Nog är det en viss skillnad

Hantverk i sig; från postlådan. Hirvensalo, Åbo 13.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 164/365.

Har man ett (eller flera) specialintresse(n), gäller det att hålla sig uppdaterad. Här ovan några exempel, väl paketerade.

Ok, visst finns det mesta på internet, MEN, ingen går till en fotoutställning för att på en liten PC titta på utställningsbilderna.

Många av oss har ett behov av mera fulländade hantverk. Utskrifter på kvalitetspapper, fint inramade och hängda i harmoni med omgivande verk. Eller en vackert layoutad bok. Eller tidskrifter, som här.

Om Trumpen & co duger det med internet, lätt att konsumera och klicka bort och helst glömma.

Om ornitologi och foto skall det vara papper, för fulländad njutning i soffhörnet. För att inte glömma.

Flykt till okända marker

Hemma i bersån II. Hirvensalo, Åbo 12.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 163/365.

Försöker så gott det går att hålla mig borta från allt trams som dagstidningar och nyhetskanaler förgiftar omgivningen med.

Lokalt och regionalt handlar det om så naturliga saker som varg, som många anser är en onaturlig art i vårt kustland (Svenskfinland), och som tar fram det sämsta och mest primitiva hos människorna.

Globalt är det svårt att undvika cirkusestradören och showmannen Trump som trivs bäst i rampljuset bland världsledande förtryckare, myglare och mördare  - som han beundrar.

Fy för den lede.

Läste i Helsingin Sanomat en intervju med deckarförfattaren Arne Dahl, och blev nyfiken. Gillade hans sätt och strategi att skriva, som han berättade om.

Det slutade med ett Adlibrisbesök och plötsligt är "Utmarker" och "Inland" på kommande - för mig okända marker.

Fiktionens värld ger troligen mera än den verkliga.

Andas ut

Hemma, i bersån I *. Hirvensalo, Åbo 11.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr /365.

*) En berså (av franska berceau, vagga) är en lövsal eller ett trädgårdsrum av buskar eller träd.

Sitter ute på altanen med ett glas rött, omgiven av grönska och reflekterar över tidens gång.

Kom senaste natt hem från  mitt absolut sista kursengagemang som kursledare (har semester, men en kurs hade blivit framskjuten och måste fixas).

Satt och räknade kilometrar när jag i försommarnatten körde med skolans minibuss; att jag inte går och krockar med någon älg eller hjort innan jag är framme vid HQ under min sista arbetsresa.

Allt gick bra.

I decennier har jag sysslat med vuxenutbildning, både hemma och utomlands, både med synnerligen farliga jobb, och mindre farliga. Och med en härlig blandning av människor, också med "vildhjärnor".

Många gånger har jag i mitt stilla sinne kontaktat högre makter att ingen skall gå och skada sig, speciellt på ställen där det varken funnits vägar eller kontakt till yttervärlden med mobiltelefon.

Och längre bak i  tiden fanns det förstås inte ens sådant ...

Men allt har gått bra, ingen har under mitt "kommando" drullat i bergsbranter eller i stenskravel, eller halkat i havet från slippriga klippor, eller under tusentals körkilometrar hamnat i trafikolyckor eller dylikt, eller under åren med skogsutbildning i u-länder sågat sig i benen eller hamnat under fallande träd eller blivit bitna av farliga giftormar.

Själv var jag en gång nära döden på Fiji när ett träd i en (mahogny-) skog med tät undervegetation slog ner ca 2 meter ifrån mig; en annan gång krockade jag med min motorcykel och flög med huvudet före in i framrutan på en bil (inte mitt fel, bilen i fråga stannade inte vid obligatoriskt stopp ...) och klarade mig utan brutna ben, eller rygg, eller nacke - bara med en lätt hjärnskakning. För att nu nämna några exempel.

Skärgårdsmorgon

För  brasspisen. Fagerö, Pyttis 10.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 161/365.

Vandrade runt i skärgårdsbyn under morgonen och njöt av ett ljudlandskap med fiskmås, strandskata, stenskvätta, s-v flugsnappare, härmsångare och två busksångare.

Då och då en motorbåt som puttrar (eller fräser ...) iväg. Eller en segelbåt som lägger an.

Vågskvalp och glittrande hav.

Målet nått

Längs byvägen på Fagerö, Pyttis. 9.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 160/365.

Ok, det tog mig 156 dagar att i år få ihop 215 arter i Finland, som var mitt slutsaldo för i fjol. Målet i år var några arter till, som kom idag = lundsångare (216:e arten).

Men ok, i år började jag på allvar från dag ett, i fjol var det ju Patrik Larsson och jag som kom på iden först i slutet av april när vi ute på Kullabergs klippor satt och tittade på havssulor.

Fortfarande har jag ett antal "vanliga" arter att hitta, bl.a. bivråk, berguv och många till.

Som så mycket annat är ju också detta fullständigt "onödigt", men vad gör man inte för att utmana sig själv.