50 år av glömska

39 unga för 50 år sen. Oravais församlingshem 24.6.2017. Repro: Håkan Eklund.

I Oravais hör det till traditionerna att de som blev konfirmerade i kyrkan för femtio år sedan håller en träff. Av 39 unga 1967 är 34 kvar i livet; vi var 11 som träffades, många bor i Sverige nuförtiden.

Mitt starkast minne från skriftskolan som hölls i juni 1967 är sexdagarskriget (https://sv.wikipedia.org/wiki/Sexdagarskriget) som överraskade; prästen Eigil Granvik förutspådde en början till ett tredje världskriget ... (det är väl det som ännu pågår  ...).

Många ur gruppen har jag inte träffat på femtio år och det var en del som jag nog inte längre varken mindes namnet på eller kände igen. Några namn kom snabbt framdykande ur långtidsminnet, andra inte.

Kul att höra var och ens livshistoria, från ett halvsekel. Och prästen berömde oss, de flesta var fortfarande gifta med sin ungdomskärlek.

På bilden ovan står jag i översta raden, med mörkt hår, tredje från vänster. Idag blond ...

Midsommarsnappare

Färdig för fångst. Pandros 23.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 174/365.

Satte upp det fotogömsle som jag så sällen hinner använda på gårdstunet. Tar plats vid kameran då och då (mellan gräsröjningsarbete) för att kolla in flugsnapparparet som har så bråttom med att mata sina ungar. På bilden är det honan som spanar efter mer mat; i näbben har hon redan en fångad insekt.

Idag är det åtminstone sol trots att det inte vimlar av insekter; det finns varken myggor eller flugor runt stugan. Och det är ju inte precis varmt.

Igår tyckte jag synd om dem i snålblåsten från norr, dessutom då mulet. Då verkade de helt enkelt deprimerade ...

Vi har det enkelt som får gå till butiken och vet exakt var maten finns. Annat är det ute i den vilda naturen, där kan en regnig och kall dag innebära döden för ungarna.

Skål för midsommaren!

Markägarmakt

Klart för märkning. Kimo, Oravais 22.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 173/365.

Kollade igenom sju tornfalkholkar under torsdaskvällen; egentligen fem – två holkar hade markägaren helt sonika gjort sig av med ...

De har hängt på sina lador i många år, och oftast varit bebodda. Kanske har det skett markägarbyte? Kanske någon juvenil ”Redneck” tagit över – som inte gillar naturvård? Att det hänger en bolåda på hans lada ... Kan man sjunka lägre?

Tornfalkarna äter sorkar i odlingslandskapet, till nytta för odlaren. Men om inte bonden i fråga begriper det, så är det ju illa. Eller gäller det språket? Holkarna fanns ju på den finska sidan om språkgränsen ...

Det borde vara straffbart att fördärva olika fågelarters livsmiljöer; det är just det som dagen jord- och skogsbruks sysslar med, i stor skala. I rationaliseringens och effektivitetens namn. Och det syns i alla forskningsrapporter; tidigare vanliga fågelarter i ”vardagslandskapet” är inte längre vanliga.

Men tillbaka till kontrollrundan; endast en holk var bebodd, skymtade honans hjässa där hon låg och värmde sina ungar. Det var kväll, + 9 C och kall nordlig vind. Iddes inte störa. Återkommer en varmare dag.

Jag fick mitt ringmärkningstillstånd 1983, tog min ”examen” 26.11.1983, och hann bara ringmärka en säsong (våren 1984) innan jag fick ett projektjobb i Söderhavet (Fiji Isl). Som tog mig bort från hemmamarkerna; sen dess har jag levet ett nomadliv, kind of, i relation till mina gamla fågelmarker.

Nu har min ringmärkarkompis ”pensionerat sig”, och jag kan ta över området, som ursprungligen var ”mitt”, som han tog över när Fiji kallade. Livet går i cirklar. Till slut står man vid startlinjen på nytt.

Något att minnas

Snart framme. Riksåttan, Oravais 21.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 172/365.

Ok, jag har drygt 380 km till fritidshuset norr om Vasa. Till farfars gårdstun med pappas barndomsminnen, och vingslagen från de två som for till Amerika.

Det är här som släktrötterna hittas. Den enda plats i världen med vibrationer från tidigare årgångar, som intuitivt ger sig till känna. Trots att det troligen är världens mest oansenliga och odramatiska plats är den viktig för mig i all sin enkelhet.

Denna gång kändes körningen från Åbo som ingenting. Lyssnade på energigivande Metallica och Megadeth. Och Radio Rock, bland annat.  Njöt av att inte behöva göra något, bara styra. Rakt framåt. Norrut. + 13 C ...

Nästan framme mötte en regnskur (bilden ovan). När fronten passerat en otroligt vacker västerhimmel.

Svängde in genom grinden genom halvmeter lång gräs en halv timme innan midnatt. Effektiv körtid 4 h 10 min.

Blommande äppelträd, rönn och syren. Ttrofasta grannen (morkullan) patrullerar över gårdstunet och en nattrött buskskvätta ger sig till känna.

Och ljust som på dan långt efter midnatt. Årets kortaste natt. Något att minnas.

Själen vilar i kravlöst "hideaway".

Det närmar sig

En kylig kväll vid ån. Åbo 20.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 171/365.

+ 14 C och en kall vind påminner om att midsommaren närmar sig. Ibland brukar det ju vara samma temperatur på julafton som under midsommarafton; dock betydligt ljusare under den sistnämnda. Alltid något.