Ödehus?

Ödehus med nykluven ved ... Vehmaa/Vemo 23.11.2020. Foto: Håkan Eklund.

Detta med att ibland "kryssa fåglar" för också med sig en gnutta kulturhistoria. Kohägern som jag kollade in i dag (men frun som chaufför, jag var googlemap-läsare) tog oss till en liten kommun som heter Vehmaa; visste inte att den också har ett svenskt namn: Vemo.

Innevånarantalet är 2300 varav 0,6 % är svenskspråkiga. Ett riktigt mysigt samhälle med en ovanligt vacker gråstenskyrka från 1400-talet.

Men nu är det ju ofta så med fotografer att det är det udda som fastnar på bild, sånt som skapar frågor, frågetecken - som huset intill en vägkorsning ovan. Fönstren var ordentligt igenbommade, men på gården var det gott om nykluven och -staplad brasved.

Kanske bor här någon enstöring?

Pricken på "i-et" var dock fruns efterspaningar efter en gammal hälsocentral (som vi hittade, numera bostadshus) där hon som ung sjukskötar-studerande hade haft yrkespraktik några månader en försommar för si så där 45 år sen. När en ung präststuderande på orten blev förälskad i henne ... som då inte blev besvarat. Hit kom hon och en väninna med buss från Åbo varje dag, längs småvägar. En timmes resa enkel väg. Men hon minns hur vänliga människorna var som hon träffade i jobbet.

Sånt hört till livets olika skeden; alla är vi fyllda till bredden med historier.

Sällsynthet i hästhagen

Kohägern som damp ner i gyttjan bakom ett häststall en timme norr om Åbo. Vehmaa 23.11.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 328/366.

Mina första sparvuggleholkar är uppe

Upphängning i expertsällskap; koordinaterna sätts in på karta. Sankt Mårtens 22.11.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 327/355.

Bättre sent än aldrig. Här med min ornitologkompis Jouko H som själv har satt upp mer än etthundra holkar för sparvuggla.

Jag har nu mina fem första hängda, detta är nummer två. En början.

Holkarna har svarvats ur stock av en 80-årig maskiningenjör som själv byggt sin "holksvarv". Notera baksidan på holken, för att "isolera" holken från fukt och regnvatten som sipprar ner längs stammen. Ingångsöppningen är 45 mm, som inte skogsmården klarar av. Finns det inga sparvugglor i området, eller om de som finns ännu inte hittat holkarna, är det oftast talgoxar som flyttar in ...

Jouko H hade en häckning i sina hundra sparvuggleholkar senaste vår, men i stället med tio ungar. Tänk att de rymdes!
Här en handfull ur den kullen:

https://www.fotosidan.se/blogs/hawk/i-sparvugglans-skog.htm

Gummistövelfika

Business as usual; folk börjar anpassa sig. Skanssi shoppingcenter, Åbo 21.11.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 326/366.

Idag regnar snön bort och allt är vått i markerna. Gjorde ett besök på norska XXL i ett varuhus för att köpa norska Viking-gummistövlar. "Handmade natural boots" står det, hur det nu sen går till? "Norwegian footwear since 1920."

Passade på med en kopp gott kaffe med kameran till hands för att kolla in läget. Noterar att 80 % av alla kunder bär ansiktsmask, precis som om det numera är den mest naturliga sak i världen. Inte är finländare så konservativa som man kanske kunde tro. Rätt flexibla egentligen. Allt vänjer man sig med, om man vill.

Och ingen som vi känner går omkring och oroar sig dess mera för Covid-19. Det gäller ju bara att navigera rätt.

Egentligen känns det ganska kul att få gömma sig bakom en mask, No problem whatsoever angående det "maskulina". Läste en artikel i NYT att många amerikanska män tror att de gör sig till ett åtlöje om de bär mask; så svagt är deras självförtroende. Tydligen.

Men kaffe får man ju tack och lov dricka utan mask ...

Snövit morgon

Kanske senhöstens/förvinterns första och enda snölandskap? Från morgonvandringen: Hirvensalo (ö), Åbo 20.11.2020. Foto: Håkan Eklund.