Torparens vardag
Min tillfälliga vedbacke. Pandros 11.4.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 101/365.
Mellan skriv- och läspass tar jag fram motorsåg, slägga, kilar, yxor och annat som behövs för att fixa till ved för brasspis och "Kalaharigrill". Skönt med fysiskt arbete i lagom takt.
Med hjälp av stormvind från väster tog jag ner en stor björk för två veckor sedan, ett träd som stod fyra meter från husgaveln med krontyngd mot huset. Med rätt sågteknik, medvind, slägga och stor kil tvingade jag ner trädet bort från huset. Sen tog det ett antal dagar att såga, klyva och stapla.
Nu har jag sågat upp en torrtall som stormen vräkt ner på grannens åker en bit nere i backen. Brasved behövs, likaså kräver sommarens "Kalaharigrill" (en krans av uppstaplade stenar) sitt för matlagning ute. Här gäller ett "ekohus" utan el och rinnande vatten, passar perfekt för mig.
Det är ännu så mycket snö på gårdstunet att jag måste parkera bilen ute på en vindexponerad åker.
Senast hade jag en pärluggla som höll konsert under kvällar och nätter; nu har jag inte hört den längre. Kanske fick hanen inte tag på någon hona?
Detta med ved ger mig alltid särskilda känslor vilket säkerligen
beror på vi aldrig eldat med ved så det känns som äldre hembygd.
Hälsningar
Gun-Inger
MvH
Johnny
Själv har jag huggit ganska få vedträn, men min pappa hade alltid en snygg stapel på torpet. Och det luktade gott!
Trevlig helg! /Thomas