Värdefullt material

Old time farmer. Kimo, Oravais. Foto: Håkan Eklund.

Nej, detta är inte en bild från något guldgrävarläger i Vilda Västern, eller en revolverman från någon filminspelning som drar sin replik.

Det är grannen och pensionerade bonden Johannes Antus (25.6.1899-23.5.1991) som kommit instickande från granngården till mitt föräldrahem i Kimo, Oravais (svenska Österbotten, Finland – det sistnämnda för att vara tydlig för er rikssvenskar, dvs att det finns en kustsvensk kultur i ert grannland ...).

Detta från den tid (1970-talet) när man ännu ute i byarna kunde gå och hälsa på hos grannar, utan att det skett någon ”formell inbjudan”. Det var fullständigt normalt att bara dyka upp, och det bjöds alltid på kaffe.

I byn tilltalades många med efternamnet först, här är det Antus Hannes som tittar in i kameran med mammas framdukade kaffekopp framför sig. En riktig tuffing med hatt på huvudet; det är bara revolverbältet som saknas – men det skulle ju ändå inte ha synts på bild...

Nej, Hannes kunde istället spela fiol,  sådana bilder har jag också i mitt negativarkiv, som min goda kompis pressfotografen har skannat in åt mig. Och jag inser vilken bildskatt jag besitter, detta tack vara att jag inte hade råd att köpa ett teleobjektiv för att fotografera fåglar. De bilderna skulle vara värdelösa idag.

Istället fotograferade jag folk och fä runt hemgården, något som jag borde göra en utställning över – och kanske en bok?

Johannes på bilden är farfar till min gamla ornitologkompis, som emigrerade till Amerika i mitten av 1970-talet (som kommer "hem" sista veckan i maj för att delta i Oravaisnejden Naturvetarklubbs "fågelrally").

Om jag inte helt minns fel, hade också Johannes i ungdomen jobbat någon period i Amerika – men det får jag kolla upp.

Minnet är en urusel dagbok, det som man inte skrivit ned – glöms bort, förr eller senare. Tyvärr.

Tänk vilka historier det skulle finnas kring alla människor som vi i tiden haft runt om oss, om berättelserna hade dokumenterats. Här åtminstone sparat som bild. Alltid något.

Omväxlande

Väntan. Kimito 22.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 112/365.

Prov på flera årstider under en dag; snöfall under tidig morgon, sol och blå himmel då och då, sen häftiga regnskurar under dagen. Bra omväxling.

Tvåsam

Det såta paret. Brusaby, Kimito 21.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 111/2017.

Om att skratta åt sig själv

Efter sändningen. Fr.v. Johan Franzén, Katrin Sjögren, Bettina Sågbom, jag. 20.4.2017. Foto: Stefan Winiger.

Det är alltid intressant att betrakta sina egna vanor och ovanor på teve, och få ett gott skratt. 

Jag har nu i efterskott kollat debattprogrammet och noterade att jag intuitivt kavlade upp ärmarna vid två tillfällen, när jag var nära att börja höja på rösten ...

En otacksam uppgift

På väg till direktsändning: Johan Franzén t.v. Bettins Sågbom i mitten, Nils Torvalds t.h. Helsingfors 21.4.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 110/365.

Från lugnet ute på stugan i ådalen och vårdagar vid havet i Oravais till en teve-studio i Helsingfors, och i direktsändning där ett känsligt och eldfängt ämne diskuterades - det om något är kontrasternas kontrast.

Men vad gör man inte när en programledare ringer och pratar vackert ...

Jag och Johan Franzén (biolog) representerade bara oss själva; de andra hade många viljor att anpassa sig till (väljarkår, jägarkår, regionala beslutsfattare).

Jag hann bara ut ur studion efter sändningen innan företagaren och jägaren Johan Mörn från Åland skickade ett elakt sms. Han är företagare på ett fint skärgårdshemman (Silverskär) på norra Åland som jag presenterat vackert och positivt i artikeln "Stor efterfrågan på kvalitetsjakt" publicerat i tidskriften Skärgård nr 1/2013. Otacksamhet är världens lön ...

Är det något jag lärt mig i livet är att "Hur man än är, kan man inte vara alla till lags, och då kan man lika bra vara sig själv".

Johan Franzén som var med i debattprogrammet har jag också intervjuat för en artikel, han och hans fru (båda från Helsingfors) köpte ett gammalt skärgårdshemman på ön Bänö, i Föglö för 40 år sen (vackert ställe; ett naturparadis).

För inte alltför länge sen tog han hand om en blyförgiftad havsörn på sin ö, som han försökte sköta - men örnen dog. Fågeljägarna på Åland använder fortfarande blyhagel (ett jävla gift = en av de största orsakerna till att havsörnar dör ... efter att ha ätit sjöfågel med blyhagel ...).

Här på fastlandet i Finland är blyhagel förbjudna.

Franzén kom kvällen innan med egen motorbåt från sin hemö till min ö (Hirvensalo), och sen körde vi i min bil till storstaden. Franzén är en av de få modiga röster på Åland som vågar ha en kritisk åsikt angående vårjakten på flyttfågeln ejder, mitt under känsligaste häckningstid i skärgård ... (tradition ...).

Däremot fick jag ett bra intryck av "motparterna" i diskussionen; EU-parlamentarikern Nils Torvalds skulle jag gärna lära känna bättre, och diskutera mera med - en synnerligen aktiv yrkespolitiker.

"Den omstridda vårfågeljakten. Åland har beslutat att tillåta vårfågeljakt stick i stäv med EU-s fågeldirektiv. Vad väger tyngre - fåglarnas bästa eller jakttraditionerna? I debatten deltar EU-parlamentariker Nils Torvalds (sfp), lantrådet Katrin Sjögren (Ålands landskapsregering), Johan Franzén skärgårdsbo och tidskriften Skärgårds mångåriga redaktör Håkan Eklund. Programledare Bettina Sågbom."