Filosofen

Möte bland böcker. Åbo stadsbibliotek 25.9.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 268/365.

Göran Torrkulla är bildkonstnär och filosof som i decennier föreläst vid Åbo Akademi.

En vårkväll för många år sedan när jag lämnade redaktionen till den tidskrift jag jobbade för (vid akademin) såg jag Torrkulla i svart kostym luta sig mot en tegelvägg under en stilla rökstund. Det var väl en paus under någon föreläsning, kan jag tänka mig.

Med lång skägg och hår såg jag bilden - ett porträtt i miljö i bra ljus, men tog den inte. Situationen kom så överraskande att jag bara satte mig i bilen och åkte. Men bilden blev kvar på min näthinna och hamnade i kategorin "otagna bilder". En bild som länge följt mig.

Nu hör det till saken att Torrkulla inte kände mig, men jag kände honom via texter som gick tillbaka till mina första år som fågelintresserad tonåring i slutet av 1960-talet. Han hade skrivit texten till ett uppslag med naturbilder av Eero Murtomäki, en naturfotolegend i Finland som gett ut många böcker. Bildreportaget var publicerat i Vasabladet och bara ökade min aptit för naturstudier och naturfoto.

Och så i kväll på stadsbiblioteket möts vi mellan hyllor. Nu inledde jag en diskussion med honom - och frågade om jag fick ta en bild, som jag fick (blev en snapshot under några sekunder, ville inte störa).

Och vilken behaglig person! En sådan som man gärna skulle sitta i timmar och diskutera med, gärna med ett eller flera glas rött ...

Hittade detta på nätet:

https://svenska.yle.fi/artikel/2015/04/22/vardagen-ar-det-viktigaste-som-finns

Göran Torrkulla inleder sina texter genom att beskriva hur vi i vardagen kan irriteras över att till exempel inte få kontakt med servitören på krogen. Genom att se oss omkring och märka hur fullsatt krogen är och hur mycket jobb servitören har kan vår inställning förändras. Igen, genom uppmärksamhet kan vi lösgöra oss från det som styr blicken åt ett visst håll.

Vardagen ställer krav på vår uppmärksamhet, som primärt kan vara inriktad på de egna behoven men som kan förändras då man breddar den, låter blicken vandra ut över de vardagliga landskap man ser omkring sig och befinner sig i.

Ytterst handlar det om meningsfullhet, om vad som är meningsfullt att ägna tid och kraft åt.

Torrkulla vill inte marginalisera vardagen, något som ofta sker i filosofin, utan utgår istället från den i sitt tänkande. Han gräver där han står och etablerar en levande relation med såväl det lilla som det stora.

Den moraliska dimensionen i Torrkullas tänkande handlar om att rannsaka sig själv, hur vi tänker och handlar. Handlingarna uttrycker vår karaktär och har moralisk innebörd och bär upp den livsvärld vi delar med andra människor. Tänkandet handlar om hur vi förhåller oss till varandra och världen och med Hannah Arendt påminns vi om vår ansvarighet inför (var)andra.

I Torrkullas tänkande är det viktigt att vi föds som oss själva först när vi blir ett du för en annan. Varje möte är att födas på nytt, att medmänskligt ”bejaka gåvan att finnas till”.

2018-09-25 20:17   mombasa

Ett i mitt tycke riktigt fint snapshot. Omedelbart och levande. Dessutom en utomordentligt fin text. /gs

2018-09-26 03:06   Dubbelolle

Riktigt varmt o nära porträtt på en intressant människa, fint! Hils, LO