Om att programmera sig själv

Värdefull C-vitaminkälla. Ramsholmen 2.1.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 2/365.

Det finns ett uttryck på engelska som jag länge haft som en röd tråd i mitt liv: "If you aim at nothing, you hit nothing". Det är livet i ett nötskal.

Därför programmerar jag ständigt mitt undermedvetna med en massa målinriktade aktiviteter, både konkreta och mera attitydmässiga. Vår hjärna är ju urtypen till dagens datorer, dvs. programmerbar.

Jag kunde räkna upp hur många exempel som helst som visar på hur det fungerar (det fungerar alltid). Till exempel:

För ett antal decennier sen jobbade jag med kursverksamhet där vi hade deltagare från Asien, Latinamerika och Afrika. Mest gillade jag de latinamerikanska, mist gillade jag de som kom från Västafrika - de sistnämnda uppfattade jag som stöddiga, kaxiga och allt vad det nu var. Sen bestämde jag mig för att börja gilla dem, programmerade om mig, och se - med ens var allt annorlunda.

Hemkommen från de första fem åren i tropikerna (Söderhavet) hatade jag Finland. Jag ogillade klimatet, samhället, människorna - allt. Ett helt år gick jag omkring och ogillade allt. Sen insåg jag att jag  inte kunde hålla på så, och beslöt att programmera om mig. Som jag gjorde. Allt ändrade.

Allt finns mellan våra öron ...

Numera när jag fotograferar varje dag gillar jag lika mycket skitväder under den halvmörka senhösten som en strålande solig sommardag. De ger båda helt olika bilder och stämningar.

Och sen gillar jag tydliga och konkreta mål, hur onyttiga dessa aktiviteter än må vara för andra (det sistnämnda struntar jag fullkomligt i/ hur vi än är kan vi ändå inte vara alla till lags = alltså är det lika bra att vara den som man själv vill vara). Enkelt!

Alltså tänker jag fotografera minst några exponeringar varje dag i år också; att det är 363 bilder kvar att ta, ser jag inte som något problem eller som något som upplevs som stressande eller belastande. Tvärtom. Ett nöje att se fram emot.

Och sen har jag som mål att se 220 fågelarter i Finland under 2018, jag har 194 kvar (dvs. under två dagar har jag loggat 26 arter). Jag ser med nöje fram emot denna utmaning. Förstås.

Och sen har jag bestämt mig för att i år (äntligen) börja ta itu med mitt först bokprojekt. Alltid något.

Jag såg en gång en dekal på en bil i Australien som gick så här: "Why be normal when you can be yourself". Se där, livet i ett nötskal! Attitydmässigt.

PS. Såg en flock kråkor äta havtornsbär från buskar vid vägkanten på Åland.

2018-01-02 19:18   Erik Madsen

Det er et meget læseværdigt indlæg du viser os her Håkan.
C-vitamin billedet passer jo fint til denne mørke årstid.
Mvh. Erik.

2018-01-02 19:24   Vibybo

Efter ha blivit bjuden på en underbar havtornsglass av personalen en dag på en förädlingsstation, så måste jag bara plantera träden hemma. Det visade sig, att endast honträden ville växa, hanträden tynade bort det ena efter det andra, så det fick vara. Annars är det en fin, lite exotisk växt. För övrigt: klokt sagt. Hoppas allt blev rätt, börjar bli febersnurrig igen.

2018-01-02 20:32   Mats Erikson

Smakfull bild!

2018-01-02 21:31   mombasa

Fin bild på smakfulla bär! Havtorn har ju en alldeles speciell smak, påminner lite om passionsfrukt tycker jag. Skitväder. Det finns inget dåligt väder, bara dåligt humör-brukar vi säga här hemma.