Vacker men giftig

Liljekonvaljbär (Convallaria majalis) i uggleskogen, Hirvensalo, nov. 2007.
Foto: Håkan Eklund.

Just nu erbjuder de flesta dagar inte mycket till fotoljus. Under hundpromenaderna känns det som om det inte fanns så mycket att fotografera.

Ändå är det inte alls så. Det gäller att titta noga, att stanna upp ibland, och ta sig lite tid - och vips hittas en och annan pärla, som dessa blodröda, giftiga frukter av liljekonvalj. I uggleskogen.

Skogsbacken heter bara så i vår familj; vad den kallas på riktigt vet jag inte. Det är en liten blandskogsdunge med det mesta i trädslagsväg - också massor med stora ihåliga ekar som ibland brukar hysa häckande kattugglor. Jag har några oförglömliga marsnätter med fullmåne och en våryr kattuggla från denna skogsbacke, som ännu sitter kvar på hjärnans hårdskiva.

Vårgårdamedaljer

Silver och bronspeng i Vårgårdas diafototävling 2007.  Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade veckoslutet på naturfotofestivalen i Vårgårda med mina kurskollegor från Finland, med Andy Horner som ledare. Han hade uppmanat oss att delta i festivalens fototävling, med noteringen att många av hans kursister från Åland brukar vinna priser ... Det satte ju liksom press på oss.

De hade två klasser, dia och påsiktsbilder (det senare kopierat från digitalt eller analogt). Eftersom jag inte har någon bildskrivare, blev det att rota i diabildsarkivet, och det kändes jobbigt - en hel garderob med bilder är inget kul ... skickade en positiv tanke till de digitala gudarna!

Plockade ut en handfull bilder som jag fick montera om (till glasramar), kändes redan dumt att inte kunns "skära bort" skräp i kanterna.

Sen höll jag på att få stora dåndimpen när dessa bilder gav både brons och silver, urplockade av enväldige domaren Bosse Kristiansson. Kände mig nästan generad av uppmärksamheten, en medalj hade räckt bra ... Men ok, visst var det kul att "nå fram" - men när man själv har sett sina bilder till leda har de liksom tappat något av stinget för en själv.

Silverbilden visade en handfull drunknade termiter, glänsande med sina genomskinliga vingar mot blått vatten (Gaborone, Botswana). Bronsbilden hade jag tagit i Tanzania, i Ngorongorokratern, en flock med zebror som dammar över slätten - förbi en Landrover med fotografer. Jag var på ett jobb i West Kilimanjaro och en söndag tog mina lokala skogskollegor mig ut till Ngorongoro i en gammal skraltig bil - minnesvärt. Jag tar detta som en hedersam avslutning på en lång diafilms era.

Den unika fotoklubben i Vårgårda och dess Naturfotofestival 2007 (den 25:e i ordningen) var också minnesvärd. Massor med fina bildvisningar, utställningar, middagar och pubminglande med kända naturboksförfattare och -fotografer. Och Brutus Östling utsågs till årets naturfotograf i Norden; det var han värd.

För en del av mina prispengar köpte jag en av hans böcker.

Upphittade på slagfältet

Svenska 24 punds kanonkulor, Westankärr gård, Kimito, sept. 2007. Foto: Håkan Eklund.

Äntligen har jag och min kollega Peter fått 108 sidor ombruten tidskriftstext till tryckeriet. Det handlar om tidskriften Skärgårds temanummer om 1808-09 års krig mellan Sverige och Ryssland, där den östra rikshalvan förlorades till Ryssland, dvs Finland. Jag är redaktör för tidskriften som utkommer med fyra nummer per år (www.skargard.fi) och som via olika temanummer dokumenterar den kustsvenska kulturen i Finland.

Eftersom kommande minnesår 2008-2009 kommer att uppmärksammas med en massa evenemang i Finland och (till en mindre del) i Sverige, passade vi på att göra ett temanummer om detta bortglömda krig. Där man kan läsa in sig på hur det egentligen gick till, och det är inte precis något som den dåtida svenska krigsmakten kan gotta sig åt ...

Kung Gustaf IV Adolf ledde det dåligt skötta kriget från Åland under sensommaren och hösten 1808, för att sen avpoletteras i en statskupp följande vår, av sina egna officerare.

Här ovan svenska kanonkulor från slaget vid Sandöström vid Kimitoön (70 km öster om Åbo) den 2.8.1808, som ryssarna vann. Kulorna har hittats i åkrarna runt Westankärr herrgård som då fungerade som stab för de ryska ockupanterna.

Bajsbild

Älgbajs, spångad led, Lappland. Maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Sitter och kollar in några bildfiler från en vårresa genom finska Lappland. Kan inte låta bli att reflektera över det stilistiskt vackra med älgbajs på ådrade och väderbitna plankor.

Låter aningen perverst, men när det gäller vår vilda natur gäller inte ett sånt ord längre - åtminstone inte på samma sätt som i vår egen tvåfota värld.

Det är också skojigt att kunna läsa spår i naturen. Idag är det allt färre som via spillning känner igen våra däggdjur. Våra jagande och samlande förfäder var experter på att läsa spår; i Afrika har jag blivit imponerad av människor som är synnerligen duktiga på sådant - många kunde t o m tidsbestämma när ett djur passerat ... via diffusa avtryck i sanden ...

Vilken art?

Okända svampar, Kimito oktober 2007. Foto: Håkan Eklund.

En orsak till att jag fotograferat lite med makroobjektiv är väl det att jag vill veta vad jag avbildar. För mig känns det lite konstigt att fotografera sånt som jag inte vet vad det är. Så är det bara.

Som detta med svampar; de är fina fotoobjekt - men vad är det för vits att fota en sådan, eller sådana, om man sen bara kallar den (dem) för svamp (ar) ...

Som här, jag har inte kollat svampboken - kanske dessa är lätta att artbestämma, eller också inte ... De växte på en björkstam, vid marknivån,  kanske någon vet vad det är för art?

PS. Honungsskivling har föreslagits (30.10).