Privatiseringens förbannelse

Allt på bilden är privat mark. Tillträde förbjudet. Hirvensalo, Åbo 11.10.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 284/365.

Vi som fotograferar längs kusten påminns om detta hela tiden: de flesta områden är ockuperade, alltså privatiserade, dvs. tillträde förbjudet. Eftersom det finns fritidshus längs alla stränder gäller ingen allemansrätt. Man blir bara så besviken.

Förutom att det visar på urusel samhällsplanering visar det också på ett dåligt förvaltat naturarv.

Vi har alla ärvt den natur vi har, i tidernas morgon var det ingen privat person som ägde mark (ägdes väl samfällt av olika slag), det har tillkommit under de senaste seklerna. Idag är majoriteten av befolkningen utestängd från de flesta stränder, åtminstone i Finland.

Jag tycker om att studera kartor, under våren och sommarn körde jag ut till en massa uddar i Österbotten som såg spännande ut på grundkartan, ingenstans kom jag ut till havet. Allt var bokat, dvs. privat tomtmark med fritidshus.

I min  egen hemkommun Oravais, som ligger vid Bottniska vikens kust, finns det bara ett litet strandområde som är till för kommunens skattebetalare, ett fritidsområde med 100 m strand, max. Bedrövligt. Allt annat är ockuperat med fritidshus.

Tillträde för obehöriga förbjudet.

2017-10-11 20:35   syntax

Jo - så är det. På Åland är det än värre, där har man främlingsfientliga förvärvslagar som gör att nästan bara ålänningar sitter på uddar och stränder - nästan inga andra kan förvärva mark.
Problemet är lättidentifierat: Om du inte äger, så kommer du inte ner till många uddar och stränder. Om du däremot äger så vill du ha ditt skyddade privatliv på din mark. Det är ju själva poängen med ägandet och att betala stora pengar för det.

En av den västerländska rättsstatens grundläggande principer är att fritt kunna äga, ärva, och förvärva. Därmed är det svårt att förena saken med någon slags allemansrätt på annans privata mark. Däremot (åtminstone här i Sverige) gäller allemansrätten fram till ett visst avstånd från boningshus (50 meter tror jag). Man kan alltså knalla in på någon annans fritidstomt bara man håller sig från byggnadens närmaste omgivning – men gissa vilka giftiga blickar man skulle få!

Problemet är olösligt Håkan. Det är bara att gilla läget.

2017-10-11 20:52   Dubbelolle

Jo det där är ett jäkla problem, i Sverige har vi ju allemansrätten, men det har gjorts många avsteg från den tyvärr, där attraktiva strandtomter har sålts till dom med gott om kapital, vet inte hur det är i Finland. Fin bild! LO

syntax 2017-10-11 21:00

Jag tror att du blandar ihop strandskydd och allemansrätt Lars Olov. Det går nog inte att göra avsteg från allemansrätten då den är en svårdefinierad sedvanerätt (sök på begreppet på nätet så får du se).
Strandskyddet däremot är en precis lagstiftning - där man som med allt annat kan fiffla och ha sig... :-)

2017-10-11 21:16   Vibybo

Kan bara hålla med dig - oerhört irriterande.

2017-10-11 22:44   ehrsa

På Sandhamn i Stockholms ytterskärgård så hade man i alla fall tidigare en överenskommen regel att man får (fick) promenera runt ön utefter strandlinjen även fast det är en hel del privatägd mark! Hoppas att det gäller fortfarande.. Jag har i alla fall gått runt en hel del där, men oftast har det varit under den vackra 'vintertiden' när få ändå är ute i sina stugor där..
Hälsn!

2017-10-12 01:08   Khalad

På ett sätt håller jag med men jag tänker också att vi i Skandinavien ändå har det otroligt mkt bättre än på dom flesta andra håll - bor man i Tyskland, England, Frankrike, USA, Japan mm mm mm har man nästan inte tillgång till "fri" mark nånstans, stränder elle inte stränder. Och det där med fri tillgång till mark förr itiden stämmer bara delvis. Visade man sig på felställe eller i fel region under stenåldern blev man väl sonika dödad?/ BjörnT

2017-10-12 09:43   syntax

Det är riktigt som Björn säger, vi är klart privilegierade här i Skandinavien. Även Håkan beskrivning av gamla tider haltar betydlig. Sedan skall man kanske minnas att i gamla tider fanns det inte mycket intresse för att flänga omkring i naturen. Naturen sågs som en fiende, en karg och hemsk miljö som skulle besegras och tuktas. Inte några funderingar om fina uddar och stränder där!
Förändringen kom under det senare 1800-talet när allt plötsligt skulle vara så romantiskt.