Bra FS och /N

Natten lägger sig över ån. Åbo 14.5.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 134/365.

Läser om de svenska Naturfotografernas (/N) skogsupprop här på FS och tänker: inte en dag för tidigt!

Föreningen som omfattar "gräddan/expertisen" av svensk naturfotografi har helt enkelt en skyldighet att reagera på dagens vardagsverklighet, om de skall kännas trovärdiga. Och dylika nyheter kan gärna publiceras på FS, det gäller ju fotografi i allra högsta grad.

Det ger en fel bild av verkligheten om vi bara fokuserar på att skapa vackra bilder av natur, tagna i skyddade områden, som lätt ger de okunniga en uppfattning om att allt är ok.

Men det är inte ok om en massa arter som är skogslevande håller på att försvinna eftersom deras livsmiljöer putsas bort (exempelvis specialistarter som skogshönsfåglar, skogsmesar, skogsugglor vars populationer mer än halverats sedan 1960 o 70-talet när skogsmaskinerna tog över).

Majoriteten av alla skogar i Sverige (och Finland) är ekonomiskogar som idag anpassas helt för maskinell gallring och avverkning. Allt som viltet behöver putsas bort, det är bara unga växande och välartade träd som skall bli kvar - tills precis allt "putsas bort" i en slutavverkning (när tallarna ännu bara är i sin biologiska ungdom ...). Ordet "skog" borde reserveras för riktiga skogar, dvs. sådana som inte är industriplantager, som de flesta produktionsskogar är idag.

Men detta är en lång och komplicerad historia som jag inte orkar gå in på nu.

Jag anser att naturfotografer mera borde agera som pressfotografer, dokumentera och avslöja sådant som inte kan anses vara ok. Därför bra med uppropet i fråga. Upp på barrikaderna bara! Skulle kräsna konsumenter ute i Europa veta att när de köper skogsprodukter från oss i Norden, är de med om att utrota tjädrar, pärlugglor och tretåiga hackspettar, skulle de inte gilla läget.

Nu ligger ju all propaganda på att vi har mera virke än någonsin (som är sant), dvs. att allt är bra, att vi sköter våra skogar väl (som beträffande biomassans kvantitet är sant) - medan de negativa bieffekterna aldrig diskuteras.

En slant har alltid två sidor.

Bilden ovan tog jag efter att ha hängt in en nattsjungande gräshoppssångare i en grässluttning till Aura å, i Åbo. Art nr 184 i år.

Falco tinnunculus

Litteraturppdatering om tornfalk. Foto: Håkan Eklund. 13.5.2018. Nr 133/165.

Det är alltid bra när man tvingas kolla upp faktainformation och lära sig lite mera om våra fåglar. Tornfalksparet som jag studerat under veckan väckte min nyfikenhet.

I Andrew Villages bok om tornfalken (från hans doktorsavhandling) som jag beställde från England 2003 (och nu sökte fram ur min boksamling) hittar jag svaren på alla de frågor jag ställde mig i senaste blogg.

Inför häckningen och äggproduktion sparar honan energi och äter upp sig genom att matas av hannen, som samtidigt är en del av parbildningen och parningsritualerna. Hon skall ju sen lägga ägg, ruva (en månad) och vakta och sköta ungar (en månad) fram till slutet av juni. Och det är först från och med tredje ägget som hon enligt Village börjar ruva på heltid.

Och denna matnings-/parningsritual som jag bevittnat nära fritidshuset sker alltid i närheten av boplatsen; ok - få se vilket kråkbo i talldungen de väljer? Jag hade satt upp en bolåda på far och farfars gamla hölada i området för några år sedan, men ladan revs och dit for den möjligheten. Det var den sista ladan i området; sådan behövs ju inte mera i jordbruket.

För mig är detta klassiska tornfalksmarker, när jag och min kompis (som emigrerade till Amerika, men kommer "hem" varje år i maj för att delta i vårt fågelrally!) började intressera oss för fåglar 1965  hittade vi en tornfalkshäckning i en annan skogsdunge några hundra meter bort från mitt nuvarande fritidshus. Vi var då gröngölingar beträffande artkännedom och trodde först att det var ett sparvhöksbo vi hittat. Efter att vi köpt vår första fågelbok (Durangos "Fåglar i färg") + handkikare, insåg vi att det var tornfalk.

I mitt "hemrevir", där jag växte upp, hittade jag den sista häckningen 1969. 17.6 fotograferade jag ett bo med två ägg (nära kläckning, litet hål i ett ägg, hörde ungen pipa ...) i ett gammalt skatbo. Om jag kan konstatera häckning av paret som jag nu fotograferat och studerat, blir det första häckningen i just detta gamla hemområde på 49 år!

Efter häckningen 1969  var tornfalkarna försvunna från hembyn i 20 år. I samband med upphängning av bolådor från och med början av 1980-talet började vi igen få tornfalken tillbaka till svenska Österbotten. Det tog tio år innan den första holkhäckningen kunde konstateras (1990) i min hemkommun. Beroende på sorktillgång häckar nu en handfull par i olika byar.

De flesta tornfalkspar i Finland häckar numera i bolådor som ringmärkare har satt upp.

I tidskriften Skärgård nr 2/2003 har jag en artikel om tornfalkshäckningar i det österbottniska kustlandet, med fokusering på min gamla hemkommun Oravais.

Den större boken på bilden är volym 5 av "Nordens fåglar i färg" som omfattar rovfåglar och änder. Bokverket kom ut i sju volymer under åren 1959-61 och innehåller intressanta artiklar om alla häckfåglar i Norden. Med detaljer som aldrig hittas i artbestämningslitteratur, hur nya de än är.

Falkstudier

Kavaljeren på besök. Pandrosbacken, Kimo ådal, 12.5.2018. Nr 132/365. Foto: Håkan Eklund.

Det är sällan det erbjuds "närstudier" av rovfåglar därför känns det speciellt intressant av att under fyra dagar ha kunnat följa med ett tornfalkpars förehavande.

I denna grantopp intill mitt gårdstun (fritidshus) har honan suttit från morgon till kväll, onsdag - lördag, mest hela tiden. När hannen kommit har det varit i två ärenden, att bestiga honan (var och varannan timme) ... eller att ge henne mat! Vilken älskare!

Jag har haft tubkikaren inställd på toppen och ibland kollat vad han gett henne: sorkar och ödlor.

Nu inser jag hur lite jag vet om deras liv, och beteende. Var tänker de häcka? Det finns några trasiga kråkbon i skogsdungen intill, också ett i granen honan sitter i. Och när tänker hon börja lägga ägg? Börjar hon ruva genast?

Inser att jag måste börja söka svaren i litteratur (när jag kommer hem; sitter just nu på en landsvägsrestaurang i Närpes och tittar på ishockey VM ..., längs vägen  till Åbo).

I natt skall jag ännu ut med Tommy Vikars och titta på nattskärra; kolla hans konstnärliga bilder på hans hemsida http://www.tommyvikars.fi/

Högsommarvärme i maj

Vid plus 25 grader är det skönt nära vatten. Keskis 11.5.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 131/365.

Har nu jobbat i shorts i flera dagar; i fjol i juli var det inte en dag lika varmt som nu! Helt otroligt.

Vanlig men okänd

Startklar för sångflykt. Kimo, 10 maj 2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 130/365.

Tillbringade 1,5 h med en trädpiplärka med målet att fotografera den arttypiska flyktsången. Men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Antingen var det träd och grenar i vägen eller så hann jag bara inte med (med ett tungt och klumpigt 500 mm) när sikten var fri. Får försöka på nytt i morgon.

Kl. 09.15 anlände en hona och hannen flög ner till marken där de hoppade omkring, kanske diskuterades hus och hem; var barnkammaren skall placeras?

Efter det hade hannen inte längre tid att sjunga.

Trots att trädpiplärkan tillhör de allra vanligaste häckfåglarna både i Finland och Sverige är det en art som de flesta människor inte känner.

Det var ändå en trivsam morgon i en solvarm glänta. Hörde trummande spillkråka, överflygande småspovar, sjungande rödhakar, gransångare, bofink och järnsparv.