Unik och vacker fototidskrift

En fototidskrift med klass. Omslagsbild: Anna Ulmestrand. Detta är mitt 110:e nummer, fotat i trädgården 17.7.2020. Nr 199/366.

Camera Natura är den enda fototidskrift som jag bemödat mig om att samla på, och jag har precis varje nummer (det första utkom 1995).

Orsaken har med estetik att göra; detta är en av de få publikationer som i sig är en vacker "fotobok". Dessutom är den inte nedlusad med reklam (som många amerikanska/brittiska är).

Man behöver inte ens vara dess mera intresserad av natur för att vara prenumerant, det räcker om man är intresserad av god fotografi och kvalitetstryck. Varje nummer är en fotografisk skönhet i sig. Omslagsbilden ovan talar för sig själv.

Utgivare är Conny Jonsson och redaktör Tore Hagman. Tidskriften kan kollas in www.cameranatur.se

Allt har sin tid

Som livet i allmänhet, inte en rak linje. Hirvensalo, Åbo 16.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 198/366.

Skönt med sol och värme. Satt hela förmiddagen i bersån under körsbärsträdet och läste om fotografen I.K. Inha (1865-1930) som var den första att fotodokumentera det vitahavskarelska runsångarfolket som hittas i Ryssland, mellan den finska gränsen och Vita havet. Ett spännande kulturområde med små byar i vackra landskap, där en stor del av befolkningen fortfarande pratar finska. Fyra resor har jag gjort i en del av området, som jag tidigare berättat om på denna blogg.

Resten av dan gick åt att tömma svärmors lägenhet. Hon är 92 och nu på ett mysigt äldre boende. Det nya rummet som jag och hennes dotter inredde i början av veckan blev fint, hela personalen vallfärdade för att titta på estetiken. Och trots sin demens, kände hon igen en massa prylar, möbler och tavlor som vi inrett med.

Detta är hennes sista nästsista adress; allt har sin tid.

Miljökonst i ån

Bildfragment från gästhamnen i Aura å, Åbo. 15.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 197/366.

Guldkorn ur vardagen

Med linsen i rabatten. Hirvensalo, Åbo 14.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 196/366.

Det är medlet av juli och jag känner att det börjar bli dags för semester. Ok, jag är "friherre" sen en tid tillbaka, men inser att jag jobbat som en galning mest hela tiden. Kört land och rike runt, skrivit, forskat, intervjuat, ordnat arkivet, städat, röjt, sorterat bort, flyttat, fixat- you name it. Både på hemmaplan (min studio), i fritidshuset (inklusive tomt) och nu senast med att inreda ett nytt rum i ett äldreboende för svärmor här på samma ö där vi bor.

Det blev riktigt hemtrevligt och mysigt, dessutom på ett ställe där alla i personalen var genuint supertrevliga. Det senare är ingen självklarhet inom den branschen. En ur personalen var från Filippinerna, en från Ryssland - som båda pratade hygglig finska och var glada och trevliga, liksom "ledarskapet". Kändes bra.

Som avslutning på dagen gjorde vi en tur till grannön där en ung företagare (som dessutom var svenskspråkig) köpt upp den gamla bybutiken och byggt om den till mysig bistro där fru A och jag ute på terassen helt överraskande träffade en gammal kompis som resulterade i en fin pratstund över ett glas.

Små enkla guldkorn ur vardagen som bara gör en så glad.

Får vänta till nästa vår

Läser in mig. Åbo 13 juli 2020. Repro: Håkan Eklund. Nr 195/366.

Samtidigt som Fredrik Norling levererar fantastiska bilder på duvhök får jag nöja mig med att läsa in mig på arten, och vänta till nästa år. Det är en fascinerande skogsfågel, som är du med täta skogar men som får allt svårare att hitta kraftiga träd med ett ordentligt grenverk för sitt bo.

Jag känner just nu till tre bon med ungar, men det är "vilda" hökar ute i storskogen där de är ytterst skygga och svårfotograferade.

Borde hitta mera urbana hökar, som Fredrik tydligen har. Duvhökar som häckar i stadsparker och dito grönområden (börjar bli rätt vanligt) har lärt sig att acceptera människor i närheten och bjuder på större fotomöjligheter.