Ombyte

Utsikt från torpet kl.23. Juli 21, 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 203/366.

Efter några tropikvarma kvällar blev det ombyte; nu i solnedgången plus fjorton, ännu igår tio grader varmare.

Under dagen flera kraftiga regn- och åskskurar som fyllde våra vattentunnor, på en stuga utan rinnande vatten uppskattas sådant.

Strax efter solnedgången öppnade sig molnen för tio minuter (ovan). Sen slöt sig molntäcket på nytt.

Två morkullor passerade över just när jag tog bilden, den ena av dem var den hesa.

Fick målningsarbetet klart under dagen, och allt blev som nytt efter en del ommöbleringar. Visst är det trevligt med förändring, men tröskeln är förstås alltid så hög när man vet vad jobbet innebär (tömma hyllor, flytta undan möbler, tejpa runt golvlister, runt fönster etc.).

Men sen när man väl kommer igång går allt som på räls, tack och lov. Och som friherre har jag tid, liksom fru A. Efter sommarsemestern börjar ju höstsemestern, brukar vi påminna oss om. Härligt.

När man jobbade räknade man dagar, och ville inte ödsla värdefull ledig tid på att syssla med sånt som påminde om krävande arbete. Därför blev mycket sådant som borde ha fixats, ogjort.

Sibirisk

Sibirisk björnloka (Heracleum sphondylium sibricum) utanför stugknuten. Pandros 21.7.2020.

Till slut blev det av

Åtta timmar senare. Pandros 20.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 202/366.

Kvinnor är uthålliga. I många år har fru A pratat om att vi borde måla i "storstugan" (18 m2), men jag har ju som vanligt inte känt mig alldeles hågad. Men av någon anledning har hon ändå lyckats övertala mig och på lördagen inhandlades det som behövdes i Åbo. Och nu är det värsta bakom, efter åtta timmars arbete. I morgon blir det klart.

Ut då och då för att kolla läget: ett ormvråkspar höll till i skogskanten, undrar var de har boet? En smalnäbbad sibirisk nötkråka flög över (en underart till den som finns i södra Sverige och i SW Finland). Hörde tornfalk, domherre men inga flugsnappare. De har lämnat tomten.

Klockan 21 gjorde jag eld i stenåldersgrillen och fixade till lite mat över öppen eld (vi har varken el eller rinnande vatten - vi vill ha det så). Bara så skönt att sitta ner, känna värmen från elden - med ren skjorta och rentvättade armar och ben (bekvämt med vattenlöslig målfärg).

Tyst på tunet

En del av stenålderköket, som jag gillar. Pandros 19.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 201/366.

Efter halva dagen i bil kändes det skönt att svänga in på gårdstunet, köra en sväng med gräsklipparen, fixa till eld under stekpannan för en kvällsbit och sen koppla av med en kall öl.

Dessutom omgiven av en varm sunnanvind.

På dessa breddgrader är vinden sällan varm; oftast blåser det från havet - som sällan ger någon värme. Eller från norr.

Men det är tyst på tunet. Flugsnapparna har fått ut sina ungar, likaså blåmesen med sin andra kull i sälgen vid stuggaveln. Allt bara går så snabbt i naturens värld.

Fotografering verkade svårt

Favoritladan nere vid fågelviken. Friskala, Åbo 18.7.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 200/366.

Innan jag våren 1968 köpte min första systemkamera (Canon FX) på avbetalning (som fattig sextonåring) inhandlade jag tre fotoböcker som jag hittade på Montins bokhandel i Vasa: Kamera i motljus (1958) av Svante Lundgren, och Motiv i natur (1962) av samma fotograf/författare. Dessutom Knut Feldts bok Träna med kamera (1964).

Den sistnämnda var lättförståelig och är "sönderläst" (mest beroende av dålig limning). Svante L:s bok om naturfotografering älskade jag, en bok som känns tidsenlig än i dag. Men vissa kapitel i motljusboken hade jag svårt med, speciellt kapitlet om Gammavärdet (= exakt mått på gradiationen, dvs. svärtningsskillnader hos ett negativ). Kanske mest beroende på att jag aldrig ännu fotograferat, sett ett negativ - eller visste något om mörkrumsarbete. Respekten för fotografer och fotografering växte sig stor. Allt verkade rätt invecklat.

Men jag lärde mig med åren.

Sen blev det teknologibyte, året var 2005 och jag köpte min första DSLR. Läste in mig på pixlar och histogram, och begrep just ingenting. Kände mig vilsen på nytt.

Men jag lärde mig med åren ...