa skulle jag också ha nytta av en liten kamera med vidvinkel att komplettera bildmaterialet med; känner jag mig själv så går jag nog mest omkring med de tunga och långa rören ...

Växer så det knakar

Granskott (Picea abies) i näktergalslunden, Hirvensalo 25 maj 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Det intressanta med dagliga vandringar i samma område är att se hur snabb allt ändrar. Det växer så att det knakar. På den här bilder ser man hur växtkraften i granskotten formligen med våld skjuter undan det skyddande "knopphöljet".

Och detta är ätbar mat. Granskott kan man med behag mumsa på. De innehåller måttliga halter med vitamin C, annars är näringsvärdet lågt. Men blandar man granskott i tallbarrste så får man en utsökt dryck. Som inte kostar något ...

Balkanens blad

Balkangemsrotens blad, Hirvensalo 24 maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Ok, för undvikande av missförstånd och spekulationer så kan växtintresserade/-kunniga ta sig en titt på denna detaljbild. Detta är bladen på stjälken strax under blomkorgen. Såna här blad har inte "gula prästkragar" eller motsvarande växter. Bladen längst ner var ca 7 cm långa med en mycket bred och djup inskärning vid bladskaftet (växte inte runt stjälken som här).

Enligt min Mossberg (1992) sid. 471 så är detta Doronicum columnae, dvs. balkangemsrot.

Det var dåligt ljus på kvällen, bilden tagen med bländare 2,8, ISO 400, 1/125 sek.

Ny bekantskap

Balkangemsrot (Doronicum columnae), Hirvensalo, Åbo 24 maj 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Ok, så har man då lekt "Linnés lärjunge ..." och bläddrat som tusan i Mossbergs 696 sidor tegestenstjocka (och -tunga)  flora, dvs upplagan från 1992 - den nya har troligen ännu fler sidor. Det gäller alltså bibeln "Den nordiska floran" av Lennart Stenberg och Bo Mossberg. I Svenskfinland kallas boken bara för "Mossberg" som förstås syftar på den eminenta växtillustratören Bo Mossberg.

I morse fotograferade jag den vackert gula korgblommiga växten ovan i näktergalssnåret. Det var två ex som växte intill några  brännässlor. Trodde att den skulle vara lätt att artbestämma, men nej. Hur jag än tittade så fick jag inte till det. Dessutom mindes jag inte exakt hur bladen såg ut (borde ha fotograferat dem skilt).

Nu i kväll vandrade jag med vovven tillbaka till växtplatsen, tog tekniskt dokumentära bilder av alla blad "och delar". Och nu har jag den: en växt med det långa och exotiska namnet balkangemsrot. Enligt Mossberg är den "kvarstående efter odling eller förvildad".  En vårblommande flerårig växt med stora gulblommande korgar, som det heter på fackspråk. Växten hör hemma på Balkanhalvön. Hur den hamnat inne i min täta näktergallund "vete tusan ..."