Vid Antskogs bruk

Klibbalslöv, Antskogs bruk, Pojo. 11.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Igen kursveckoslut med Artkännedomskursen som jag koordinerar. Igen vandringar i Västnyland med naturexperten Esko V. Igen mossor och lavar som huvudtema. Igen lärorikt och kul. Trots att det regnade hela dagen och var vått och blött överallt. Dessutom ett mycket dåligt ljus. För första gången på länge tog jag inte ens kameran ur bilen; kan inte erinra mig när det  senast skett?

Det var endast under fältlunchen vid Antskogs bruk i Pojo som jag tog kameran med. För säkerhets skull. Vi satte oss vid åstranden under några stora granar och njöt av höststämningen. Vacker bruksmiljö. Ser på nätet att Antskogs bruk är det äldsta brukssamhället i Finland. Här anlades ett järnbruk 1630; bland ägarna hittas också Stockholmare. På den tiden var Sthlm den östra rikshalvans (Finlands) viktigaste stad. Här på bruket fanns det smeder från Forsmarks bruk i Uppland, en del av malmen kom från Dannemora.

Samtidigt som jag avnjöt min enkla smörgåslunch får jag syn på några löv flytande i strandvattnet, i skuggan under granarna. Ser en bildmöjlighet - svårare än så är det inte att vara naturfotograf. 100 mm (makro), ISO 800, f 6.3, 1/60 s.

Och nu tror jag att jag ensam kan artbestämma granlav, gällav, näverlav, brämlav, stocklav, vedlav, praktstjärnmossa, praktvitmossa, palmmossa och ett 20-tal till; åtminstone kunde jag det tidigare idag. I morgon får vi väl börja från början igen ...

Fascinerad av Capa

Polygonatum odoratum (Getrams) - giftbär. Hirvensalo 10.10.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Läser just nu Robert Capas bok "Slightly Out of Focus" och är imponerad! Inte av bilderna, de flesta av dem har jag ju sett tidigare - men av hans skrivtalang! Vilken stilist! Vilken naturbegåvning! Jag visste inte ens att han kunde skriva ... Vilken begåvning som världen gick miste om; han trampade ju på en landmina  redan 1954 i Indokina. Jag gillar hans stil att skriva, med glimten i ögat.

Blev så inspirerad att jag gick in på nätet och bums beställde biografin "Blood and champagne: The life and times of Robert Capa" skriven av Alex Kershaw.

Annars: igår hällregn, idag strålande sol med massor av flyttande trastar och tranor. Mitt på dan kretsade 300 tranor rakt ovanför huset, ljudligt trumpetande, sen tog de kurs mot S och Estland. Där brukar de proviantera i veckor i tiotusental just den här tiden.

Under hundvandringen på e.m. gick jag och kollade ett ställe där jag tidigare fotograferat blommande getrams. Kom på att jag aldrig fotograferat deras giftiga bär. Hittade några som villigt poserade.

Fototidnings reflektioner

Morgondimman lättar runt Uggleskogen, Hirvensalo. 9.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Det mest positiva med Fotosidan Magasin är grundfilosofin. Att megapixlar och faktatabeller sida upp och sida ner, som enligt ledaren fyller Sveriges fototidningar, inte är det viktigaste. Det håller jag med om. Dylikt faktamaterial kan man lika bra kolla in från nätet. FS-magasinet skriver att det viktigaste är tänkandet bakom bilden, förarbetet och magkänslan. Visst. Det håller jag med om.

Det är också värdefullt att FS-medlemmar via en "egen" tidskrift kan nå ut, bli publicerade. Det är bra för inspirationen och självkänslan. Det kan hjälpa många att bli "upptäckta"; det är ju inte lätt för en okänd amatörfotograf (eller halvproffs för den delen) att få in bild- eller textmaterial i en fototidskrift. Här har FS-magasinet en viktig uppgift att jobba vidare med.

Men "jobba vidare" är nyckelordet. Det får inte bli fler "postkortsalbum" om magasinet skall överleva den hårda tidskriftsbranschen! Jag vet inte vem samarbetspartnern "Sveriges tyngsta fototidning Proffsfoto" är, men slutresultatet i nr 1 är inget att vara stolt över. Tyvärr.

Det skulle ha räckt bra med ett avsnitt "Så tar du bättre bilder", nu blev det upprepningar till döds. Tänk om vi hade fått se sida upp och sida ner med fantastiska kreationer som t.ex. hittas i Galleri FS! Med lite fakta kring bilden och fotografen, kanske också lite bildkritik. Det är ju BILDEN som skall dominera, inte texten. Och de skall slås ut över hela sidor och uppslag, med stil och känsla.

Här kan man kanske överföra filosofin från ledaren till att säga: det viktigaste med tidskriftsproduktion är inte tekniken, det viktigaste är tänkandet bakom bildpresentationerna och layouten, förarbetet och magkänslan!

Hoppas att nästa nummer bär spår av det.

Nya fototidningen - hmmmm ...

Nyponros i Uggleskogen, Hirvensalo. 8.10.2008. Foto: Håkan Eklund.

Har under några dagar bläddrat i FS:s nya produkt och känner mig ganska kluven. Första reaktionen var att de etablerade fototidningsutgivarna i Sverige säkert dragit en lättnades suck; detta är ingen större konkurrent!
Åtminstone inte i det här skedet.

Jag förstår ambitionen och lusten att skapa något som inte bara existerar virtuellt, kanske också nå en helt ny kundgrupp. Men då måste man nog krypa ut ur den virtuella världen och maximera de möjligheterna som en trycksak på kvalitetspapper erbjuder. Upplägget nu är ju en  överföring av FS-material från nät till papper. En massa små bilder; vad är det för vits med det? Om Nikonuppslaget (reklam) på sidorna 6-7 är tidningens finaste, då har man kanske missat något.

Tryckta medier kräver ett annat grepp än de virtuella, något som t.ex. tidskriften Camera Natura lyckats superbra med. Stora bilder och tilltalande layout.

Ok, upplägget med FS-numret är tydligen en "fotoskola", men behöver man ett tidskriftsformat till det? Speciellt när inte det stora formatet alls utnyttjats. Lika bra kunde det ju då ha passat med bokformat ...

En av de få bilder som slagits upp lite större hittas på sidan 43, Carlo Boscos fina tjejbild. Den har helt förstörts i och med att ansiktet försvinner i mittskarvet. Ett nybörjarfel.

Sen borde också rubriksättningen matcha brödtextsubstansen. På uppslaget 10-11 presenteras FS, med underrubriken "Du är väl medlem i Nordens största community för fotografer?" Lika bra kunde det ha stått Sveriges största; inget nämns nämligen om medlemmar från grannländerna. En detalj, ja, men det är nivån på finliret som skiljer agnarna från vetet.

Rigavandring

Kyrktornsvy över gamla stan i Riga, 4.10.2008.  Foto: Håkan Eklund.

Det blev ett snabbt oplanerat veckoslutsbesök i Riga, Lettland. Bekvämt med lågprisflyget Ryan Air från Tammerfors, billigt och effektivt. Att betala 90 euro t/r för flyget är ganska "lagom", sen blir det ju ändå hotell och restaurangkostnader som kommer till.

Trots att jag tidigare besökt Riga några gånger, har det varit möten eller genomfart - nu var det kul att bo på ett litet hotell i mysiga Old Riga och bara ha tid att strosa omkring och njuta. Hade också tid att  besök ockupationsmuseet; Lettland har ju liksom de andra baltiska länderna en dyster historia. De blev ju våldförda av både ryssar och tyskar under andra världskriget, för att sen ockuperas av Sovjetmakten i femtio år.

I museishoppet köpte jag en intressant bok "Women in Soviet Prison" av Helene Celmina. Hon var en ung lettiska som hamnade i fängelse och arbetsläger så sent som 1962-1966 bara för att hon var språkintresserade, kände utlänningar och hade svensk- och engelskspråkiga tidskrifter hemma i lägenheten ... Sovjetunionen var ett sjukt samhälle; i boken berättar Helene om en massa människoöden som förlorade allt de hade och sattes i arbetsläger långt in i "modern tid" utan att de gjort något. Det räckte med att misstänkas för något som kunde uppfattas som negativt av Sovjetstaten; tur att det korthuset rasade ihop. Lettland tog sin självständighet tillbaka 1991.

Lettland har ju annars haft många herrar, lydde under Polen 1582-1621, under Sverige 1621-1710, Ryssland 1710-1918 (1920), självständigt 1919-1940, Sovjet 1940-1941, Tyskland, 1941-1944, Sovjet 1944-1991 och sen dess självständigt. 

Numera går det färja mellan Stockholm-Riga (Tallink) och det märktes, svenska hördes nästan på varje gata i gamla stan, och i många källarlokaler satt många glada svenska festprissar och sjöng under lördag e.m.