Torparens vardag

Min tillfälliga vedbacke. Pandros 11.4.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 101/365.

Mellan skriv- och läspass tar jag fram motorsåg, slägga, kilar, yxor och annat som behövs för att fixa till ved för brasspis och "Kalaharigrill". Skönt med fysiskt arbete i lagom takt.

Med hjälp av stormvind från väster tog jag ner en stor björk för två veckor sedan, ett träd som stod fyra meter från husgaveln med krontyngd mot huset. Med rätt sågteknik, medvind, slägga och stor kil tvingade jag ner trädet bort från huset. Sen tog det ett antal dagar att såga, klyva och stapla.

Nu har jag sågat upp en torrtall som stormen vräkt ner på grannens åker en bit nere i backen. Brasved behövs, likaså kräver sommarens "Kalaharigrill" (en krans av uppstaplade stenar) sitt för matlagning ute. Här gäller ett "ekohus" utan el och rinnande vatten, passar perfekt för mig.

Det är ännu så mycket snö på gårdstunet att jag måste parkera bilen ute på en vindexponerad åker.

Senast hade jag en pärluggla som höll konsert under kvällar och nätter; nu har jag inte hört den längre. Kanske fick hanen inte tag på någon hona?

Ett bakslag

Utanför min skrivarlya. Pandros 10 april 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 100/365.

För två veckor sen var det plus tio, sjungande sånglärkor och våryra tofsvipor. Nu är det vitt, kallt och tyst ...

I snöigt ladrike

Längs småvägar i glesbygd. Markby, Nykarleby 9.4.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 99/365.

Och här, av alla ställen, just här - hörde jag på Sveriges Radio P4 hur de svenska ishockeydamerna förlorade mot Japan. I VM.

Synd.

Några steg tillbaka

På väg norrut i snålblåsten. Närpes 8.4.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 98/365.

Igen en dag på landsvägen. Körde via Ulvsby (utanför Björneborg) där jag visste att en vit stork hade setts dagen innan, tänkte göra ett försök. Just när jag närmade mig området mötte ett otroligt ymnigt snöfall. Under en kvarts timme blev allt vitt, med ca 10 cm blöt snö överallt. Sikten var 50 - 100 meter. Såg absolut inget, endast silhuetten av gäss ute på en stubbåker.

Sökte längs en liten byväg i trekvart, just när jag skulle ge upp och åka vidare, klarnade det lite - och vad ser jag i kikaren, jo, en vit stork som står nerhukad i den hårda vinden och drivande blötsnö, i skydd för en träddunge. Såg märkligt ut med vit stork i ett helvitt landskap. Iddes inte en försöka fotografera, avståndet för långt och att försöka närma mig skulle bara ha stört. Det blev i alla fall art nr 110 för i år. Strax innan hade jag upptäckt två olyckliga gransångare i snömodden.

En halvtimme norr om Björneborg upphörde snöfallet, där var det barmark. Sen en timme söder om Vasa mötte igen hård nordlig vind (20 m/s i byarna enl. radion) och snöfall, som inleddes på bilden ovan. Vintrigt igen.

I duvhökens skog

I riktig skog. Sankt Mårtens 7.4.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 97/365.

Gjorde ett kort besök i min inventeringsruta för rovfågel (10 x 10 km) för att kolla ett duvhöksrevir i ett skogsskifte som kan kallas riktig skog. Det känns lika mäktigt att gå i den skogen som i den finaste katedral. Såg spillkråka, hörde sjungande trädkrypare, svartmes och kungsfågel. Annars rätt tyst i skogsnaturen, ännu - där sådan finns. Det mesta av skogsinnehavet har ju formats om till sterila industriplantager.

Hur länge just denna skog får existera är något som man helst inte vill tänka på; den ligger bekvämt till för avverkning (nära skogsvägar, jämn terräng ...).

Hörde en av hökarna i närheten av ett gammalt bo som verkade orört; vet inte om paret är "intakt".