Må det bli en förändring

Stenkyrkan från 1469, passeras på väg till jobbet. Kimito 4.1.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 4/365.

Igen en regnig och halvmörk dag, börjar bli utled på  regn och halvmörker vid + 2 C. En dålig kombination

Enda ljuspunkten var att jag fick fyra nya årsarter inom fem  minuter i morse: grönfink, domherre, sidensvans och hökuggla. Har nu fått ihop 41 fågelarter på fyra dagar. 179 arter kvar att hitta under 361 dagar. Något att se fram emot.

Liksom att ännu ha 361 "dagsbilder" att ta. Ett nöje.

Ett nöje att vara vaksam

Skulle ha mycket att berätta, om bättre dagar. Mariehamn 3.1.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 3/365.

Om att programmera sig själv

Värdefull C-vitaminkälla. Ramsholmen 2.1.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 2/365.

Det finns ett uttryck på engelska som jag länge haft som en röd tråd i mitt liv: "If you aim at nothing, you hit nothing". Det är livet i ett nötskal.

Därför programmerar jag ständigt mitt undermedvetna med en massa målinriktade aktiviteter, både konkreta och mera attitydmässiga. Vår hjärna är ju urtypen till dagens datorer, dvs. programmerbar.

Jag kunde räkna upp hur många exempel som helst som visar på hur det fungerar (det fungerar alltid). Till exempel:

För ett antal decennier sen jobbade jag med kursverksamhet där vi hade deltagare från Asien, Latinamerika och Afrika. Mest gillade jag de latinamerikanska, mist gillade jag de som kom från Västafrika - de sistnämnda uppfattade jag som stöddiga, kaxiga och allt vad det nu var. Sen bestämde jag mig för att börja gilla dem, programmerade om mig, och se - med ens var allt annorlunda.

Hemkommen från de första fem åren i tropikerna (Söderhavet) hatade jag Finland. Jag ogillade klimatet, samhället, människorna - allt. Ett helt år gick jag omkring och ogillade allt. Sen insåg jag att jag  inte kunde hålla på så, och beslöt att programmera om mig. Som jag gjorde. Allt ändrade.

Allt finns mellan våra öron ...

Numera när jag fotograferar varje dag gillar jag lika mycket skitväder under den halvmörka senhösten som en strålande solig sommardag. De ger båda helt olika bilder och stämningar.

Och sen gillar jag tydliga och konkreta mål, hur onyttiga dessa aktiviteter än må vara för andra (det sistnämnda struntar jag fullkomligt i/ hur vi än är kan vi ändå inte vara alla till lags = alltså är det lika bra att vara den som man själv vill vara). Enkelt!

Alltså tänker jag fotografera minst några exponeringar varje dag i år också; att det är 363 bilder kvar att ta, ser jag inte som något problem eller som något som upplevs som stressande eller belastande. Tvärtom. Ett nöje att se fram emot.

Och sen har jag som mål att se 220 fågelarter i Finland under 2018, jag har 194 kvar (dvs. under två dagar har jag loggat 26 arter). Jag ser med nöje fram emot denna utmaning. Förstås.

Och sen har jag bestämt mig för att i år (äntligen) börja ta itu med mitt först bokprojekt. Alltid något.

Jag såg en gång en dekal på en bil i Australien som gick så här: "Why be normal when you can be yourself". Se där, livet i ett nötskal! Attitydmässigt.

PS. Såg en flock kråkor äta havtornsbär från buskar vid vägkanten på Åland.

Svårt att betala FS

Där jag slutade fjolåret. Runsala, Åbo 1.1.2018. 'Foto: Håkan Eklund. Nr 1/365.


I Sverige är det lätt att sälja, men svårt att köpa och betala!

Den känslan får jag när jag nu vill förnya min prenumeration på FS  (via er hemsida).

När jag fyller i mitt postnummer, säger systemet att det är fel (trots att jag kryssat för Skandinavien) och tammetusan nog vet vad vi har för postnummer. När jag fyller i tfn, kommer samma påstående, att telefonnumret är fel!

Precis som om jag inte visste vad jag har för nummer.

Alltså kommer jag inte vidare för att betala, trots att jag vill köpa hela slurven med medlemskap och tidskrift.

Alltså hur vill ni på FS att jag gör nu? Datanördar, skärp er! Det finns områden utanför Sverige också, kolla kartboken. Allt är tydligen bara programmerat för att gälla Sverige, eller ....?????

Axiomet ovan kommer från något som i Finland kallas för det "Lindqvistska axiomet"; Vasabon Lindqvist är ekonomiedoktor som myntat uttrycket att i Finland är det lätt att sälja, men svårt att köpa och betala. Tycks också gälla för FS och Sverige ...

Om ni funderar vad detta egentligen betyder, tänk på ett restaurangbesök. Ibland funkar allt bra ända fram tills man vill betala .... Hamnar man att vifta efter uppmärksamhet alltför länge, för att betala notan,  är det inte säkert att man besöker det stället fler gånger ...