Blir bara så nyfiken; vad hände

Vad har detta hus att berätta? Brännars 15.8.2019. Foto:Håkan Eklund. Nr 227/365.

Liksom överallt i glesbygden finns det gott om ödehus i mina gamla hemtrakter i Oravais, idag kommundel  i Vörå kommun. Körde runt några timmar under kvällen och tog en del bilder i bra ljus och det är alltid en massa tankar som dyker upp:
vem bodde här? vad hände? varför står husen kvar? var finns närmaste släkt?

Många av husen är vrak, som det på bilden ovan, som inte går att fixa (del av taket borta). Och man kan fråga sig varför sådana står kvar och förfular omgivningen? (trots att de är fina motiv för en fotograf) - men sen finns det massor av hus på fina tomter som absolut borde sättas i skick och hyras ut, ex. via Airbnb.

Jag får ofta den känslan ute på landet att man är hemmablind, att man inte ser dessa förfulande byggnader, och inte bryr sig. Och tydligen har man tillräckligt med kosing, att man inte behöver mera? Eller så vill man helt enkelt inte ha in främlingar i byn?

Tredje fasen

Vedhögen riven. Pandros 14 augusti 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 226/365.

Fällde en björk utanför stugan under våren, blev imponerad av hur mycket ved det blev av ett enda träd. Sågade i bitar, klöv och staplade upp bakom ett stor hål i lunden, som i tiden var kallkällare i farfars systers hus, som revs under 1960-talet.

Under sommaren har veden torkat. Idag rev jag vedstapeln, och körde med skottkärra till vedlidret. Fas tre i miniprojektet.

På bilden ovan har redan halva högen körts bort.

Intressant att notera hur mycken tid som går åt till enkla saker, när man är torpare. Som sällskap hade jag ett högljutt tranpar ute på åkern med sin årsunge, vilka röstresurser. Och i luftrummet ovan två smalnäbbade (sibiriska) nötkråkor som flög i skytteltrafik med cembratallsfrön, från byn till skogen.

Besök i ödebyn

Vägen till ödebyn, Paljak - som skymtar i fonden. 13 augusti 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 225/365.

Gjorde en utflykt till skogsbyn Paljak, i min gamla hemkommun Oravais, som sen länge stått öde. I dag finns två gårdar kvar som används som fritidsbostäder.

Åren 1940–1960 bodde ett fyrtiotal personer i Paljak, flertalet av dem baptister. Från att ha varit nio familjer skedde sen en utflyttning som småningom resulterade i att hela byn tömdes på folk. En del emigrerade till Sverige, andra flyttade till Jakobstad och Gamla Vasa.

I Oravais sockens historia skriver Bror Åkerblom om byns religiösa liv och om den märkliga väckelsevåg som hösten 1890 utgick från Pensala till den isolerade byn i skogen. Den första baptist som predikade i Paljak var Johan Rausk.  Om en expedition till skogsbyn 1895 skriver han i Finska Månadsposten:

I början av november gjorde jag ett besök i Paljak. Med en staf i handen gick jag den en mil långa vägen öfver kärr och mossar. Vännerna voro mycket glada öfver min ankomst. Jag var där i sex dagar. Till följd af starkt motstånd samlades lite folk. Förliden vinter såg det mycket lovande ut där och många dörrar stodo öppna för oss.

Vandringarna med egen mat i ryggsäcken genom ödemarken till Paljak var dock inte förgäves. Många av byborna kom till tro och Rausk fick leda förhandlingarna då en dotterförsamling bildades i Paljak; den hade tjugotre medlemmar 1902.

Vilken lättnad

I skymningen utanför torpet. Pandros, Österbotten 12.8.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 224/365.

Det må erkännas, känslan av att lämna över ett bokmanus (till en förläggare) som jag jobbat med sen oktober i fjol - går inte att underskatta.

Vilken lättnad, trots att jag ännu inte vet om det duger ...

Dags för paus

11.8.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 223/365.

Flaskan är tom...

Ok, nu har jag jobbat med bokmanuset sen förra hösten. Det mesta som jag skrev under vintern ratade jag när våren kom, och skrev nytt.

Nu är allt paketerat och jag sätter punkt - tills det blir dags för korr och sådant.