Markägarmakt

Klart för märkning. Kimo, Oravais 22.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 173/365.

Kollade igenom sju tornfalkholkar under torsdaskvällen; egentligen fem – två holkar hade markägaren helt sonika gjort sig av med ...

De har hängt på sina lador i många år, och oftast varit bebodda. Kanske har det skett markägarbyte? Kanske någon juvenil ”Redneck” tagit över – som inte gillar naturvård? Att det hänger en bolåda på hans lada ... Kan man sjunka lägre?

Tornfalkarna äter sorkar i odlingslandskapet, till nytta för odlaren. Men om inte bonden i fråga begriper det, så är det ju illa. Eller gäller det språket? Holkarna fanns ju på den finska sidan om språkgränsen ...

Det borde vara straffbart att fördärva olika fågelarters livsmiljöer; det är just det som dagen jord- och skogsbruks sysslar med, i stor skala. I rationaliseringens och effektivitetens namn. Och det syns i alla forskningsrapporter; tidigare vanliga fågelarter i ”vardagslandskapet” är inte längre vanliga.

Men tillbaka till kontrollrundan; endast en holk var bebodd, skymtade honans hjässa där hon låg och värmde sina ungar. Det var kväll, + 9 C och kall nordlig vind. Iddes inte störa. Återkommer en varmare dag.

Jag fick mitt ringmärkningstillstånd 1983, tog min ”examen” 26.11.1983, och hann bara ringmärka en säsong (våren 1984) innan jag fick ett projektjobb i Söderhavet (Fiji Isl). Som tog mig bort från hemmamarkerna; sen dess har jag levet ett nomadliv, kind of, i relation till mina gamla fågelmarker.

Nu har min ringmärkarkompis ”pensionerat sig”, och jag kan ta över området, som ursprungligen var ”mitt”, som han tog över när Fiji kallade. Livet går i cirklar. Till slut står man vid startlinjen på nytt.

2017-06-23 16:47   Dubbelolle

Trodde först du hade grävt upp ett gammalt silverhalsband.....skrämmande läsning om det finns folk som river ner holkar, varför frågar man sig, glad midsommar! LO

2017-06-23 17:37   Måns H

Här på Gotland finns alla sorter.

Jag blev rörd ända in i själen då jag hörde råbarkade bönder jämföra sina metoder att inte skada bläckuns bon på åkern då dom körde med traktor och redskap. Att sätta ut en pinne var inte bra, pinnen gav kråkorna ledning. Så dom satte pinnen eller pinnarna på nåt sinnrikt sätt som kraku inte fattade. Bläcku = Tofsvipa. (Nu medan jag skriver blir jag osäker. Var det bläcku eller nån annan fågel bönderna var rädda om?)

Örnarna har varit illa sedda eftersom dom tar lammungar. Numera tror jag aversionen lugnat ner sig. Det kändes tomt då örnarna var nästan borta pga DDT-förgiftning.