De värdefullaste bilderna

Den sista mjölnaren i sitt kontor. Övre Kimo Bruk, 7.8.1979. Foto: Håkan Eklund.

Jag är väl medveten om att mina värdefullaste bilder tog jag för 40 år sedan, när jag inte visste något om fotografering, utan bara tog bilder helt intuitivt. Och det var en guds lycka att jag varken hade stativ, fina vidvinklar eller teleobjektiv, att jag inte kunde fotografera tråkig natur (som var mitt intresse) - bilder som skulle vara värdelösa idag.

Istället dokumenterade jag livet i hembyn, och det är jag glad över. Här en bild som ingen annan har, när mjölnaren Helmer Siffrén är sista dagen på jobb innan kvarnen stängde. Jag var hemma i byn på semester (11 dagar senare gifta jag mig i Åbo ...) och tillbringade en timme på kvarnen med min Canon F-1, normalobjektiv och Kodak TRI-X film.

Dessa bilder är unika idag, som motsvarande dokumentära bilder av människor och miljöer alltid är, och med tiden blir de förstås än värdefullare.

Jag har för mig att mjölnarens far (eller farbror?) hade varit byggnadsentreprenör i USA, som min morfar jobbade åt i Rockford, Illinois på 1920-talet.  Inser att jag nästa sommar måste åka hem till byn och på allvar lära mig mera om alla dessa människor - som inte längre finns. Men bilder lever kvar.

Kvarnen som fungerade som kvarn från 1899 - 1979 har sedan 1986 fungerat som bas för Oravais Teater (http://oravaisteater.fi/), dvs. sommarteater med vridläktare i en historiskt genuin miljö.

PS - för den oinvigde: i Oravais förlorade Sverige sin östra rikshalva i en batalj med ryssarna i september 1808, ligger mittför Umeå - ungefär.

I lugnet igen

Tillbaka i den egna "grottan". Hirvensalo, Åbo 23.2.2018. Nr 54/365.

Ansel Adams bättre än Trump

Mera konstruktivt. Heathrow Airport, London 22.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 53/365.

Hittade denna biografi i bokaffären på The Photographers Gallery vid Ramilles Street i  Soho. Betydligt mera konstruktiv läsning än den om fifflaren Trump och hans lakejer.

Bara så intressant att läsa om hur Ansel Adams (1902-1984) blev en av världens mest kända landskapsfotografer, och om hur många av hans kända bilder blev till. Han var också en naturvårdskämpe som hjälpte till att få folket att uppskatta deras värdefulla natur-arv.

En sympatisk man som skulle gå i taket om han visste vad den oamaerikanska Trumpen ställer till med i amerikansk natur.

I boken berättar Adams också om möten med olika amerikanska presidenter, med koppling till hans fotografering - och kampen för att skydda värdefull natur.

Mera om Adams hittas här: http://anseladams.com/

Längs gator i London

Vid Portobello Road, London 21.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 52/365.

Statsmän och gycklare

En riktig statsman. Parlament Square, London 20.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 51/365.

Under ett antal hotellkvällar i London läste jag Michael Wolffs bok "Fire and Fury. Inside the Trump White House" (2018) som jag köpte på Arlanda.

På Heathrow i väntan flyget hem kom jag de 322 sidorna till slut. Det enda överraskande i boken, om det nu är någon överraskning, är att denna icke-statsman är mera korkad än vad jag förstått. Idiotförklarad av de flesta av hans medarbetare; en nyttig idiot som utnyttjas till max.

En president som inte ens kan sitt lands historia, eller konstitution (världens näst äldsta ännu gällande skrivna grundlag).

Någon ståtlig staty, som den av statsmannen ovan, kommer aldrig att resas över Trump på en offentlig plats. Hur gärna han än önskade det. Ur boken framgår det tydligt att det enda som egentligen intresserar Trumpen är att vara berömd, att ha nått längre än alla hans belackare, och konkurrerande rika män. Politik intresserar honom inte det minsta, som han inte heller begriper sig på. Och någon duktig affärsman är han inte, dock en skicklig bluffmakare och gycklare.

https://en.wikipedia.org/wiki/Statue_of_Winston_Churchill,_Parliament_Square

The statue of Winston Churchill in Parliament Square, London, is a bronze sculpture of the former British Prime Minister Sir Winston Churchill, created by Ivor Roberts-Jones. It is located on a spot referred to in the 1950s by Churchill as "where my statue will go". Unveiled by his widow Lady Clementine Spencer-Churchill in 1973, the unveiling was attended by the serving Prime Minister and four former Prime Ministers, while Queen Elizabeth II gave a speech.

The statue is one of eight on the central green of Parliament Square, all of well-known statesmen.

The statue is 12 feet (3.7 m) high and is made of bronze. It was sculpted by Ivor Roberts-Jones and is located on the main green of Parliament Square, opposite the Palace of Westminster. It shows Winston Churchill standing with his hand resting on his walking stick and wearing a military greatcoat. The plinth is 8 feet (2.4 m) high with "Churchill" inscribed on it in large capital letters. A proposal to insert pins standing out of the statue's head was turned down in the 1970s – the pins were intended to stop wild birds from sitting on its head.

The Churchill Statue Committee had concerns during the statue's development process that it looked "a little too much" like the Italian Fascist leader Benito Mussolini. Whilst the head was still only cast in plaster, a report on it stated that, "At the moment the head is undoubtedly like Churchill, but perhaps not quite right of him at the pinnacle of his career. The cheeks, the eyes, the forehead and the top of the head require improvement. I told Mr. Roberts-Jones that above the eyes I thought I was looking at Mussolini." Roberts-Jones agreed to modify the sculpture to reduce the dome of the head in order to lower the forehead.