Första rimfrostmorgonen

Vackert innan solen började värma. Friskala, Hirvensalo, Åbo 25.11.2018. Nr 329/365.

Skönt med tystnad

Skymningsskog. St Karins, 24.11.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 328/365.

Tillbringade några timmar i skogen med kamera och stativ.

Ensam.

Kvalitetstid.

Bara så skönt att i lugn och ro kolla in helt vanliga motiv. Att ta några bilder här och där i en nästan helt tyst skog. När upplevelsen är viktigare än bilden, i all sin vardaglighet.

En passerande korp, några mesar och kungsfåglar på avstånd.

Sen gick solen ner och ljuset blev än bättre.

Första gången på omslagsbild

Poserar framför lärarinnan: jag till vänster, broder Bertil till höger. Året är 1958. Nr 327/365,

Hittade en liten skrift som berättar om min gamla byskola som fyllde 100 år hösten 1980. Intressant läsning, som berättar om hur svårt det var att i slutet av 1800-talet etablera en enkel byskola.

I flera decennier var det byborna själva som fick står för bygget, underhållet och avlöningen av lärare. Den största pedagogiska utmaningen var att en enda stackars lärare skulle ta hand om hela skolan som hade 50 - 60 elever.

På bilden ovan en del av eleverna i första och andra klass (sammanlagt 26 elever), jag och min ett år äldre bror delade pulpet. Vi satt längst framme i klassen, som hamnade utanför bildvinkeln, därför placerades vi framför lärarinnan som hette Alfhild Häggblom och kom från Nyland i södra Finland. Hon var gift med en småbrukare i byn, var 22 år när hon anställdes som "småskollärare", och jobbade sen i skolan i 39 år (1921-1960).

Jag gick sex klasser i denna skola som under de åren hade tre lärare. Under mitt första år kunde jag ännu inte cykla och brukade lifta med de äldre pojkarna från granngårdarna (sittande på "pakethållaren"). Det var ingen skolskjuts på den tiden. På vintrarna skidade vi ...

Vi hade ett bra bibliotek i skolan och jag minns ännu böcker av Sten Bergman (bl.a. om Papua New Guinea) som jag läste med iver, som väckte mitt intresse för exotiska kulturer. En av höjdpunkterna i skolan var när jag och Birgitta M fick följa med läraren Albert Backas till Montins bokhandel i Vasa för att under realisationen i januari välja nya böcker till skolbiblioteket!

Världen är liten; jag höll fågelkurs i Helsingfors för ett antal år sedan när en ung dam i gruppen, som var landskapsarkitekt i huvudstaden, berättade att hennes farfar var min gamla lärare (hans om skrev historiken). 

Stråket norrut

Riksväg åtta, längs Finlands västkust. Nousis 22.11.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 326/365.

Hemma på havet

 
En av mina första digitala bilder. Svalbard 12.6.2005. Foto: Håkan Eklund.

I maj 2005 köpte jag min första digitala SLR, en Canon 20 D som min emigrantkompis tog hem från N.Y.C. under ett besök i hembygden (bl.a. för fågelskådning, vi gjorde också en tur till Estland).

Jag kände mig rätt vilsen, det fanns så mycket på menyn som jag inte begrep mig på och innan jag hade lärt mig kameran bar det iväg på min första Svalbardsresa som var inbokad sen ett år tillbaka.

Av någon underlig anledning lyckades jag ändå få ihop en del bilder, tyvärr sparade på en massa externa hårddiskar som jag borde "ta kontroll över".

Minns ännu hur svårt det kändes att t.ex. fotografera grönlandssälar (i tusental) på ett bländvitt drivisbälte som vi passerade mellan Björnöya och Spetsbergen.

En kompis från Ekenäs sade att jag skulle kompensera; kompensera vad då ...

Sen lärde jag mig att själv ta hand om exponeringsmätningen, med spotmätning och endast manuella inställningar. Det begrep jag mig på från den analoga tiden, och så har jag fotograferat sen dess, dvs. "allt med M" ... oberoende av motiv. Att ställa in ISO-tal, välja bländare och slutartid sitter i ryggmärgen.

Jag skulle klara mig nästan lika bra utan exponeringsmätning, ögat och hjärnan vet på ett ungefär ändå. Att så många delegerar sådant till kameran, är att ge bort en del av hantverket.