Behöver inte vattnas

Gillar naturliga rabatter, dvs. vilda blommor runt stugan. Pandros 12.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 194/366.

Sista falkmärkningen

Hårresande insikt - en människa ... Samulsmossen 11.7.2020. Foto: Håkan Eklund.

Ringmärkte igår mina sista tornfalksungar för året: fyra i kullen (ett rötägg) som troligen föddes under midsommar = sent.

Detta i en holk som jag satte upp i maj i fjol, som förstås var för sent för häckning det året.

Det blev sammanlagt 26 ungar i fem holkar/bolådor i min gamla hemkommun Oravais, numera kommundel i Vörå. Resultatet är ganska bra, tyder på att det finns mat (sorkar) i området som är rätt begränsat. Ett antal tomma holkar skall jag flytta till lämpligare ställen.

De tjugotvå tidigare ringmärkte jag strax efter midsommar, och de är alla flygga nu. Denna häckning var ovanligt sen, orsaken okänd.

Nästa gång jag ringmärker i år är i mitten av oktober, på Valsörarnas fågelstation ute i Kvarken. Då gäller det pärlugglor, oftast handlar det om årsungar som söker sig "ut i världen" inför annalkande vinter.

Folknöje

Auktion vid Furirbostället i Oravais, utan coronarädsla. 11.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 193/366.

Sista lådan

För regnvädersdagar, nu sorterat. Pandrosstugan 10.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 192/366.

Nu är det klart, min storstädning av arkivmaterial. Skräp brukar fru A kalla det, men - allt är relativt. Transporterade idag ett billass till "avfallsstationen" med sånt som jag sorterat bort. I kväll gick jag igenom sista låddan, som bara krävde lite omorganisering. Foto- och naturtidskrifter skilt, ett litet urval gamla veckotidningar av publikationer skilt - tyvärr med många som gått i graven (Foto, FIB Aktuellt, Lektyr etc.). Kul att läsa och bläddra igenom under regnvädersdagar.

Det slår mig hur många nummer av t.ex. Foto som körde med lättklädda tjejbilder på omslaget, sånt skulle väl inte gå hem idag?

Ur samlingen ovan hittas två av mina bilder: räven nere till höger på en kalender som ett tryckeri gav ut samt storspoven på Finlands Naturs omslag 1978, bilden tagen nere vid havet - fem kilometer från vår Pandrosstuga.

Tidskriften Skärgård uppe till vänster (som jag basade för under femton år) är ett temanummer om naturexploatering, omslaget från Malta där jägarna fortfarande skjuter ner alla rovfåglar som kommer inom skotthåll.

Midnattsreflektioner

Strax innan midnatt. Pandros 9.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 191/366.

Står ute på gårdstunet och njuter av stillheten och den syrerika, fräscha luften efter kvällen regnskurar som kom och gick just när jag skulle grilla för gäster. Men det var ok, jag vet hur den slipstenen skall dras (jag grillar ju bara på glöd från en ordentlig vedhög, ute i min "Kalaharigrill" = stenhög ... med halsterjärn från RSA).

Kör med stenålderskoncept.

Nu är det vindstilla, plus tio grader. Kl. 24.00.

Två morkullor drar regelbundet över tunet, den ena känner jag igen från i fjol, den är hes och har ett avvikande läte från normala kullor.

En taltrast sjunger på avstånd. Annars är det tyst.

Fick överraskande ett årskryss tidigare under dagen när en smalnäbbad sibirisk nötkråka flög förbi för att gömma mat i skogen öster om byn. Som den gör varje sommar. Samma flyglinje som i fjol. Och året innan. Och innan det. Var fågeln normalt håller till vet jag inte, men det verkar ju som om den häckade i trakten.

Sen hade jag en annan, större överraskning: hörde kl. 10 en brandkronad kungsfågel från tallskogsbacken intill. Hörde några strofer, det var allt. Men jag har övat på arten, i Åbo har det funnits en stationär individ under en hel månad. En sydlig art som med fart breder ut sig i Norden; här uppe i Österbotten är den fortfarande en stor sällsynthet. Tydligen var fågeln på förflyttning, antingen norrut eller söderut. Kort pitstopp på min backe som fungerar som en ö i det öppna odlingslandskapet. Ungefär som en holme/ö i havet.

Under många år har jag haft dylika korta möten med fåglar som stannat upp en stund. Under flera somrar har jag haft besök av lundsångare just i början av juli, varifrån de individerna kommit och vart de varit på väg har jag förstås inte haft en aning om.

Idag fick jag äntligen min storstädning i förrådet klart, lådor med material som stått oöppnade sen hösten 1984 när vi flyttade till Söderhavet och fick packa ner vårt liv fram till dess. Det har tagit mer än tre decennier att packa upp, detta tillhörde de sista delarna.

I lådorna hittades skolböcker, yrkesrelaterade litteratur, tidskrifter, herrtidningar som kommit och gått (bl.a. Lektyr), anteckningar, ringmärkningslistor, fotokataloger och -tidningar. En del var mössätet.

Kastade det mesta, vissa pärlor tog jag vara på (som säkert åker vid nästa städning, om x-antal år).

Blev igen påmind om alltings förgängelse. Hittade bilder och information om ett antal människor som inte längre finns bland oss levande, trots att det känns som om vi nyligen träffats. Tills jag inser att det är mer än fyra decennier sen ...