Falco tinnunculus
Litteraturppdatering om tornfalk. Foto: Håkan Eklund. 13.5.2018. Nr 133/165.
Det är alltid bra när man tvingas kolla upp faktainformation och lära sig lite mera om våra fåglar. Tornfalksparet som jag studerat under veckan väckte min nyfikenhet.
I Andrew Villages bok om tornfalken (från hans doktorsavhandling) som jag beställde från England 2003 (och nu sökte fram ur min boksamling) hittar jag svaren på alla de frågor jag ställde mig i senaste blogg.
Inför häckningen och äggproduktion sparar honan energi och äter upp sig genom att matas av hannen, som samtidigt är en del av parbildningen och parningsritualerna. Hon skall ju sen lägga ägg, ruva (en månad) och vakta och sköta ungar (en månad) fram till slutet av juni. Och det är först från och med tredje ägget som hon enligt Village börjar ruva på heltid.
Och denna matnings-/parningsritual som jag bevittnat nära fritidshuset sker alltid i närheten av boplatsen; ok - få se vilket kråkbo i talldungen de väljer? Jag hade satt upp en bolåda på far och farfars gamla hölada i området för några år sedan, men ladan revs och dit for den möjligheten. Det var den sista ladan i området; sådan behövs ju inte mera i jordbruket.
För mig är detta klassiska tornfalksmarker, när jag och min kompis (som emigrerade till Amerika, men kommer "hem" varje år i maj för att delta i vårt fågelrally!) började intressera oss för fåglar 1965 hittade vi en tornfalkshäckning i en annan skogsdunge några hundra meter bort från mitt nuvarande fritidshus. Vi var då gröngölingar beträffande artkännedom och trodde först att det var ett sparvhöksbo vi hittat. Efter att vi köpt vår första fågelbok (Durangos "Fåglar i färg") + handkikare, insåg vi att det var tornfalk.
I mitt "hemrevir", där jag växte upp, hittade jag den sista häckningen 1969. 17.6 fotograferade jag ett bo med två ägg (nära kläckning, litet hål i ett ägg, hörde ungen pipa ...) i ett gammalt skatbo. Om jag kan konstatera häckning av paret som jag nu fotograferat och studerat, blir det första häckningen i just detta gamla hemområde på 49 år!
Efter häckningen 1969 var tornfalkarna försvunna från hembyn i 20 år. I samband med upphängning av bolådor från och med början av 1980-talet började vi igen få tornfalken tillbaka till svenska Österbotten. Det tog tio år innan den första holkhäckningen kunde konstateras (1990) i min hemkommun. Beroende på sorktillgång häckar nu en handfull par i olika byar.
De flesta tornfalkspar i Finland häckar numera i bolådor som ringmärkare har satt upp.
I tidskriften Skärgård nr 2/2003 har jag en artikel om tornfalkshäckningar i det österbottniska kustlandet, med fokusering på min gamla hemkommun Oravais.
Den större boken på bilden är volym 5 av "Nordens fåglar i färg" som omfattar rovfåglar och änder. Bokverket kom ut i sju volymer under åren 1959-61 och innehåller intressanta artiklar om alla häckfåglar i Norden. Med detaljer som aldrig hittas i artbestämningslitteratur, hur nya de än är.