Årets naturbild från Lassis naturstudio

I bildvinnarskogen, från Lassi Rautiainens fotogömsle i Kuhmo, i gränszonen till Ryssland. Foto: Håkan Eklund.

I går kväll utsåg enväldige huvuddomaren Frans Lanting från USA Årets naturbild i Finland. Det blev en bild som Lassi Rautiainen tagit just i de här trakterna (bilden ovan), vid 03-snåret i juli i fjol. Hans vinnarbild föreställer tre vargar som jagar bort en björn från matplatsen. En långsam slutartid har skapat en fin stämning i Rautiainens bild.

Här nedan finns en intervju med Rautiainen där han (på finska) berättar om hur bilden kom till.

http://www.mtv3.fi/uutiset/kulttuuri.shtml/arkistot/kulttuuri/2007/10/573857

Han säger att det var tur för honom att Frans Lanting var den som var domare, som själv tycker om denna typ av bilder. De flesta andra skulle troligen ha kastat den i skräpkorgen, säger Rautiainen (obs. när bilderna skickas in är det inte känt vem som är huvuddomare).

Årets naturbild i Finland presenterades under pompa och ståt på Finlandiahuset i centrala Helsingfors i går kväll, arrangör var Finlands naturfotografer rf. (http://www.luontokuva.org/)

Under veckoslutet höll föreningen sina höstdagar på ett hotell en bit utanför H.fors, jag var med  - och det var bildvisning från morgon till kväll under tre dagar. Helt underbart. Samtidigt presenterades många nyutkomna böcker av duktiga finska naturfotografer, min favorit var Jorma Luhtas nya bok om de myrhäckande pilgrimsfalkarna i norra Finland. Det tog honom 35 år att samla ihop bokens mycket imponerande bildmaterial. På förlagets hemsida  www.maahenki.fi kan man läsa om boken.

Under de svåra giftdecennierna på 1950-60 talen utrotades de klipphäckande pilgrimsfalkarna i södra Finland, det var endast den myrhäckande populationen i norr som överlevde. De har under det senaste decenniet ökat i antal.

Träffade också Dick Forsman som i höst gett ut en ny bok om rovfåglar, tyvärr bara på finska (www.otava.fi).  Han sade att det finns ett svenskt bokförlag som är intresserad av att ge ut den också på svenska.

En av de intressantaste böckerna som är ny på marknaden är en bok om Hannu Hautalas livsverk (på finska), där författaren berättar om Hautala via intervjuer av en massa människor som känt/känner denna levande legend. Hautala hoppade av jobbet som bilmekaniker 1970 för att bli naturfotograf på heltid, sen dess har han gett ut 40 naturfotoböcker som översatts till en massa olika språk. 2002 utsågs han till hedersdoktor vid Uleåborgs universitet, och i år fick han en egen avdelning på 150 kvadratmeter vid ett naturinfocenter i Kuusamo.

Skampåle

Halsjärn och skampåle, Sagalunds friluftsmuseum, Kimito, okt. 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Fotograferade en skampåle för nån vecka sen; en ruggig sak. Vilka tragedier och lidanden har månne denhär varit med om?
Först nu har jag haft tid att närmare kolla upp vad ex. Wikipedia säger om skampålen:

Skampåle var en pelare av trä eller sten, vid vilken förr förbrytare offentligen undergick så kallad schavottering, det vill säga utställdes att skämmas eller straffas med spö eller ris. Skamstraff avskaffades i Sverige 1855, och hade då sedan en tid minskat i omfattning. Tidigare skulle en straffpåle med halsjärn uppsättas vid varje tingsställe. De som stod där för att skämmas eller undergå kroppsplikt fick inte till någon del skyla sina ansikten och inte heller bruka sådan klädedräkt att de inte kunde kännas igen. Innan delinkventen uppdrogs på pålen för att tilldelas spö eller ris, skulle han förses med ett livstycke av läder, fodrat vintertid med ludet skinn och så inrättat, att det skyddade främre delen av kroppen, men att övre ryggen förblev fri.

 

Årsringar

Årsringar, Sagalund, Kimito. Foto: Håkan Eklund.

Fortsätter att experimentera med mitt 100 mm makro. Gick nära en stockända i en timrad byggnad (Sagalunds friluftsmuseum) och hittade ett vackert mönster.

Ett litet kådflöde skapar de enda färgelementen, och förstås nyansskillnaden mellan vårveden och sommarveden i en årsring. Under våren och försommaren växer ju trädet snabbt, som syns i årsringen. Sen saktar växtprocessen av och bilder en tätvuxen mörk rand i slutet av växtsäsongen.

Virket spricker dessutom upp när det torkat och bildar ett spännande mönster. Skulle vara kul att veta när detta träd levde, troligen på 1800-talet?

400 ISO, f 20 och 1/5 sek på stativ.

Ett skarpt objektiv

Våt mossa, Teijo 6 oktober 2007. Foto: Håkan Eklund.

Testade mitt 100 mm makro i höstskogen på lördageftermiddag. Ett skarpt objektiv, som till och med avslöjar att jag stötte till en del av Sphagnummossan när jag ställde upp stativet ...

Längst ner i bilden finns inga vattendroppar i mossan, de föll ur när jag kollade in motivet.

Ajabaja ...

100 mm makro, f 29, 1/4 sek, ISO 400.

En av de sista

En av de sista ... Kimito 6.10.2007.  Foto: Håkan Eklund.

Har bytt in mitt 50 mm makro till ett 100 mm,  att inte behöva krypa så nära ...
Jag har fotograferat mycket lite med närbilder, på makronivå, så det finns mycket att öva och lära.

Här har jag utnyttjat en låg eftermiddagssol, körde med stor bländare 2,8 och snabb tid 1/320 för att "radera ut" marken under - och det blev aningen studiolikt ...

Detta är troligen en  av årets sista blåklockor, till nästa vecka har det utlovats snöskurar, också i södra Finland.

Brrrrrrrrrrrrr ....