Hund och kamera bra kombination

Morgongräs, Hirvensalo 10 juli 2008. Foto: Håkan Eklund.

Klockan elva kom solen fram och det ser ut att bli sommar igen ... Härligt. Innan molntäcket sprack upp var jag ute med hunden och hittade fina gräsmotiv med regndroppar från gårdagens regn. Nu har de säkert avdunstat redan.

Det är en fantastiskt bra kombination med hund och kamera, normalt blir man ju aningen irriterad över all den tid man skall vänta på att en labrador har sniffat färdigt. Min Buddy  läser ju mejl längs alla vägkanter och stigar. Men med kameran till hands kan jag då passa på att söka motiv, gräset ovan är just ett sådant.

Och just här läste Buddy ett långt mejl; fanns gott om tid för fotografering.

Men ibland har han ju också förstört en massa motiv. Senaste vecka hade jag just ställt in färdigt på några fint blommande växter när hundrackarna kommer och lägger sig över hela härligheten ... Och mer än en gång har han med svansen viftat bort många vattendroppar på gräs och blad som jag stått i beråd att fotografera.

Tråkigt väder igen

Stor blåklocka (Campanula persicifolia), Hirvensalo, Åbo 9.7.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Igen förvandlades dagen till en mulen, regning och sval dito. Det var bara på morgonen som det var soligt och mysigt. Hittade en stor blåklocka intill stigen i uggleskogen som jag inte kunde låta bli att plåta medan hunden tittade på ...

Eftersom jag ännu inte har semester, får det vara vilket väder som helst för min del - men tycker ändå synd om alla som just nu skulle behöva sol och värme. Sommaren är ju ändå så otroligt kort. För många företagare är detta väder en ren katastrof.

Ugglekväll

Jorduggla (Asio flammeus), Kimo, Oravais 3 juli 2008 (kl.22.30). Foto: Håkan Eklund.

Gjorde en tur upp till hemmamarkerna och fritidshuset på Pandrosbacken i Oravais i svenska Österbotten. Njöt av stillheten, de ljusa nätterna (solen gick ner 23.20) och att bara vara. På nätterna satt jag vid några stearinljus och en flaska vin och totade ihop början på en björnartikel. På dagarna högg jag brasved och när det började klia i avtryckarfingret for jag ut med kameran.

En kväll hittade jag en jagande jorduggla i ett större sammanhängande odlingsområde. Följde med den i kikaren i två timmar när den jagade lågt över marken, oftast längs tegdiken (en sällsynthet i de flesta områden idag). Metodiskt betade den av området. Under två timmar fick den två byten men inget indikerade att den skulle ha ungar i närheten. Snabbt hade den förtärt sina sorkar och sen fortsatte jakten. Några gånger kom den ganska nära förbi där jag stod med 500 mm på enbent stativ.

När jag for till samma ställe följande kväll var den borta. Istället jagade då en vacker blå kärrhök hanne över slätten, på samma sätt som ugglan, lågt över marken på kärrhöksmanér. Men när den efter en halvtimme fått sitt byte tog den höjd, utnyttjade uppvindarna och steg riktigt högt och försvann sen över skogen österut - till bo och hungriga ungar.

Annars har det enligt ornitologvänner funnits gott om revirmarkerande ugglor i Jeppo, Oravais, Vörå, Maxmo och Kvevlax  under våren; siffrorna känns atronomiska,  det är ändå ett rätt begränsat område (typ 20 x 50 km): 
45  pärlugglor, 12 sparvugglor, 4 hornugglor, 11 jordugglor, 4 hökugglor, 5 slagugglor och 21 revir med berguvar.
Detta betyder dock inte att de alla häckat och fått ungar, ofta brukar sorkpopulationen krascha just då när ungarna behöver mest mat - och de dör i boet. Det har hänt många gånger.

Trollslända

Fyrfläckad trollslända (Libellula quadrimaculata), Pellinge 28.6.2008. Foto: Håkan Eklund.

År 2002 utkom en mycket fin bok om Finlands trollsländor, tyvärr enbart på finska. Boken heter Suomen sudenkorennot med Sami Karjalainen som författare och fotograf. Det är en naturfaktabok som samtidigt är ett "uppslagsverk" om landets trollsländor. För den fotointresserade också ett strålande bildverk.

Jag har förstått att intresset och kunskapen beträffande trollsländor har ökat dramatiskt efter att boken kom ut, och många naturfotografer har också börjat ha dem som ett populärt motiv.

Själv har jag inte ens försökt fånga trollsländor på bild, tills jag träffade "sländfotografen" Johan Andersson - nu skall jag försöka få ihop en liten artkollektion. Det är ju en utmaning i sig att försöka artbestämma sländorna.

Trollsländan på bilden ovan är en vanlig art som förekommer i stora delar  av Europa, genom Sibirien mellan 50 och 60 breddgraden till Nordamerika. Finns också i Sydasien, norra Indien och i Nepal. Detta enligt Karjalainens bok.

Grön i grönskan

Grönsångare (Phylloscopus sibilatrix), Pernå, 28.6.2008. Foto: Håkan Eklund.

Träffade på en ivrigt sjungande grönsångare under skogsvandringen med artgänget i Pernåskogarna under lördagförmiddag. Kunde inte låta bli att göra ett försök med 500 mm på frihand (640 ISO, 1/125 s och F 4,0); inte alltid så lätt att hålla still och få fokuseringen att stämma på alla dessa "small brown ones" ...
Dessutom gjorde myggor allt för att störa koncentrationen.

Men i detta av solen färgade gulgröna lövverk (klibbal) gjorde grönsångaren rätt för sitt svenska namn.
När den öppnar näbben gör den rätt för sitt finska namn (sirittäjä); ett onomatopoetiskt namn som tar fasta på den "sirrande" sången. En art som verkligen är lätt att artbestämma via sången.

I klassikern "Fåglar i Sverige" (första upplagan 1953) skriver Erik Rosenberg att grönsångarens sång är "ett surrande eller ringande spelljud, den har jämförts med dallrandet från ett silvermynt".