Tillbaka till det enkla

Mitt utekök på Pandrosbacken, juli 2007. Foto: Håkan Eklund.

Medan de flesta försöker utrusta sina fritidshus till tänderna, dvs. att göra dem till kopior av bekvämt permanent boende - går jag motsatt väg och försöker hålla mig till de mest enkla rutiner, som att göra mat på glödbädd (observera potatisgrytan uppe till vänster, halsterjärnet för köttgrillning till höger) som här - med gräddning  av plättar på resterna av en glödbädd för grillning (och potatiskok).

Och inne i huset vill jag varken ha rinnande vatten eller electricitet ... Härligt och mysigt, och sen så har man ju något att göra - allt tar sin tid.

Vad är mysigare än att duscha (från en mobil "fältdusch") utomhus i solen en sommarmorgon; är det regnigt och kuligt blir det till att värma vatten i en stor bykgryta i gjutjärn - och sen ta en snabbtvätt.

Idag börjar de flesta människor vara så bortskämda med bekvämt urbant leverne, att många inte längre kan gå tillbaka till basic technology ...

Också här utanför vår radhuslänga på ön utanför Åbo har jag en likadan "Kalaharigrill", en vacker ring med stenar och ett antal stora fina hopfällbara halsterjärn från Sydafrika. Någon gas- eller elgrill i plåt (de flesta ser dessutom hemska ut) kommer jag aldrig att köpa!

Vinnaren

Småkusinen Alia vann luftgefärsskyttet, Pandros 23.7.2007.
Foto: Håkan Eklund.

I samband med ett grillparty för Amerikasläktingarna på stugan ordnade jag med tävling i luftgevärsskytte, bössan hade jag köpt för sparpengar som trettonåring (för ljusår sen ...).

Och se, Britas storasyster Alia var den som sköt bäst (notera blåa tänder från blåbärspajen som lillsyrran Brita fixat).

Priset? Jo, en lagom sval finsk öl ...

Bakom Alia skymtar farfars slipstensram som han kilat in i en sprängsten ...

Stronga tjejer

Småkusinen Brita har hittat hem till rötterna, Pandrosstugan, 23 juli 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Det var med en viss spänning som jag väntade på att möta mina unga amerikanska släktingar som skulle bo några nätter i min stuga på Pandrosbacken, som har varken rinnande vatten eller electricitet - dock ett städat utedass och rikligt med stearinljus; det är så jag vill ha det ... (kanske som en stilla protest mot dagens bortskämda prylsamhälle).

Döm om min förvåning när det visade sig att Frank Jr:s två döttrar gillade stället till 100 procent; efter Bergen, Oslo, Köpenhamn och Stockholm tyckte de att detta var exklusivt och avstressande. Härlig attityd. Men de var typiska outdoor freaks, vana med primitiva förhållanden.

Här sitter Brita och berättar om sitt liv på västkusten i USA, hon har sitt namn efter sin farfars mor Anna-Brita (min farfars syster) som emigrerade från detta gårdstun för drygt 100 år sen ...

Och det var hon som var pådrivaren att besöka Finland och rötterna, inspirerad av min bror Mikaels besök i Spokane för några år sen.

Brita var bara en liten baby när jag träffade henne och familjen i Spokane 1982.

Vid nattbrasan

Broder Mikael, småkusinen Frank (USA)  och kusinen Hilding (Sverige), Pandrosnatt i juli 2007. Foto: Håkan Eklund.

Veckan innan jag åkte med fältkursisterna till Varangerhalvön hade jag celebert Amerikabesök på Pandrosbacken där jag har mitt fritidshus, med småkusin Frank Jr med familj på första Finlandsbesöket.

Det är här vid Pandros (i Kimo, Oravais) där min och Mikaels farfar och far, Franks farmor och Hildings mor är födda och uppvuxna (för att relatera till personerna på bilden); här finns våra släktrötter djupt i myllan.

Av alla platser i världen är detta stället där jag har den bästa själsfriden! Hela gårdstunet andas förfädernas närhet; av det gamla huset finns tyvärr bara stenfoten kvar.

Farfars syster Anna-Brita var den första i den familjen som emigrerade från bondgården på Pandrosbacken till Amerika i början av 1900-talet (mellan 1901-1906); år 1982 besökte jag hennes två (vuxna) barn och barnbarn  i Spokane, i delstaten Washington och träffade då också Anna-Britas sonson Frank Jr (på bilden ovan) med fru som har släktrötter i Norge (Bergen).

Nu drygt 100 år senare skedde återkopplingen, dvs att någon av Anna-Britas ättlingar för första  gången besökte ursprungsstället. Historiskt. Och mycket intressant. Blodsband är starka; vi pratade i ett en hel vecka.

Här berättar Frank om sina erfarenheter från Vietnamkriget där han hade varit kulspruteskytt i en helikopter, och om den svåra återanpassningen till det civila samhället. Det var först efter  att han strukit militärtiden i Vietnam från sitt CV som det gick att få jobb (som lärare); något som också kommer att drabba Irakveteranerna i sinomtid...

Så exploateras vanliga människor av makt, politik och retorik.

 

Du med vågor

Smalnäbbad simsnäppa (Phalaropus lobatus) 3 augusti 2007.
Eckeröya, Varangerhalvön, Norge. Foto: Håkan Eklund.

Trots att jag besökt Varangerhalvön tre gånger tidigare, har jag aldrig sett så många smalnäbbade simsnäppor som nu. Under tre dagar såg vi närmare tusen exemplar på olika lokaler!

Att simsnäppan är en riktig havsfågel (tillbringar endast häckningstiden "i land") kunde man ana när vi en kväll satt på stranden till Stora Eckeröya och följde med hur de födosökte i strandvattnet.

När "minibränningarna" slog in fladdrade de lätt upp på toppen av vågen och fortsatte sitt ätande. På bilden en ungfågel.