Okultur i Kulturen

Giftiga bär (besksöta). Åbo 6.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 310/365.

Jag vet inte om ambassadören själv är medveten om det, men det var många som hade lust att stiga upp och gå ut under hans bildvisning i Vårgårda under lördagen. Jag gick inte ut, men jag lämnade Kulturen för en timme för att lite nollställa mig.

Det handlar om Jari Peltomäkis bildföredrag  "The Evolution of a Birdman" som började bra, och kunde ha blivit bra. Men som inte blev bra. Han borde ha kört sitt kameraförsäljningsprat i Sporthallen, där hörde konceptet hemma bland andra kommersiella aktörer.

Jag känner hans "evolution" rätt bra, en pionjär på många sätt. Han började som en intresserad och skicklig ornitolog och ringmärkare, var medlem i landets rarietetskommitté (som avgör om sällsynta fågelobsar skall godkännas eller inte). Sen blev han den första i Finland som blev "subcontractor" (Finnature) till stora amerikanska och brittiska fågelresearrangörer  guidade dem från Estland till Varangerhalvön, bl.a.

Sen började han fotografera fåglar, och blev en duktig sådan. Han har vunnit en del priser och gett ut ett antal fina fågelfotoböcker (ofta i samarbete med andra). Nu har hans företag vuxit och han arrangerar dyra fotoresor åt andra.

Jag har en gång anlitat honom som resursperson för en kurs där han berättade om sin verksamhet, om mötet med kunder från en massa olika länder, och hur de upplevt de områden och fåglar de mött, etc.

Det fanns substans för ett intressant program över hans "utvecklingskurva".

Men han gjorde ett antal kardinalfel: han lyfte upp sig själv och sin förträfflighet som fotograf på bekostnad av andra kända och duktiga naturfotografer (Lassi Rautiainen, Markus Varesvuo), han förstärkte gamla förlegade fördomar om "finnar" genom att låtsas dricka vodka på scen (dåligt skämt), han pratade illa om andra kameramärken och gjorde bildföredraget till en försäljningskampanj för Olympus som han tydligen fungerar som en "ambassadör" för. Hans bossar satt kanske med i publiken?

Den enda "evolutionen" vi fick höra om var hans dåliga Canon DSLR-kameror i tiden, hur han snodde Nikon "ambassadörsposten" från Lassi Rautiainen och hur han nu lovprisar Olympus.

Ingen kulturupplevelse precis. Som sagt, detta program borde ha hållits i Sporthallen.

Detta är nog första gången under mina besök till denna anrika naturfotofestival som jag hört en massa människor vara besvikna över en känd naturfotografs bildvisning i Vårgårda.

I min grupp med 15 finlandssvenska naturfotointresserade fanns det några Olympus fotografer, de var inte särskilt imponerade av Peltomäkis ambassadörsskap. En skicklig försäljare tonar nog ner sin egen märkvärdighet (särskilt om det sker på bekostnad av andra) för att skapa en bra relation till potentiella köpare. Och programmet i kulturhuset i Vårgårda är till för bildupplevelser, inte för kameraskryt.

Gillar det dokumentära

Bildserie från Altaibergen i Mongoliet. Fotografiska, Sthlm 5.11.2017. Nr 309/365.

Efter att fått tillräckligt av perfekt komponerade naturbilder i Vårgårda kändes det skönt att på Fotografiska i lugn och ro titta på utställningar med utpräglad dokumentärfotografi, och en bra sådan. Allt var inte av den uppbyggande sorten (krig och elände), men dock en bra påminnelse om hur bra vi har det.

So far.

På bilden ovan Erik Nylanders bildserie om den 13-åriga flickan Bor Dameli Shokan som tränar upp en kungsörn för jakt i Altaibergen i Mongoliet; en 2000-årig jakttradition i landet. Det nya är att unga flickor har tagit sig in i denna så manliga värld av jakt, vid senaste "världsmästerskap i örnjakt" vann en 15-årig flicka som nu fungerar som modell för flickan i Nylanders bildserie.

Intressant att titta på detaljer i bilderna, som den längst nere  till vänster som visar flickans hem, ett enkelt stockhus av "nybyggarstil", med örnen sittande på en påle utanför och med en solpanel på taket ...

Sista dansen med M

Motkraft till flödet. Vårgårda 4.11.2017. Repro: Håkan Eklund.

Två dagar med bildvisningar gör en mätt; "övermätt". You can only take in that much. Speciellt när det är få som har en berättelse att berätta; också bilder skall kopplas ihop med "storytelling". Som t.ex. Heikki Willamo och Mika Honkalinna (från åren 2015 och 2016 i Vårgårda) är experter på.

Tekniskt perfekt bilder gör en matt till slut; vad finns det kvar att fotografera? Vad kan ännu göras bättre? Ett svar är: en bra historia, en bra berättelse, en sådan som berör, en sådan som tar en med och skapar en ny insikt.

Tog lite time out i hotellrummet med Monica Zetterlund. Kulturell motkraft till alla tekniskt perfekta naturbilder. Boken inköpt för 2 euro i Sporthallen. Det handlar om Monicas avskedsturné hösten 1997, med text av Jan Sigurd och foto Hans Jonsson.

Härlig text och härliga bilder.

Den är så kort
och den glider tyst bort,
när trastar vaknar i stan
Klockan är två,
hela himlen är blå,
sakta vi gå genom stan ...

Inspirerande utställningar

Ett bra val. Vårgårda 4.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 308/365.

Här står en FS herreman och studerar Frida Hermanssons fina bilder; ett bra val! En av många fina bildvisare i Vårgårda, också med ett antal utställda bilder i Sporthallen.
http://fridahermansson.com/home/home/

Igen i Vårgårda

Intressant om svenska sötvatten med Johan Hammar. Vårgårda 3.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 307/365.

En av höstens höjdpunkter är naturfotofestivalen i Vårgårda. Ovan en av de mest intressanta bildföredragen! Programmet här: http://festival.vgfk.se/sv/festivalprogram/