En spännande fågel

Väntade förgäves. Åbo 6.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 157/365.

På bilden ovan borde det finnas en svarthakedopping i mitten av speglingen. Jag satt i strandkanten på pass med mitt 500 mm, fågeln var på kommande, sakta simmande - sen kom ett par med en stor hund. Och doppingen dök; försvann in i vassen.

Men ok, timmarna innan hade jag stått och njutit av en jagande aftonfalk över ett litet våtmarksområde bakom Qvidja slott i Pargas. En rätt mörk hane, enligt experterna en andra kalenderårets fågel, som var mycket aktiv. Visade upp vilken luftvirtuos den är, fångande sländor och andra insekter i luften. Ett härligt skådespel. Jag har sett arten i Estland och i östra Ungern, men inte i Finland.

Ett tag hade jag tre rovfåglar samtidigt i kikaren: aftonfalken, en lärkfalk och en brun kärrhök hane. Strålande. Dessutom i det mest behagliga junikvällsväder man bara kan tänka sig. Ibland är det flyt.
Jag försökte inte ens fotografera falken, ville bara njuta av kvalitetsskådning.

Och lokalen var inte heller dålig, i grannskapet låg ett medeltida slott ...
http://www.kulturmiljo.fi/read/asp/rsv_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=113

Ett myller av liv

Familjeomsorg i fågelsjön. St Karins 5.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 156/365.

Amerikasläkt - ett gammalt reportage

Ur Vasabladet 25.2.1982. Repro & originalfoto: Håkan Eklund.

Världen är liten. Sonen som skall till USA i sommar, till University of Wisconsin-Madison, behövde en liten lektion om släkten i grannskapet. Mot förmodan hittade jag min artikel om morfars bror Erik Beck (ovan) som emigrerade till Rockford, Illinois i början av 1920-talet, där hans bror Arvid (min morfar) byggde hus. Sonen gick förstås genast in på Facebook, och hittade sina småkusiner som han inte vetat något om.

Morfar jobbade åtta år i Amerika (1915-1925, kom hem ett tag emellan) och återvände tillbaka till hustrun Elisabet med pengar på fickan (de hade gift sig 1915, hon hade väntat alla dessa år ....) och de blev ett välsituerat bondepar i präktig bondgård (som han byggde själv) på Bramsbacken i Komossa, där min mor Margit föddes 1926.

När vi hittade Erick i Rockford vintern 1981 (en historia i sig), hade han bott sextio år i Amerika. Han hade varken varit tillbaka på Finlandsbesök, eller ens haft släktbesök hemifrån - jag och min fru var de första (det är jag som står längst till höger på bilden ovan, gamla Erik i mitten och hans son Erick till vänster).

Så här beskrev jag mötet i artikeln (vi hade kört Greyhoundbuss hela natten från N.Y.C, sen med taxi från busstationen i Rockford):- - -  "Utanför ett litet hus på East Greenwood Avenue stannar vi. Huset saknar nummer men polacken är tvärsäker. Han kör in på gården. Hoppar snabbt ur bilen och ringer på. En hund skäller  inne i stugan. Efter en evighet öppnas dörren långsamt av en krokryggig gammal man. Jag hajar till. Det är precis om om morfar själv skulle ha stigit ut på trappan! Samma anletsdrag. Samma stil. Taxichaffarn får sina åtta dollar och sticker iväg.  Vi berättar vem vi är och hälsar från Oravais. Han tar våra händer och tittar stilla på oss. Sen börjar tårarna långsamt rinna utför hans skrynkliga kinder ... Scenen är gripande. Den gamle är alldeles rörd. På stapplande svenska ber han oss att stiga in i stugan. Han har bott i Amerika i sextio år. Det här är hans första släktbesök från Finland." - - -

Till saken hör att jag inte visste hur Erick såg ut, jag hade inte sett någon bild på honom - han var bara ett namn ur gammal familjehistoria, som morfar berättat om (som dog 1975).

Jag hann träffa gamle Erik en gång till i Rockford senhösten 1982, men då hade han haft stroke och bodde på ett äldre boende. Hade svårt att prata; sonen sade att han inte längre förstod sin far - det som han då pratade var svenska, läste bl.a. upp gamla psalmverser ... Någon tid senare var han död. Jag är glad att jag hann dokumentera något om hans liv i tid, i text och bild.

Ericks dotter Jodi, med sin far vid Chevan på den insatta bilden, hittade sonen i kväll på Facebook. Hoppas att de kan träffas over there.

Rockford var en riktig "svenskstad" som ännu syns på firmaskyltar i staden (se bild nere på sidan); minns att morfar berättat att man inte ens behövde kunna engelska i Rockford i början av 1920-talet.

Den graciösa

På fiskefänge. Kökar färjfäste. 4.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 155/365.

Det är aldrig tråkigt att köa till färjan från Kökar till fastlandet (Galtby, Korpo).  Alldeles intill ligger en helikopter"platta" där silvertärnor brukar häcka. Så också i år. Alldeles intill betongplattan låg denna individs bo där partnern/honan låg och ruvade.

Hannen fiskade och förde mat till henne. Här sparar han energi och sitter på en sten och spanar ner i vattnet, vips ser han något - och fångar en liten firre.

Eftersom det finns två tärnarter som ser rätt lika ut, är det många som kanske inte bryr sig om att kolla vilken art det är fråga om.

Kollar man näbb och vinglängd/stjärt - hittar man koden. Silvertärnan har helröd näbb, "brantare panna" och i sittande position har den kortare ben och längre stjärtpennor än fisktärnan. I den här vinkeln syns det inte, men från sidan sticker stjärten längre ut än vingarna på denna art.

Nattläsning

Bobygge på gång.  Kökar 3.6.2017 kl. 05.30. Foto: Håkan Eklund.

Sitter i mörkret i mitt lilla rum på Antons Gästhem och läser New York Times på nätet; avstånden i världen har krympt. Utanför sjunger näktergal.

Läser Masha Gessens artikel "Trump’s Incompetence Won’t Save Our Democracy”, här ett utdrag:

- - - "The first American president with no record of political or military service, Donald Trump ran on a platform of denigrating expertise. His message was that anyone with experience in politics was a corrupt insider and, indeed, that a lack of experience was the best qualification.

Since taking office, he has been largely consistent, purging experienced staff from agencies like the State Department and appointing officials who have no relevant experience and often have nothing but disdain for the mission of their agencies. It’s hardly a coincidence that plagiarism has become a regular occurrence among the Trump team — from Melania Trump’s convention speech to the cake at an inaugural ball to an aspiring assistant secretary’s master’s thesis.

If the value of political expertise is less than negligible, then the theft of expertise is barely a transgression. (The Putin government is similarly afflicted: A number of cabinet ministers plagiarized material for their dissertations, as did the president himself.)" - - -