Pratstund i tajgan
Ett klassiskt möte i tajgan. Jeppo 31.1.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 31/365.
Själv blev jag aldrig en jägare, förutom dito med kamera, trots att min dröm som väldigt ung var att skaffa mig en fågelstudsare. I en agrar miljö på 1960-talet fanns det få modeller för en naturintresserad; de som drog till skogs gjorde det med hund och bössa. Inte med kamera och kikare; för mig och kompisen blev det det senare. Jag blev ägare till byns första systemkamera ...
Men jag har inget emot jägare som älskar/respekterar det vilda, och som följer lag och ordning.
Idag stötte jag på en trevlig och pratsam jägare i skogen (finskspråkig), som ännu inte fått något byte, men sett både orrar, rapphöns och fältharar - dock inte inom skotthåll, och som kände till ett område med dalripor som det inte länge finns många av i det österbottniska kustlandet.
- hawk
Sten
I viltvårdens namn var det ju skottpeng på rovfåglar för ett sekel tillbaka; har du läst Bengt Bergs böcker: De sista örnarna (1927) och Örnar (1960)? Om inte, läs!
- hawk