Uselt

Sommarbordet. Hirvensalo, Åbo 12.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 285/365.

Det finns en del yrken som står och faller med tjänligt/otjänligt väder. Bonden tillhör den gruppen. En massa investeringar i arbete, tid och utrustning, och sen när det skall skördas - regnar slutresultatet bort.

Just nu känner jag att mina gamla bondgener reagerar på veckor av uselt skördeväder. Det är sent på året och massor står oskördat på åkrarna i många delar av landet.

Ibland är det tvärtom, att det inte regnar när det borde. Minns ännu som liten när farsan ringde till radion och läxade upp en redaktör som ojade sig för ett kommande regn, när bönderna bara väntade på regn. Det var nysått, försommar, och kruttorrt ...

Privatiseringens förbannelse

Allt på bilden är privat mark. Tillträde förbjudet. Hirvensalo, Åbo 11.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 284/365.

Vi som fotograferar längs kusten påminns om detta hela tiden: de flesta områden är ockuperade, alltså privatiserade, dvs. tillträde förbjudet. Eftersom det finns fritidshus längs alla stränder gäller ingen allemansrätt. Man blir bara så besviken.

Förutom att det visar på urusel samhällsplanering visar det också på ett dåligt förvaltat naturarv.

Vi har alla ärvt den natur vi har, i tidernas morgon var det ingen privat person som ägde mark (ägdes väl samfällt av olika slag), det har tillkommit under de senaste seklerna. Idag är majoriteten av befolkningen utestängd från de flesta stränder, åtminstone i Finland.

Jag tycker om att studera kartor, under våren och sommarn körde jag ut till en massa uddar i Österbotten som såg spännande ut på grundkartan, ingenstans kom jag ut till havet. Allt var bokat, dvs. privat tomtmark med fritidshus.

I min  egen hemkommun Oravais, som ligger vid Bottniska vikens kust, finns det bara ett litet strandområde som är till för kommunens skattebetalare, ett fritidsområde med 100 m strand, max. Bedrövligt. Allt annat är ockuperat med fritidshus.

Tillträde för obehöriga förbjudet.

Också användbar bild

Departure. Korsholm 29.9.2017. Foto: Håkan Eklund.

Alla som försökt sig på att fotografera fåglar eller andra rörliga motiv känner igen situationen. I något skede har man en massa bilder med halva fåglar eller djur, eller ens det.

Inbitna ornitologer brukar ändå spara på dylika bilder och använda dem i artkännedomstävlingar. I sig både roligt och lärorikt att tvingas fundera vilken art det egentligen handlar om. Jag har suttit med nån gång när vi satt med handkikare inomhus och tittade noga på bilderna som visades; alla blir vi ju saliga på så många olika sätt ... (huvudsaken att man inte är till "skada" för andra).

Också på dylika ofullständiga bildkompositioner (ett relativt begrepp, många tar specifikt just sådana här också ...) är det intressant att hitta artspecifika detaljer att studera, som man inte hinner uppfatta i fält.

Svaret på fågeln ovan hittas på bloggen från 29.9 = en ung duvhök som satt en kort stund i en grantopp intill en skärgårdsväg.

En skamlig mobbare

Mångfald. Mietois 10.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 283/365.

Som prenumerant på New York Times (e-tidning) följer jag dagligen med trumpens förehavande over there och det är ingen uppbyggande läsning.

En mera lumpen mobbare och uppviglare med så mycken makt, som gjort presidentskapet i världens militärt starkaste land till en reality teveshow, har nog aldrig världen aldrig tidigare skådat.

Fy för den lede.

Luktar bananrepublik ...

Den hemliga boken

Bokhantverk från Studio Tartuensis. Åbo 9.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 282/365.

Jag har alltid haft en viss svaghet för anteckningsböcker, dvs.  pappers sådana. Som man skriver i med penna, som vissa av oss ännu kan, personligt så det förslår.

De fungerar som idéböcker att skriva i när andan faller på, eller att använda som fältdagböcker, för reseintryck etc. Old school ... ja. 

Och vackert så, jag skäms inte alls. Detta är annat än någon bortglömd fil i en dator som ingen hittar om några år.

Under veckoslutets bokmässa i Åbo hittade jag några en riktiga pärlor. Dessutom via ett unikt hantverk byggd på en unik idé och återanvändning.

Studio Tartuensis i den mysiga staden Tartu (Dorpat på svenska = en del av Sveriges historia ...) i Estland tar man vara på gamla böcker som är på väg att kastas bort. De tar vara på pärmarna som sedan får ett nytt liv som pärmar till en anteckningsbok med kvalitetspapper (på bilden till höger). I Estland har de tonvis med gamla ryska böcker som ingen läser längre; pärm material finns.

På vänstra sidan i bloggbilden ovan en annan produkt, en "bok" som fungera som ett gömställe. Bokrygg, bokpärmar - att stå i en bokrad i hyllan och ser ut som en vanlig bok, men med en låda inne, att gömma saker i ...

Kul!
Här kan man bekanta sig med deras produkter, museum, workshops:
http://www.tartuensis.com/