Amerikasläkt - ett gammalt reportage

Ur Vasabladet 25.2.1982. Repro & originalfoto: Håkan Eklund.

Världen är liten. Sonen som skall till USA i sommar, till University of Wisconsin-Madison, behövde en liten lektion om släkten i grannskapet. Mot förmodan hittade jag min artikel om morfars bror Erik Beck (ovan) som emigrerade till Rockford, Illinois i början av 1920-talet, där hans bror Arvid (min morfar) byggde hus. Sonen gick förstås genast in på Facebook, och hittade sina småkusiner som han inte vetat något om.

Morfar jobbade åtta år i Amerika (1915-1925, kom hem ett tag emellan) och återvände tillbaka till hustrun Elisabet med pengar på fickan (de hade gift sig 1915, hon hade väntat alla dessa år ....) och de blev ett välsituerat bondepar i präktig bondgård (som han byggde själv) på Bramsbacken i Komossa, där min mor Margit föddes 1926.

När vi hittade Erick i Rockford vintern 1981 (en historia i sig), hade han bott sextio år i Amerika. Han hade varken varit tillbaka på Finlandsbesök, eller ens haft släktbesök hemifrån - jag och min fru var de första (det är jag som står längst till höger på bilden ovan, gamla Erik i mitten och hans son Erick till vänster).

Så här beskrev jag mötet i artikeln (vi hade kört Greyhoundbuss hela natten från N.Y.C, sen med taxi från busstationen i Rockford):- - -  "Utanför ett litet hus på East Greenwood Avenue stannar vi. Huset saknar nummer men polacken är tvärsäker. Han kör in på gården. Hoppar snabbt ur bilen och ringer på. En hund skäller  inne i stugan. Efter en evighet öppnas dörren långsamt av en krokryggig gammal man. Jag hajar till. Det är precis om om morfar själv skulle ha stigit ut på trappan! Samma anletsdrag. Samma stil. Taxichaffarn får sina åtta dollar och sticker iväg.  Vi berättar vem vi är och hälsar från Oravais. Han tar våra händer och tittar stilla på oss. Sen börjar tårarna långsamt rinna utför hans skrynkliga kinder ... Scenen är gripande. Den gamle är alldeles rörd. På stapplande svenska ber han oss att stiga in i stugan. Han har bott i Amerika i sextio år. Det här är hans första släktbesök från Finland." - - -

Till saken hör att jag inte visste hur Erick såg ut, jag hade inte sett någon bild på honom - han var bara ett namn ur gammal familjehistoria, som morfar berättat om (som dog 1975).

Jag hann träffa gamle Erik en gång till i Rockford senhösten 1982, men då hade han haft stroke och bodde på ett äldre boende. Hade svårt att prata; sonen sade att han inte längre förstod sin far - det som han då pratade var svenska, läste bl.a. upp gamla psalmverser ... Någon tid senare var han död. Jag är glad att jag hann dokumentera något om hans liv i tid, i text och bild.

Ericks dotter Jodi, med sin far vid Chevan på den insatta bilden, hittade sonen i kväll på Facebook. Hoppas att de kan träffas over there.

Rockford var en riktig "svenskstad" som ännu syns på firmaskyltar i staden (se bild nere på sidan); minns att morfar berättat att man inte ens behövde kunna engelska i Rockford i början av 1920-talet.

2017-06-05 21:38   ehrsa

Oj oj.. vilken story! Man blir berörd.. Tack för att du delger oss!
Hälsn!

2017-06-06 18:48   mattimer

En underbar och rörande historia.